Intervju med professor Laane om hur man stoppar möjligheten att ställa diagnoser av Lyme-borrelios med mikroskopi

Diagnostik med mikroskop förekommer när det gäller flera olika sjukdomar. Man ser vad man ser. Ibland kan det dock vara svårt att tyda vad man ser. Men diagnostiken i övrigt lämnar ibland mycket övrigt att önska. Både serologi och PCR har sina begränsningar. Mikroskopet kan i vissa fall vara ett bra komplement. För de som kan tyda vad mikroskopet visar kan göra skillnad på liv och död. Men det kräver kunskap och erfarenhet.

Denna gång handlar det om Morten Laane som intervjuades av Huib Kraaijeveld. Översättare är inte mindre än Kenneth Sandström. Håll till godo!

Intervju/författare: Huib Kraaijeveld

Översättning: Kenneth Sandström

Intervju med professor Laane om hur man stoppar möjligheten att ställa diagnoser av Lyme-borrelios med mikroskopi

WHO uppmuntrade till forskning runt mikroskopi som ett direkt test för att leta efter Borrelia spiroketer, patogenet som orsakar Lyme borreliosen, redan år 2003. När en lovande ny och enkel teknik upptäcktes 2013 blev den våldsamt attackerad. Inte av normala vetenskapliga procedurer, utan det riktades mot personen bakom. Den nu pensionerade professorn i mikrobiologi Morten Laane blev avskedad efter att han hållit ett föredrag på en vetenskaplig kongress 2014. Dessutom stängdes hans laboratorium, websidan för den vetenskapliga tidskriften hackades och artikeln försvann. Här följer en utförlig intervju.

    “Om experter hanterade flygolyckor på samma sätt som vanliga forskare inom medicinen studerar sjukdomar, skulle jag boka nästa resa till USA med en båt”  Professor Laane

(c) courtesy of Under Our Skin


Vem är professor Laane?
Morten Laane föddes i Juli 1949 i den lilla staden Tönsberg, Norge, och växte upp under det andra världskriget. “Min mamma besökte sin syster i Bergen den 9 april 1940, den dag då kriget bröt ut i Norge. De överlevde häftiga attacker från den tyska flottans skepp. Min mor reste längs den norska kusten med småbåtar till Tönsberg, där familjen bodde nära Oslofjorden. Det var inget klokt val, eftersom flera skepp blev attackerade och sänkta av tyska U-båtar.

Min far uppehöll sig I Finmark, den nordliga delen av Norge, tillsammans med ett stort antal Norska soldater som Medicinsk officer. När jag föddes, satt min mor ensam med ett gevär dolt i en liten lägenhet nära det tyska huvudkvarteret på andra sidan gatan. Hon var utbildad i att hantera vapen. När den fria norra delen av Norge kapitulerade ett par månader efter den tyska invasionen blev han först arresterad av tyskarna, men blev senare frisläppt och reste tillbaka till Tönsberg.

1047 visade min far mig hur man upptäcker Syfilis spiroketer med ett mycket enkelt mikroskop. Många sjömän bodde i staden som var känd för sin handelsflotta. På den tiden var syfilisinfektioner inte ovanliga bland sjömännen.

Min far hade ett litet, gammalt Leitz mikroskop av högsta kvalitet. Ett litet blodprov från patienten blandades med en lika del bläck på en glasskiva och mikroskoperades. Bläck består av extremt små svarta partiklar (kol). De kan inte tränga in i bakterierna. Normalt är de nästan osynliga. Med denna metod lyser ljuset genom de ofärgade bakterierna mot en kolsvart bakgrund.

Detta fick mig intresserad av mikroskopering. Senare specialiserade sig min far i psykiatri. Han behövde inte mikroskopet längre och jag fick det som present. Ser jag tillbaka så började nästan allting i mitt liv som en hobby.

Jag blev vetenskaplig assisten i experimentell genetik. Min chef, Dr. Öistein Stromnaes arbetade med svampen Penicillum. Ingen hade sett dess kromosomer tidigare, men jag upptäckte en enkel metod att räkna dem i ljusmikroskop.

Jag blev erbjuden anställning vid Bergens universitet. Jag fortsatte min forskning där, och min doktorsavhandling var klar 1971. Kommitén ansåg mina teser välgrundade och föreslog att jag skulle ha kvalifikationerna för en personlig professur på livstid och utveckla nya metoder för genetiken.

