Varför kronisk borrelia inte finns

Det finns flera anledningar till varför de flesta former av kronisk borrelia förnekas. Dessa tre är förmodligen de vanligaste
1. Anses normalt vara restsymtom
2. Metoder att diagnosticera är undermåliga
3. Svårigheten att behandla är uppenbar

Jag går in lite närmare på vardera punkt:

1. Anses normalt vara restsymtom
Smittskyddsinstitutet publicerade september 2013 ”Laboratoriediagnostik av borreliainfektion” (Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut slogs ihop den 1 januari 2014 och heter nu Folkhälsomyndigheten).

Smittskyddsinstitutet menar att kronisk borrelia är ovanlig efter tidig antibiotikabehandling och att långvariga besvär efter en genomgången borreliainfektion oftast är restsymtom (post-Lyme disease syndrome, PLDS).

Ur rapporten Laboratoriediagnostik av borreliainfektion
”Borrelia burgdorferi sensu lato (Bb) överförs exklusivt via fästingar och ger upphov till distinkta kliniska manifestationer (erytema migrans (EM), lymfocytom, kronisk akrodermatit (ACA), neuroborrelios (NB), artrit, kardit, ögonaffektion). Alla manifestationer ska antibiotikabehandlas. Vaccinprövningar planeras. Eftersom borreliainfektion (BI) inte är anmälningspliktig i Sverige är omfattningen inte systematiskt dokumenterad, men sannolikt ökar den i takt med en ökad fästingförekomst. Kronisk borreliainfektion som varar längre än 6 månader förekommer vid obehandlade infektioner som ACA, kronisk artrit eller sen (kronisk) NB som alla är mycket ovanliga efter tidig antibiotikabehandling. Långvariga besvär (post-Lyme disease syndrome, PLDS) drabbar en betydande andel patienter som har antibiotikabehandlats för NB. Det är osannolikt att PLDS beror på en kvarstående aktiv infektion.”
Källa

2. Metoder att diagnosticera är undermålig
De flesta upptäcker att de har borrelia genom att en hudrodnad (erythema migrans) uppträder efter några dagar. Uppgifter förekommer att mellan ca 50-75% av alla de som drabbas av borrelia får denna hudrodnad. I de fall får läkare (utan laboratorieprov) förskriva antibiotika i upp till 3 veckor. Normalt verkar 10-14 dagar vara den vanligaste behandlingslängden.

ELISA
Om man inte har hudrodnad får de allra flesta lämna blodprov om man kan uppvisa typiska symtom och dessutom vet med sig att man blivit biten av en fästing. Sjukvården använder då normalt ELISA, en metod från 80-talet som mäter antalet antikroppar. Den har visat sig vara väldigt osäker, framförallt om man gått med infektionen under lång tid. Sensitiviten i genomsnitt är så låg som 43% enligt 11 olika internationella studier. ELISA är väldigt osäkert då borrelia är knepigt ur antikroppssynpunkt (de växlar skepnad och byter ut sina antigener ytterst och dessutom har de glykosylerade proteiner . Då kan man inte räkna med ett normalt antikroppssvar med först IgM och sedan IgG.
Källa

PCR
Det finns en modernare metod från slutet av 90-talet som heter PCR. PCR har problemet med att de olika varianterna av borrelia, var och en, kräver sin egen primer. Man får bara svar på den fråga man ställer, inte på alla de frågor man inte ställer. Man söker inte tillräckligt brett.

Folkhälsomyndigheten menar själva att det inte finns några tillförlitliga metoder
”Med tillgängliga metoder kan specifika antikroppar påvisas i serum i 10-50 % vid erythema migrans (högre frekvens vid multipla erytem), i 60-70 % vid lymfocytom eller hjärtpåverkan, och i närmare 100 % vid akrodermatit eller artrit. Vid neuroborrelios kan antikroppar påvisas i serum i 30-50 % efter 2 veckors sjukdomsduration och i närmare 100 % efter 6-8 veckor. Antikroppar ses ofta tidigare i cerebrospinalvätska än i serum, och intratekal antikroppsproduktion kan påvisas i upp till 80 % efter 2 veckors neurologisk sjukdom.”
Källa

Sandra 35 hade pos IGM i blodet och tydliga symtom på pågående borreliainfektion. Överläkare vägrade skriva ut antibiotika.
Källa

Läs om Josefine som inte fick behandling trots uppenbar borrelia med hudrodnad
Källa

3. Svårigheten att behandla är uppenbar
En tidig infektion av borrelia är  lättare att behandla. En hudrodnad underlättar självklart för tidig upptäckt. Men i de fall hudrodnad inte uppträder är det inte alla som uppsöker sjukvård direkt. Om borrelia befunnit sig i kroppen under längre tid blir det svårare, betydligt svårare att både diagnosticera och behandla. Behandling med en sorts antibiotika under några veckor känner de flesta insatta till att det inte räcker. Det beror framförallt på tre saker:

