Läkaren kan inte mer göra – Marie får inga pengar under utredningstiden

Maries läkare anser att det är meningslöst att få Försäkringskassan att ändra sig.

Marie 56, vårdare och personlig assistent, gästbloggar om hennes svåra situation då hon inte får ersättning från Försäkringskassan under utredningstiden.

Maries egen berättelse
Efter långvariga infektioner och total utmattning utan att ha fått adekvat hjälp av sjukvården, och svårigheter att bli sjukskriven pga avsaknad av diagnos fick jag en akuttid hos en AT-läkare. Han frågade vad jag hade för problem och jag tog upp min slitna lapp med alla symptom jag visat varje läkare under åren. AT läkaren kollade lappen, slog på datorn och sa

– Jag tror du har den här sjukdomen, Myalgisk encefalemyelit. Jag fattade ingenting! Så väl hemma läste jag om sjukdomen och insåg att han hade rätt.

AT läkaren ringde en vecka senare och frågade om jag också trodde det var rätt sjukdom. Fick remiss till Danderyds ME rehab. Blev äntligen sjukskriven november 2013 efter 2,5 års kamp.

Utredningen visade ME och kronisk smärta. Mitt i allt var jag på utredning för karpaltunnelsyndrom. Diagnos i båda händerna. Hade en enorm rädsla att försäkringskassan skulle neka sjukskrivning för ME varför jag tänkte att operation på handleden vore kanske bra, 8 veckors sjukskrivning. Gjorde operationen men när läkaren skar upp handen vaknade jag och skrek, för det gör ju skälvklart ont. Nedsövningen fungerade inte som den skulle.

Efter operationen fick jag ett helvete som finns än idag, konstant värk i handen, armen och axeln. Det svider, skär, bränns och inga värktabletter fungerar och jag måste alltid ha handleden omlindad och pga detta så använder jag ju bara höger hand oftast och har en konstant inflammation där.

Jag blev sjuksriven fram till november 2014 då jag sa att jag ville jobba 25% för jag visste inte vad jag skulle säga på mötet som min chef hade. Försäkringskassans representant dök ej upp. Så jag började jobba. Efter ca 8 månader gick jag upp på 50% , trots att jag egentligen inte orkade jobba.

I februari 2016 orkade jag inte jobba längre. Kropp och själ var totalt slut. Jag fick 100% sjukskrivning igen och remiss till Stora Sköndal och kom dit i augusti 2016.

Sjukskriven och väldigt sjuk så ansökte jag om sjukersättning efter råd från min dåvarande handläggare på försäkringskassan.

Avslag….

Överklagande….

Avslag…

Hur sjuk ska man vara?

Jag har inga fritidsintressen, orkar inget.

Jag är aldrig på restaurang eller fest.

Åker ingenstans.

Orkar ingenting 😦

Idag är jag inskriven på Stora Sköndal. Jag har bra läkarintyg och är utredd men försäkringskassan utreder min rätt till sjukpenning och gör som de gjorde i våras. De stänger av sjukpenningen under tiden man utreds.

Hur tror försäkringskassan att man ska överleva?

Vem tror de ska försörja mig?

Vad ska jag leva av?

Deras metoder skapar panik i en kropp som redan är i panik pga sjukdom. Varför vill de göra en sjukare?

Idag finns inte tryggheten hos försäkringskassan. Helt plötsligt får jag inga pengar och jag vet inte om jag kommer få några och jag vet inte vad jag ska göra, för jag orkar inte göra något heller. All energi jag har ska liksom gå till oro och rädsla för ekonomisk krasch. Insikten gjorde att jag fick en ångest som slog till hårt och jag trodde på allvar att jag skulle dö. Fick ingen luft och paniken kom rätt in i själen.

All stress, oro, ledsamhet, värk, överklagan och stressen av att inse att jag inte orkar gå till jobbet fast hela mitt inre skriker – Jag vill – gjorde att kroppen tryckte på stoppknappen.

Så nu kostar jag mer pengar för samhället eftersom jag går till en psykoterapeut , så var ligger vinsten i allt?

Att sedan även inse att läkarna ger upp och det då inte finns någonstans för mig som sjuk att få stöd gör mig väldigt ledsen och samtidigt väldigt jävla arg! Jag har inte valt att bli sjuk!

Jag vill jobba, jag älskade mitt jobb med ok lön och hundarna fick vara med så varför skulle jag vilja sitta här? Här i en lägenhet, ensam, sjuk och inga pengar om jag istället kunde gå till mitt jobb?

Mitt liv innehåller samma ekonomiska struktur som innan jag blev sjuk, med lån som ska betalas, räkningar som ska in och nu även mediciner som ska inhandlas, sjukresor som kostar samt läkarbesök. Det finns inte en krona kvar till någonting när allt är betalt.

Har inte under mina år som sjukskriven struntat i en enda räkning men idag, nu finns inga pengar alls och jag vet inte hur jag ska göra?

Ansvarsbiten gnager i mig och stressen över allt gör mig så trött. Men en sak har jag lärt mig och det är att JAG ÄR SJUK!

Väntar idag på beslut om sjukpenning eller ej. Läkarintyget är från 1 september men inget svar än…

Med vänlig hälsning

Marie

Ge tillbaka makten till Läkarna nu!
https://youtu.be/WP0fEalrdIk