En av mina upptäckter förande Penicillum förde mig i kontakt med Lynn Margulis, senare Lynn Sagan, fru till den berömde Carl Sagan. Hennes forskning om cellulär evolution och endosymbios ledde fram till förståelsen att de organeller som framställer energi, mitokondrierna och chloroplasterna faktiskt är bakterier som lever i symbios inuti eukaryotiska celler. Denna upptäckt gav henne ryktet att vara den mest berömda forskaren i evolutionsbiologi efter Charles Darwin.

Min upptäckt hade samband med hennes forskning om spiroketer, som fokuserade på den symbiotiska naturen av förhållandet mellan spiroketer och deras värdar, och särskilt dessa bakteriers förmåga att bilda sovande “round bodies” som kan reaktiveras. Ingen i världen visste mer om spiroketer än Lynn.*

Senare upptäckte jag en struktur som var något så när liknande i ett slembildande mögel (Physarum) som ofta användes vid experimentell forskning. Jag kom i kontakt med Professor Ivar Giaever, en Nobelpristagare i fysik och vi samarbetade i många år med att handleda Master och Ph. D studenter.”

Diagnostik av Borrelia i mikroskop.

Mikroskopi anses vara den “gyllene standarden” i syfllisdiagnostik. Med den bakgrunden och min expertis i mikroskopering, var det naturligt för Laane att försöka finna en metod att upptäcka Borrelia i infekterat blod.

Laane: “Mina medarbetare och jag hade publicerat en serie artiklar i den norska tidskriften “Biolog” angående en besvärlig sjukdom hos fåren som kallades “alveld”. Dessa artiklar innehöll ovanliga och tydliga bilder av troligen toxiska blågröna alger (bakterier) som man misstänkte hade samband med denna sjukdom.

Det Biologiska institutet bad om hjälp med Borreliainfektioner för att jämföra mikroskopi med molekylära tester. Institutet var ansvarigt för administrationen som formella tillstånd att utföra medicinsk forskning. Det visade sig att man inte fick pålitliga data från sina molekylära studier. Institutet hade ansvar för den delen. Mikroskopi visade dock karakteristiska spiroketer hos ett antal patienter tillsammans med andra organismer som Babesia.

Syfilis och Borrelia har många gemensamma egenskaper. De orsakar kvardröjande infektioner hos människor som ger sjukdomar i många stadier som kvarstår under längre tid. De förekommer i mer än en form – ibland som den långa spiroketformen, men också som runda “cyst-liknande” former. Spiroketformen kan ses med enkla metoder och observeras med mikroskop.

Borreliaspiroketer i torkade preparat och i isotoniska lösningar visar sig som mycket tunna celler, bara 0,2 mikrometer breda, och de är riktigt långa, mellan 50 och 100 mikrometer. De är synliga med den upplösning ett ljusmikroskop har – beroende på det vi kallar ljusinterferens – genom att ställa preparatet lite ur focus. I torkade preparationer kan en felinställning av focus på 1/1000 mm göra dem osynliga under mikroskopet. I våta preparationer sväller cellerna ganska mycket.

Min kollega och jag publicerade våra resultat som vårt bidrag till projektet eftersom vi var övertygade om att mikroskopi är användbart för att upptäcka dessa infektioner. I förväg fick vi försäkringar från Institutet att de formella tillstånden erhållits från hälsomyndigheterna. Det visade sig att Institutet på något sätt glömt bort att påpeka på ett tillräckligt formellt sätt att en stor del av projektet inkluderade den mikroskopi som vi utförde!

Vår projektledare var utbildad medicine doktor, och hade därefter blivit biolog. Han var även ledare för det institut som projektet var anknutet till. Vi, min kollega och jag, fick en kopia av den första sidan av de ansökningshandlingar som accepterats och undertecknats av hälsomyndigheterna. Vi såg olyckligtvis inte hela ansökan innan det var för sent, så beskrivningen av projektet var inte komplett eftersom den inte utom allt tvivel beskrev den halva av projektet som bestod i att använda mikroskopi som huvudsaklig metod att analysera proverna.

Projektledaren kände väl till mitt samarbete med Oeystein Brorson, den extremt skicklige forskare som kunde odla Borrelia från infekterade blodprover. Vi var överens om att ansökan till staten skulle göras för att bevisa att noggrann mikroskopering behövdes för att projektet skulle kunna ha en metod att konfirmera resultatet av de molekylära testerna.