• Cystform måste normalt behandlas separat
  Borreliaspiroketerna kan anta s.k. cystform, ihoprullade helt enkelt. De är då svåra att ta död på med vanlig antibiotika. När man behandlar med antibiotika är det vanligt att de antar cystform. Men de dör inte alltid. Det enda som normalt sker är att den inte kan reproducera sig. För att kunna ta död på spiroketer i cystform behövs sannolikt s.k. ”cyst buster”.
• Biofilm behöver normalt behandlas separat
  Biofilm är ett klibbigt ämne som borrelia genererar för att spiroketerna ska kunna skydda sig från immunförsvaret och indirekt även från antibiotika. Fibrin, ett protein våra kroppar skapar för blodkoagulering, är det grundläggande byggmaterialet som används för att alstra en biofilm.
• Fastborrade spiroketer måste frigöras
  Spiroketerna är spiralformade och utformade för att kunna borra in sig i vävnad, såsom leder och organ. När de är inborrade i vävnaden är de utom räckhåll från antibiotika och immunsystemet, precis som vid biofilm eller cystform. De måste därför behandlas på ett sätt att de kommer ut i blodbanan och därmed kan attackeras av antibiotiska läkemedel.
  Först när man åtgärdat p. 1-3 kan man behandla kronisk borrelia fullt ut.
  Källa
  ”… men det vi menar med kronisk borrelios är att den inte längre är i det infekterade stadiet som i början utan att bakterien har spridit sig i kroppen och blivit svårbehandlad.”
  Källa

Behandling av borrelia i Sverige har enbart 1 av 4 i evidence enligt SBU
För ett par år sedan blev Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU) klara med sin rapport om behandlingsmetodik för borrelia. De konstaterade att det vetenskapliga underlaget är osäkert (evidence 1 av 4) och att det inte säkert går att säga om det är bättre med en längre antibiotikakur än den som används idag. Enligt SBU:s rapport kan också en längre tids behandling av antibiotika medföra vissa risker.

Vad händer med de som har borrelia och inte blir upptäckta och inte får behandling?
Blir alla friska? Finns det en risk att de blir feldiagnosticerade i andra sjukdomar som exempelvis ME/CFS, ALS, Parkinson och Fibromyalgi?
Med den osäkerhet som idag råder så kan rimligtvis ingen svara nej på dessa hypotetiska frågor. Det går inte att vifta bort med argumentationen att kronisk borrelia inte existerar, som tyvärr vissa gör.

Krafter som verkar för minskning av antibiotikabehandling
Självklart är det så att insatta och pålästa läkare inte vågar behandla kronisk borrelia även om de är insatta och förstår vad som krävs för att lyckas. Utövar en läkare ”överförskrivning” av antibiotika så blir denne granskad med risk för att bli av med sin läkarlegitimation. Jag förstår detta och detta är absolut inte läkarnas fel. Det är ett systemfel.

Självklart är det viktigt att minska förskrivning av antibiotika för att vi inte ska hamna i ett läge där bakterier blir resistenta. Då kan vi backa hundra år tillbaka i tiden och få svårt att läka ganska alldagliga infektioner. Man måste i detta utgå från behov och proportionalitetsprincip. Många med kronisk borrelia lider oerhört. De får ingen hjälp av sjukvården (det är inte sjukvårdens fel). De tvingas till dyr alternativvård eller att resa utomlands för att få behandling för mycket pengar.

Antibiotikaresistensen är en pandemi
Källa

Hemligt internationellt möte tacklar globalt hot om resistens
Källa

Man ser väl vad man ser?
Morten Laane menar att mikroskopiering är en säker metod att fastställa borreliadiagnos.

Borrelia kunde påvisas i 11 av 11 personers blod trots att 10 st hade testats negativt inom sjukvården
8 patienter med ME/CFS och 3 st utan diagnos misstänkte att de hade borrelia. 10 av 11 hade låtit testa sig för borrelia hos sjukvården. Samtliga hade negativt resultat. Alla fick genomgå mörkfältsmikroskopi. På filmen kan ni se att samtliga har borrelia.

Källa

Det som talar för kronisk borrelia
Tre olika exempel på människor som dött av Borrelia
1. Klicka här

2. Klicka här

3. Klicka här

Flera med ME/CFS har påvisad borrelia
Källa

5 av 5 undersökta personer med hjärntumörer har vid biopsi visats ha borrelia
Källa

9 av 10 med ALS var infekterade med borrelia
Källa

Flera med Alzheimer har vid obduktion visats ha neuroborrelia
Patologen Alan McDonald har obducerat döda med alzheimer och konstaterat att de har neuroborrelia. Han misstänker starkt att många även med Parkinson och MS har borrelia.
Källa

En fjärdedel av alla barn som hade diffusa symtom hade borrelia alt TBE vid en studie som genomfördes på Astrid Lindgrens sjukhus 2009
Källa

När principer får råda
Källa

Morgellons beror på borrelia
I en nyligen presenterad studie fann man borrelia hos 24 av 25 patienter med Morgellons sjukdom (en komplex hudsjukdom).
Källa

”Jag önskar att det öppnas upp möjligheter för att kunna konstatera borreliainfektioner på andra sätt. Jag önskar även möjligheten att det tas fram rutiner för hur man ska kunna behandla kronisk borrelia. Det går – om man vill!”
Mats Lindström, min fru har borrelia
Källa