Om grundläggande behov

Bildkälla

Om Maslows behovshierarki

Jag, och många av er, har säkert kommit i kontakt med Maslows behovshierarki under olika utbildningar, konferenser eller arbetsmöten. För mig har det gjort att jag nästan omedvetet tänker på dessa grundläggande behov i alla möjliga sammanhang – speciellt där osäkerhet finns med i bilden, eller att man enbart behöver sova, gå på toaletten, äta mm. Det kan handla om arbetsplatsen, nya miljöer eller när man möter människor som befinner sig i utsatta situationer.

När vi förstår Maslows behovshierarki inser vi att det krävs stabilitet i de mest grundläggande delarna av livet för att kunna bygga vidare

För de som lever med kroniska sjukdomar är de lägre nivåerna i hierarkin särskilt avgörande. Här handlar det inte bara om de rent fysiologiska behoven, utan också om att få tillgång till adekvat vård, rätt stöd från försäkringssystem och förståelse från vårdgivare och beslutsfattare. Utan detta kan det vara oerhört svårt att komma uppåt i hierarkin och nå det välmående och den livskvalitet som många andra tar för givet.

Inget nytt – men viktigt att påminna sig om

Föreställ dig en byggnad med fem våningar. För att våningarna ska hållas uppe och skapa en hel byggnad, måste den nedersta våningen vara stabil – och innan man börjar fokusera på de övre våningarna, måste varje lager byggas upp på en stadig grund. Maslows behovshierarki fungerar på samma sätt för människan. Precis som varje våning behöver stöd från de lägre nivåerna för att nå toppen, behöver vi först tillgodose våra grundläggande behov innan vi når vår fulla potential.

1. Fysiologiska behov: Precis som fundamentet för en byggnad, utgör fysiologiska behov – som mat, vatten, syre och sömn – grunden för allt annat. Inget kan byggas upp om inte dessa behov är tillfredsställda. Är vi hungriga eller trötta, blir det svårt att fokusera på något annat, oavsett om vi är på ett nytt jobb, sjuka och i behov av rätt vård och stöd, eller reser i en ny miljö. För kroniskt sjuka är dessa behov särskilt kritiska och kräver att samhället ser till att vården fungerar och att trygghet finns i sociala och ekonomiska system.

2. Trygghetsbehov: När grunden är på plats kommer nästa våning – behovet av trygghet och stabilitet. Utan en känsla av säkerhet, vare sig det gäller fysisk trygghet, ekonomisk stabilitet eller hälsa, står vi på skakig mark. För den som är kroniskt sjuk handlar trygghet ofta om att kunna lita på att vårdgivare och samhället ger det stöd och den behandling som behövs.

3. Sociala behov (kärlek och gemenskap): Som nästa våning handlar detta om att känna tillhörighet och ha relationer. På arbetsplatsen betyder det att få kontakt med kollegor, medan det för den som är sjuk kan innebära stöd från familj och vänner, eller att uppleva en gemenskap med andra som förstår ens situation. Denna samhörighet stärker vår inre trygghet och bidrar till vår hälsa och vårt välmående.

4. Självkänslobehov: När de lägre nivåerna är på plats, kan vi börja bygga på självrespekt och känna oss uppskattade av andra. Det är här vi vill känna att vi bidrar och får erkännande för våra insatser, vilket också gäller på arbetsplatsen. När vi känner oss respekterade, får vi mer energi att vara kreativa och produktiva, även om vi går igenom svåra tider.

Självförverkligande: På toppen ligger strävan efter att utvecklas, att skapa och att förverkliga vår potential. Detta är målet vi alla har, men utan de tidigare nivåerna skulle det vara som att försöka nå toppen utan en trappa. För att kunna arbeta mot högre mål, oavsett om det är på jobbet eller i personliga projekt, behöver vi en stabil grund.

Hur tänker du kring detta? Kommentera gärna!