Institutet fick ett anslag på omkring 2 miljoner Euro (NOK 20 milj.) och köpte två DNA maskiner. Testprojektet var därför ett officiellt institutionellt projekt, och inte en ansökan från en grupp av tre forskare. Så här i efterhand inser vi att vi borde bett om att få se hela ansökan, men det fick vi inte, utan vi fortsatte eftersom vi hade förtroende för projektledaren. Det visade sig vara ett misstag, eftersom vi senare beskylldes för att inte ha läst reglerna runt medicinsk forskning och andra legala föreskrifter.

Den tilliten fick oss att inte läsa igenom den del av ansökan som har rubriken “avsiktsförklaring”, med betydelsen att vi hade för avsikt att gå emot reglerna när vi gick in i projektet. Det är verkligen inte sant.

Tystad för en föreläsning

Efter att professor Laane publicerat artikeln ‘A simple method for the detection of live Borrelia spirochetes in human blood using classical microscopy techniques’, 2013 inbjöds han att ge en föreläsning vid Norvect konferensen 2014 i Oslo. En patient från England sparade PDF:en så du kan fortfarande läsa den via den länk som bifogas.

Jag var närvarande vid den konferensen och minns fortfarande hur nervös han var. Orsaken var att flera professorer i medicin framförde klagomål till Universitet. Han fick hotelser om att förlora sitt arbete om han skulle tala vid konferensen.

Faktum är att han verkligen inte talade, vilket du kan se i filmen nedan – men utförde ett konstnärligt performance för att visa sina bilder på spiroketerna. Professor Laane avskedades i alla fall och hans laboratorium stängdes ner.  

Laane: “Yppandeförbud lades även på Waldemar Broegger, en professor i Geologi på senare hälften av artonhundratalet som förbjöds att tala om Charles Darwin´s evolutionsteori. Lynn Margulis hånades i början för sina teorier om mitokondriernas och chloroplasternas evolutionära ursprung men fick senare flera belöningar för denna upptäckt. Precis som båda dessa forskare visade sig ha rätt och senare blev berömda, känner jag mig i gott sällskap.” På samma sätt som en professor i Geologi blev belagd med munkavle när han ville tala om Charles Darwins evolutionsteori. Precis som denna professor Waldemar Broegger senare blev berömd, är jag i gott sällskap.

Publiceringen av artikeln  ‘A simple method for the detection of live Borrelia spirochaetes in human blood using classical microscopy techniques’ 2013 i tidskrivten Biological and Biomedical Reports resulterade i mycket opposition från konservativa doktorer i medicin, och vissa forskare, och de flesta av dem har liten eller ingen erfarenhet av mikrobiologi eller arbetet med spiroketer i laboratoriemiljö.

Artiklarna och forskningen kritiserades eftersom de objekt som observerades i cellerna antogs vara “artefakter”, och med det menar man objekt av annat ursprung som på ett magiskt sätt uppträdde i våra prover. Det är extremt viktigt att påpeka att huvuddelen av vår forskning utfördes under strikt kontrollerade former, och våra resultat bekräftades med mer än en metod för mikroskopi. Kritikerna av vårt arbete har fortfarande skyldighet att förklara hur dessa förmodade “artefakter” som vi observerade kunde reproducera sig och röra sig som spiroketer, vilket vi observerade att de gjorde, och ännu viktigare är att våra kritiker har misslyckats med att visa hur en “artefakt” lyckas innehålla nukleinsyror från Borrelia.

Dessutom lyckade Dr Alan MacDonald samma år helt oberoende påvisa samma sak som jag hur man upptäcker kroniska borreliainfektioner i människors blod. Tidigare hade dessa förmodade borreliabakterier upptäckts av en norsk mikroskopist, vars som var extremt sjuk i borrelios.

MacDonalds argument i dessa två videor (del ett och del två) är korta, men går rakt på sak. Han utvecklade senare metoder att upptäcka en enstaka Borreliabakterie direkt på ett mikroskopiskt preparat med exakta molekylära metoder.

Oeystein Brorson nämns också av MacDonald. Han var den forskare som odlade fram alla kända stammar av Borrelia i Norge, och sände prover till mig, och samarbetade med Lynn Margulis och mig fram tills han blev handikappad av sjukdom och måste lämna arbetslivet.

Efter att mitt laboratorium stängts ner, blev även websidan i den vetenskapliga tidskrift där vår artikel publiceras blivit så svårt hackad att den var offline i tre år. När den var tillbaka var vår artikel försvunnen.

