Svensk professor: ”För att ställa korrekta diagnoser och ge rätt behandling av de fästingassocierade sjukdomarna behövs förbättrade möjligheter till laboratoriebaserad diagnostik”

Rubrik i Läkartidningens nätupplaga

Ett genombrott som förhoppningsvis borgar för att fler kommer att få hjälp
Professor Thomas Jaenson är nog den förste representant från det svenska medicinska samfundet som verkligen tydliggör vilket problem fästingrelaterade sjukdomar är. Han refererar till den franska studien som publicerades den 17 mars 2016 och drar  den enda slutsatsen man kan göra:

”Eftersom fästingarna sannolikt kan överföra så många olika arter av patogener torde det vara nära nog omöjligt att ställa rätt diagnos baserad på den kliniska sjukdomsbilden.” 

Jag ska inte nämna vad var det jag sa. Nej, detta är faktiskt stort och öppnar förhoppningsvis upp till en  mer nyanserad offentlig debatt  om fästingrelaterade sjukdomar. Jag har tidigare refererat från studien två gånger, här och här.

I den franska studien uppges att i 45% av fästingarten Ixodes ricinus (samma fästingart som finns i Sverige) har två eller flera arter av patogener i samma fästingindivid konstaterats.

Läget i Sverige
Årligen får 10.000-tals borrelia i Sverige konstaterad. Kanske uppåt 40.000. Exakt är det ingen som vet, eftersom borrelia inte är en anmälningspliktig sjukdom. Det innebär att hundratusentals blir bitna av fästingar eftersom risken att smittas av borrelia anses liten. Hur många av dessa människor går då inte omkring med en eller flera oidentifierade infektioner och mår dåligt? Infektioner som man inte ens idag kan leta efter med de provtagningsmetoder som idag är tillgängliga. Det är det ingen som vet. Det vi vet är att många inte blir trodda på att de bär på en infektion.

Idag kontrolleras oftast enbart borrelia i samband med att människor insjuknar av fästingbett. I de flesta fall (ca 70%) kan en hudrodnad ses och konstaterandet  av borrelia är ett faktum. I de fall hudrodnad inte uppvisas är provtagningsmetoderna ytterst osäkra, och då åsyftas enbart borrelia. I de fall borrelia misstänks ordineras normalt en 10-14 dagars kur av antingen kåvepenin eller doxyferm. Hur många av alla dessa saminfektioner räcker denna kur mot? Det finns över 20 saminfektioner. Här är några exempel: Anaplasma, Babesia, Bartonella, TBE och de vanligaste är Spiroplasma (förekomst 75%) samt Midichloria Mitochondrii  som finns i samtliga fästingar (!). Det är rätt skrämmande uppgifter. Den sistnämnda är en bakterie som parasiterar mitokondrierna, ”kroppens kraftverk”. Spekulera själva i vad det kan leda till för symtom.

En mer nyanserad debatt måste till
Den svenska offentliga debatten om fästingrelaterade sjukdomar har varit väldigt infekterad de senaste åren. Det har varit svart eller vitt. Ihärdigt har fästingrelaterade sjukdomar bagatelliserats av bloggande läkare och andra medicinskt kunniga. En professor inom infektionssjukdomar har personligen svarat mig att det rör sig om kultursjukdomar och att de tyska läkarna på de privata tyska klinikerna är charlataner. Detta är allvarligt och jag hoppas verkligen att den kommande dokumentärfilmen, som tar upp bl a fästingrelaterade sjukdomar, även kan ta upp att Sverige faktiskt nu påbörjar en förändring under 2016. Att man höjt blicken och nu faktiskt gör vad man kan för att validera bättre provtagningsmetoder och se över de behandlingsrekommendationer som finns. Jag hoppas även att så många infektionsläkare och forskare som möjligt åker till ILADS-konferensen i Helsingfors i juni. Anmäl er gärna här.

Borrelia och TBE Föreningen i Sverige gör nu en storsatsning för att få till en mer nyanserad debatt. Föreningen vill gärna ha en dialog (inte diskutera kultursjukdomar och charlataner), för att fler människor ska må bättre. Det handlar enbart om hälsa och ekonomi. Inget annat.