Immunoglobulin är lovande behandling för parvovirus-associerade CFS-patienter

ME/CFS är en snävare diagnos än CFS, så är det. Sedan finns sannolikt flera undergrupper av ME/CFS. Detta inlägg handlar specifikt om de med CFS som har påvisat positivt parvovirus. I de fall kan immunoglobulinbehandling fungera. Det kan säkert fungera i en del andra fall också då det är troligt att många med ME/CFS har dysfunktionellt immunförsvar.

Resultat i dessa fallstudier ger stöd för användning av immunoglobulin av parvovirus-associerade CFS-patienter.

Immunoglobuliner = antikroppar
Antikroppar eller immunoglobuliner är proteiner som används av kroppens immunsystem för att upptäcka och identifiera främmande ämnen, till exempel virus, bakterier eller parasiter. Antikroppens funktion är att binda sig till specifika ytmolekyler, antikroppens antigener, på dessa smittämnen och på så sätt göra det möjligt för andra vita blodkroppar och komplementproteiner att eliminera dem från kroppen. Finns detta antigen närvarande, stimuleras kroppen att producera mer av antikroppen.

Fall nr 1
En 42-årig kvinna hade en sjukdom som kännetecknades av feber, hudutslag, polyarthralgia och försämring av minne och koncentration, halsont, smärtsamma värkande muskler, huvudvärk, sömnsvårigheter, postexertional sjukdomskänsla, en ökad tendens att svettas, yrsel och dimsyn. Hon upplevde även en känsla av värme i fotsulorna och varma, torra ögon. Även ihållande magsmärtor och diarré som förblev oupptäckt trots omfattande undersökning, inklusive koloskopi, och hon behandlades med karbamazepin och imipramin. Även om hon kunde fortsätta att arbeta krävde hennes sjukdom ofta ledigt från arbetet, och så småningom hade hon minskat till deltid. Hennes sociala liv minskade även markant. Hon hade behandlats med sjukgymnastik  som hade lämnat en ytterst begränsad nytta. Hon remitterades för reumatologibedömning efter 26 månaders sjukdom.

Resultaten av rutinundersökningar som blod, bestämning av urea och elektrolytnivåer, leverfunktionstester, och bestämning av sänkningsreaktion (ESR), var normala. Patienten visade sig vara positiv för serum parvovirus B19-DNA.

Hon togs in på sjukhus för IVIG terapi (Sandoglobulin) vid en dos av 400 mg / kg per dag under 5 dagar, varefter hennes symtom försvann under de närmaste 2 veckorna, med en mer gradvis förbättring under de närmaste 2 månaderna. Vid tidpunkten för denna skrift, förblir hennes tillstånd i remission. Patienten har återvänt till arbetet utan sjukskrivning

Fall nr 2
En 34-årig italiensk kvinna, anställd som lärare och mor till 2 små barn, hade en historia av feber, hudutslag, och polyarthralgia. Hon klagade också av smärta, en känsla av värme och svullnad i armbågarna, axlarna, händer, rygg, nacke, knän, fotleder och fötter.
Ytterligare symtom inkluderade försämring av minne och koncentration, halsont, smärtsamt värkande muskler, huvudvärk, sömnsvårigheter, postexertional sjukdomskänsla, ökad tendens till svett, yrsel och dimsyn. Trötthet och relaterade symtom gjorde att hon var tvungen att ge upp sin lärarkarriär, och hon kunde sällan umgås med andra människor.

Resultaten av rutinundersökningar av blod, bestämning av urea och elektrolytnivåer, leverfunktionstester, och bestämning av ESR, var normala. Vid uppföljning testade patienten positivt för serum parvovirus B19-DNA. Serumprov visade även en hög nivå av tyroxin, som bekräftade en diagnos av hypertyreos. Vid denna tidpunkt hade patienten en 26 månaders historia av nämnda symtom.

Patienten fick IVIG terapi (Sandoglobulin) vid en dos av 400 mg / kg per dag under 5 dagar. Inom 2 veckor kände hon sig mycket bättre och under de närmaste 2 månaderna återhämtade hon sig fullständigt.

Fall 3
En 46-årig manlig försäljare hade smärta och svullnad i händerna, knän och fotleder som förknippades med en influensaliknande sjukdom. Trötthet var närvarande från början. Under två år upplevde han ledvärk i höfter, knän, fotleder, handleder och metakarpala leder. Det fanns också intermittent svullnad i fingrarna. Tröttheten hade ökat tills det var nödvändigt för honom att sova i flera timmar under dagen. Även om han kunde fortsätta sitt arbete som säljare var hans sociala aktiviteter ansträngda. Han rapporterade också en försämring av minne och koncentration, smärtsamma värkande muskler, huvudvärk, sömnsvårigheter, postexertional sjukdomskänsla, och en ökad tendens att svettas. Han remitterades för reumatologibedömning efter en 24 månaders sjukdom. Under undersökningen var patienten sömnig. Resultaten av rutinundersökningar, blod, bestämning av urea och elektrolytnivåer, leverfunktionstester, och bestämning av ESR, var normala. Serologiska undersökningar visade att patienten var positiv för serum parvovirus B19.

Patienten togs in på sjukhus för en 5-dagars kur av IVIG (Sandoglobulin) med en dos av 400 mg / kg per dag. På dag 2 av denna behandling utvecklade han en svår huvudvärk som varade i 48 timmar, och på dag tre,  började hans ledvärk förbättras. Denna förbättring fortsatte under de två efterföljande veckorna, då även hans trötthet minskade. Artrit var något som inte gick över direkt, men en markant förbättring skedde 3 månader efter behandling. Vid denna tid, var hans höfter, knän och fotleder praktiskt taget fria från smärta. Denna förbättring fortsatte tills han uppnådde en fullständig återhämtning. Vid tidpunkten för denna skrift, förblir hans tillstånd i remission.
Läs studien i fulltext här

Ytterligare en studie där 43% av CFS-patienter blev bättre av immunoglobulin

Immunglobulin finns i råmjölk