Hackerattacken mot tidskriften ‘Biological and Biomedical Reports’ verkar ha utförts av någon som kunde mer än mina värsta fiender. Och det var någon med tillgång till ganska avancerade compilatorsystem. Detta kan ha utförts av såväl politiska skäl eller av personlig prestige.

Jag har aldrig sett detta hända på något vetenskapligt område tidigare”

Bevis eller propaganda?

2016 publicerade norska hälsodepartementet (FHI) studien ‘Validate or falsify: Lessons learned from a microscopy method claimed to be useful for detecting Borrelia and Babesia organisms in human blood’. Den hävdade att “mikroskopering med LM-metoden identifierade strukturer som hävdades vara Borrelia- och/eller Babesia i 66% av blodproven i patientgruppen och i 85% i den friska kontrollgruppen”.

TV2 reportern i den ökända dokumentären  ‘Deceit or Borrelia’ citerade denna mening på ett falskt sätt och hävdade att “det är bevisat att mörkfältsmikroskopi producerar 85% falskt positiva svar”.

Det finns dock misstankar om att den norska studien utfördes för att misskreditera professor Laane´s arbete, genom att använda kontaminerat blod.

Laane: “Officiellt, på websidan The National Institute of Public Health hävdar man att det enda kända fallet av Babesia i Norge, var en veterinär som fick sin mjälte borttagen, och annars har Babesia varit okänt i den norska befolkningen.

Men jag upptäckte ett påhittat fall av Babesia. Det var blod från en ko (eller oxe). Det var blandat med mänskligt blod från en så kallad kontrollperson och sänt till mig med post.

Naturligtvis så klumpade blodet ihop sig så starkt att det var omöjligt att se någonting i mikroskop förutom klumpar av erytrocyter och fibrintrådar. Hade jag fått provet utan att blandningen skett, hade jag funnit dem genast. FHI visade mig några få bilder från preparationen som de själva hade gjort, INNAN det blandats med mänskligt blod. Bilderna på Babesia var samma som jag fann i flera så kallade kontrollprover.

När jag påvisade detta såg de lite bekymrade ut – som skolbarn som inte berättar sanningen för sin lärare – men de ville inte erkänna att kontrollproven innehöll Babesia merozoiter.

 

Bilden överst: en Borreliabakterie färgad med Mysterud-Laane metoden, blå färg.

Bilden nedan: levande biofilm av Borrelia som utvecklar sig i en blandning av natriumcitrat (denna patient testades positivt med molekylära metoder på ett Amerikanskt laboratorium.

Serologi
I inledningen till artikeln som FHI publicerade 2016 hävdar författarna att Borreliaserologi har nästan 70-90% sensitivitet i det tidigaste stadierna och en sensitivitet på nästan 100% i de senare stadierna, vilket plötsligt verkar ha blivit ett nytt mantra i flera länder. Detta verkar ha sitt ursprung i en artikel som skrevs 2016 av författare från IDSA och CDC, som kritiserades för att innehålla cirkelbevis i sin logik.

Laane: “En färsk rapport som slogs upp i norska tidningar hävdar att forskningsfusk, särskilt i medicinska ämnen, är vanligt förekommande. Den norske professorn Oevind Oesterud har skrivit flera korta artiklar i Aftenposten, norges största tidning, och forskning och populärvetenskapliga artiklar.

Han påpekar att falska slutsatser är populära i både tidningar och media utifrån det kriteriet att upptäckterna bör vara spektakulära. Om de inte är det, blir de inte accepterade.  Även det officiella systemet för att bevilja fondmedel favoriserar detta förhållningsätt. Många av dessa upptäckter kan inte reproduceras. Men de genererar mycket pengar till universiteten.

Sådana forskare tror på accepterad vetenskap. Minsta avvikelse som experimentet påvisar kan tolkas som icke korrekt eller falskt. Man undrar varför de över huvud taget blir publicerade. Beträffande avvikande data rörande sjukdomar blir de ofta förbisedda – i enlighet med vad den medicinska forskaren lärt sig som student av sin professor. Dessa avvikande data studeras inte om igen och ignoreras som “misstag”. Upp till hälften av senare tiders medicinska forskarrapporter kan ha sådant innehåll.

Resultatet är att framsteg fördröjs, ibland med stora konsekvenser för svårt sjuka patienter. Patienter som kunde ha räddats. Problemen runt sjukdomar är mycket komplicerade och det finns behov för forskning som tar med både patienternas berättelse och noggrann analys av oväntade data.

