Vi måste anpassa vården därefter
En växande grupp patienter i Sverige har förblivit sjuka efter infektioner eller andra trauman – med symtom som kraftig utmattning, kognitiv påverkan, smärta och påverkat immunförsvar. Trots detta famlar vården ofta i mörker.
Den traditionella virusbekämpningen genom antiviral behandling räcker inte alltid till, särskilt när patienter lider av brister i specifika antikroppssubgrupper.
Det krävs en ny förståelse och ett nytt angreppssätt
Monoklonala antikroppar kan vara mycket effektiva, men kräver exakt kunskap om vilken brist som finns hos patienten. Immunglobulinbehandlingar som IVIG och Hizentra verkar bredare och stärker immunförsvaret mer generellt – och kan vara avgörande för vissa långtidssjuka.
Men för att kunna ställa rätt diagnos och ge rätt behandling behövs grundlig provtagning. Det handlar om att analysera immunologiska markörer, kvantifiera antikroppar och undersöka subgrupper som IgG, IgA och IgM.
Detta kräver både resurser och vilja.
Många av dessa patienter har blivit avfärdade eller felbehandlade
Det duger inte längre. Vi behöver ett system som tar deras berättelser på allvar och agerar utifrån den biomedicinska kunskap som finns.
Vården måste följa med forskningen och ge dessa patienter en ärlig chans till återhämtning.
Det handlar om värdighet, vetenskap – och viljan att göra rätt.
Går kroniska sjukdomar att bota? 