Det kortsiktiga perspektivet ruinerar Sverige 

Investera i ME och postcovid nu!

Jag har på nära håll sett hur ME (myalgisk encefalomyelit) och postcovid slår sönder liv och familjer. Gissningsvis är minst 40 000 individer i Sverige idag oförmögna att arbeta på grund av just dessa förödande sjukdomar. Detta är inte bara en humanitär kris, utan även en ekonomisk katastrof som våra politiker har råd att ignorera – på kort sikt.

Låt oss vara tydliga med de ekonomiska realiteterna. Om vi antar en försiktig genomsnittlig årlig lönekostnad inklusive arbetsgivaravgifter på 500 000 kronor per person (vilket i många fall är en underskattning av den faktiska produktiviteten), innebär att 40 000 personer inte kan arbeta en direkt årlig förlust för samhället på 20 miljarder kronor. Detta är enbart den uteblivna produktionen.

Till denna summa måste vi addera de ökade kostnaderna. Försäkringskassans utbetalningar för sjukpenning och sjukersättning för denna grupp uppgår årligen till flera miljarder kronor. Därtill kommer de ökade kostnaderna för sjukvård, där bristande kunskap och adekvata behandlingsmetoder leder till ineffektiva utredningar och långvarig ohälsa.

Kommunernas kostnader för eventuell hemtjänst och annat stöd för dessa svårt sjuka individer ska inte heller underskattas.

Sammantaget talar vi om en total årlig ekonomisk förlust för Sverige som med stor sannolikhet överstiger 30 miljarder kronor, och den siffran riskerar att öka om inget görs.

Alltför ofta präglas det politiska beslutsfattandet av kortsiktiga perspektiv, där fokus ligger på mandatperiodens horisont snarare än på långsiktiga lösningar och samhällsekonomisk hållbarhet. Att spara in på forskning och specialistvård idag kan verka lockande för den nuvarande budgeten, men konsekvenserna i form av ökade kostnader för socialförsäkringssystemet och minskad ekonomisk tillväxt kommer att drabba Sverige hårt under kommande år – och kommande mandatperioder.

Vad vi behöver är en nationell strategi som sträcker sig över partigränser och mandatperioder. 

Vi behöver specialistkliniker med regional spridning över hela landet, där patienter med ME och postcovid kan få tillgång till den expertis och vård de så desperat behöver.

Dessa kliniker bör samarbeta tätt med ett nationellt kunskapscentrum, och fungera som ett nav genom att sammanställa kliniska erfarenheter från de regionala specialistklinikerna och utge nationellt kunskapsstöd till vårdpersonal. Dessutom ska kunskapscentrumet aktivt dirigera den biomedicinska forskningen vid olika universitetssjukhus, med fokus på att förstå sjukdomsmekanismerna och utveckla effektiva behandlingar.

Det är avgörande att vi en gång för alla lämnar den återkommande och misslyckade psykosomatiska ansatsen. Att reducera komplexa neuroinflammatoriska tillstånd som ME och postcovid till psykologiska problem, och tro att internetbaserad KBT är en adekvat lösning, är inte bara inhumant utan också ett monumentalt slöseri med resurser. Denna kortsiktiga och felaktiga inriktning har gång på gång visat sig vara kontraproduktiv och förlänger lidandet för tusentals patienter.

Jag önskar att våra politiker ser bortom nästa val och inser den enorma ekonomiska och mänskliga potential som går förlorad varje år på grund av bristen på adekvata satsningar inom detta område. 

Att investera i specialistvård och biomedicinsk forskning är inte en utgift – det är en långsiktig investering i ett friskare och ekonomiskt starkare Sverige. Det är dags att agera nu, innan kostnaderna eskalerar ytterligare och ännu fler liv slås i spillror.

Bilden utgörs av ett plakat för att illustrera flera saker samtidigt

Det är ju Valborg, och det firades inte för några år sedan – gemensamt. Planschen är framtagen av flera organisationer:

KOMMER DU IHÅG HUR KONSTIGT ALLT VAR UNDER PANDEMIN?

När man inte kunde flyga utomlands?

När man inte kunde gå på restaurang? När man inte kunde gå på fotboll? När man inte kunde ta en öl? När man inte kunde gymma? När man inte kunde gå på konserter?

När man inte kunde träffa folk utan att riskera att bli smittad? När man inte kunde göra annat än att sitta hemma? När man inte kunde ta sig ut och springa? När man inte kunde umgås med sina vänner? När man inte kunde gå i skolan?

När man inte kunde jobba? När man inte kunde laga mat? När man inte kunde leka med barnen? När man inte kunde äta vanlig mat? När man inte kunde hänga med i tv-serierna längre? När man inte kunde duscha utan att sitta ner?

När man inte kunde lyssna på musik? När man inte kunde köra bil? När man inte kunde ha sex? När man inte kunde gå en promenad? När man inte kunde läsa en bok?

När man inte kunde lämna sängen?

—

För 300 000 svenskar tog pandemin aldrig slut.

Stöd vår insamlingskampanj tillsammans med Pandemifonden , Föreningen för Svårdiagnostiserade Infektionssjukdomar och RME – Riksförbundet för ME-patienter

👉 Swisha 100 kronor till 123 900 74 85 och skriv ”postsjuk” som meddelande – så bidrar du till forskningen på postcovid och andra virusutlösta sjukdomar.

Och ger de drabbade hopp. 🧡