En sista tanke är att det är mycket säkert att resa med dagens flygplan. Om de experter som utreder flygolyckor skulle arbeta med samma metoder som normala medicinforskare gör när de undersöker sjukdomar, skulle jag boka min nästa resa till USA med båt.”

Professor Laane

Undantag eller ett mönster?

Den Europeiska Unionen har nyligen satt av 2 miljoner Euro i en fond för ett samarbete mellan tre parter med avsikten att utarbeta bättre tester för Borrelia, eftersom man anser de nuvarande vara otillräckliga. Åtminstone.

Då blir frågan varför det finns många indikationer på att nya och bättre metoder för att diagnosticera borrelia motarbetas aktivt och saboteras? Är professor Laane´s berättelse unik eller visar den på ett störande mönster?

“Detta har aldrig tidigare inträffat i något ämne i norges vetenskapshistoria” sade Laane i sin intervju med de som gjorde dokumentären “Under Our Skin Emergence”. Även i andra länder har forskare blivit attackerade när de arbetat med lovande och nya direkta tester för Borrelia.

2014 fick fick den franske laboratoriedirektören Schaller böta 280 000 euro till regeringen och blev dömd till nio månaders fängelse. 2014 gick the American Centers for Disease Control and Prevention (CDC) ut med en offentlig attack mot Advanced Laboratory Services och deras trovärdighet, eftersom de utvecklat ett test som var baserat på odling av Borrelia för diagnostik. Grunden för CDC:s attack har därefter visat sig vara falsk, ändå har CDC aldrig dragit tillbaka den artikel där denna felaktiga kritik gjorts.

Ett direkt DNA test för borrelia där möjligheten för falskt positiva svar utesluts finns inte längre tillgängligt för allmänheten, efter att uppfinnaren blivit uppsagd från ett sjukhus i Connecticut 2010. Nyligen attackerades proverna från ett specialiserat laboratorium i Tyskland, genom att reportrar gick in under falsk identitet med påhittade sjukhistorier, och hävdade att testerna inte var godkända av FDA. Som professor Agern förklarade i sin senaste intervju så är inga av de tester som CDC eller dina nationella hälsovårdsmyndigheter rekommenderar godkända av ‘FDA‘ .

I nästa intervju med Dr Lee kommer vi att gå in på vad som hände med utvecklingen och allmänhetens tillgång till de DNA tester vi berättade om ovan. Den publiceras snart.

  • Professor Laane och jag kommer att samarbeta runt en framtida artikel om Lynn Margulis arbete, eftersom så få människor verkar ha hört talas om hennes viktiga verk.

Intervju/författare Huib Kraaijeveld

Översättning Kenneth Sandström

Du kan prenumerera på On Lyme Newsletter för att få uppdateringar om nya publikationer

Vi fokuserar på berättelser som gör skillnad på denna websida. Om du vill stödja vårt arbete, kommer din donation att uppskattas mycket.

Skulle du kunna tänka dig att gilla, bedöma och dela denna artikel för att fler människor skall få tillgång till denna information?

Originalsida

Om Mats Lindström

Jag heter Mats Lindström och min fru är svårt sjuk i ME/CFS sedan 2008. Jag lägger ner en stor tid av min fritid på att försöka finna bra symtomlindring och helst botemedel mot sjukdomen. Det viktigaste i det arbetet tror jag är att synliggöra sjukdomens allvarlighet, att få politiker, forskning och sjukvård, men även allmänheten att förstå vikten av att hjälpa denna patientgrupp som lider oerhört - både av sjukdomen och samhällets okunskap. Min förhoppning är att en biomedicinsk forskning värt namnet kommer igång i Sverige. Jag driver några egna Facebook-grupper där den största heter Databas ME/CFS. Medlemmarna består av både ME/CFS-sjuka och anhöriga från bl a Sverige och Norge.

  1. Esa Pihlajamäki

    Vi lever i ett skrämmande värld där ondska, falskhet. avundsjuka och pengar regerar. Sanningen förtigs och förbjuds om den inte kommer från ”rätt” person.

    Liked by 2 people

    • Casper

      Precis, och jag tror dessa problem är bara toppen på isberget. Skulle befolkningen veta vad som pågår bakom slutna dörrar, så skulle det inte räcka med några arga inslag på Facebook mera.

      Liked by 1 person

  2. Ulla Hjerling

    På hund med borrelia är det inga problem!
    Där kan man ställa diagnos och behandla.
    Konstigt!

    Liked by 2 people

  3. Fido

    Nästa gång jag testar mig ska jag be en husse skicka in provet.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: