Jag har funderat mycket denna vecka då jag haft semester. Det är en komplicerad situation vi befinner oss i!
Det är väl känt att personer med ME-diagnos ofta upplever att den allmänna sjukvården enbart fokuserar på acceptans och symptomlindring. Många av er har dock valt att utforska alternativa vägar för att hitta lösningar på era problem.
Det finns en del saker som man själv kan påverka om man har energin till det, till exempel att hushålla med sin energi för att undvika försämring (pacing), och att tänka på en sund kosthållning. Dessa två faktorer är ofta de som individen kan ha mest inflytande över. Dessutom har många av er delat värdefulla råd med andra som kan lindra specifika symptom som rör mage,/tarm, POTS, med mera.
De som tidigare fått individuell behandling på exempelvis Bragée ME-Kliniker och nu hänvisas till vårdcentraler, får nu kämpa för att fortsätta med behandlingar som fungerat rätt bra. Exempelvis Lågdos Naltrexon och B12-injektioner. Många läkare känner inte till att ca 2/3 mår bättre av antingen det ena eller det andra. Den kliniska erfarenheten har visat det.
LDN behöver dock sättas in i väldigt låg dos hos en del. En fördel med LDN är att det gör att kroppen frigör endorfiner, vilket lindrar många svåra symptom, inklusive smärta. LDN hjälper också immunförsvaret att bättre hantera virusinfektioner och andra intracellulära infektioner. Husläkare tror generellt att LDN enbart är till för missbrukare.
B12 tillsammans med B9 minskar halten av homocystein (enligt studier förhöjt hos ME-sjuka i likvor) och ökar de röda blodkropparnas förmåga att syresätta kroppens celler. B12 kan dock, pga den korta halveringstiden, behöva ges så ofta som 2-3 gånger i veckan, vilket flera av er påtalat. När man väl fått ME-diagnos är det även svårt att inom allmän sjukvård få ta ytterligare prover för att ta reda på grundorsaken.
Följande mening ligger som en våt filt över diagnosen:
”Evidensbaserad behandling saknas för ME.”
Det ger förstås husläkaren stöd för att inte göra annat än det mest nödvändiga, bland annat skriva ut sömnpiller, smärtlindrande och betablockerare vid hjärtklappning, eller kanske skicka dig till en KBT-terapeut.
Alla vet vid det här laget att ingenting av detta kommer göra någon frisk från ME, förutom någon enstaka som kan spontanläka.
Det finns några privatkliniker i Sverige dit man kan vända sig i hopp om att hitta avvikelser som går att behandla
Många har valt den vägen. Det är viktigt att förstå att detta alternativ kan vara kostsamt, och ME-sjuka har ofta ekonomiska svårigheter på grund av sin sjukdom och problem med försäkringskassan.
Många ME-sjuka har varit sjuka i många år och har besökt ett flertal läkare. Läkemedelsbehandling har dock alltid sina risker.
Privatläkare har generellt sett lyckats bättre att behandla ME-sjuka än den allmänna sjukvården!
Vanligt förekommande på flera privatkliniker är bland annat antivirala läkemedel, läkemedel som hjälper kroppen att bättre hantera glukos, och läkemedel som minskar mastcellsaktivering vid överkänslighet mot föda och vissa läkemedel.
Det är viktigt att förstå att det alltid finns risker med läkemedelsbehandling, och vissa individer kan försämras.
Men möjligheten att bli bättre bör inte ignoreras helt på grund av risken att försämras!
Varje behandling bör vara individuell och diskuteras i samråd mellan patienten och läkaren. Läkaren ska även informera om de möjliga biverkningarna och riskerna med varje individuell läkemedelsbehandling.
Efter att ha ägnat mycket tid åt att läsa många studier om olika sjukdomar, och själv drabbats svårt, har jag förstått att ibland kan ”ont behöva drivas ut med ont” Det innebär att ju svårare din sjukdom är, desto mer intensiv behandling kan bli nödvändig.
I den bästa av världar ska förstås den allmänna sjukvården fortsätta leta efter avvikelser och behandla dem på samma sätt som privata läkare. Men tyvärr är så nu inte fallet, förutom undantagsvis.
Bara för att man har ME-diagnos betyder inte det att man som individ inte har individuella avvikelser som kan behandlas evidensbaserat!
Om privata läkare hypotetiskt inte längre vågar, eller får behandla någon med ME med annat än specifik symptomlindrande behandling så kommer väldigt många inte kunna bli bättre!
Väldigt många kommer att försämras. Jag vill inte påstå att den allmänna sjukvården använder palliativ vård för ME-sjuka, men ibland känns det inte långt ifrån. Vad som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan, och detta är något vi alla bör vara medvetna om. Detta är en väldigt svår balansgång att diskutera detta då det förstås finns skilda uppfattningar!
Kom ihåg att individuell respons på behandlingar kan variera. Respekt för mångfalden av erfarenheter är viktigt och avgörande.
Se till att vara väl informerad om de behandlingar du överväger och förstå riskerna och möjligheterna. Och väg dem mot varandra.
Att samla in data om era erfarenheter och resultat är viktigt
Det kan göras antingen genom studier eller insamling av kliniska erfarenheter. Det kan hjälpa sjukvården att identifiera mönster och potentiella påverkande faktorer.
Problemet är att intresset för ME är ofantligt lågt
Det är anmärkningsvärt att ingen institution ens gjort ett försök att samla in kliniska erfarenheter avseende behandling av ME-sjuka. I synnerhet när den största specialistkliniken nu med många års erfarenhet avslutar sina relationer med den allmänna sjukvården… Mycket konstigt, och det bör uppmärksammas av journalister!
Tyvärr är ME-patienter en stigmatiserad och ifrågasatt patientgrupp
Det ställer särskilt höga krav på patientens egna beslut och krav på att själv vara aktiv för att kunna få adekvat hjälp och behandling.
Avsevärt mer fokus behöver läggas på hur denna patientgrupp ska kunna bemötas på ett bättre sätt. Det gäller inte enbart sjukvården utan hela samhället. Journalister, politiker, försäkringskassa, allmänhet mm
Diagnostik för att kunna avgöra när herpesvirus övergår från latent till reaktivering behöver satsas på!
Jag ringde faktiskt upp virologiprofessor Niklas Arnberg idag. Jag fick uppfattningen om att han höll med om att Sverige behöver bättre diagnostik, då många sjukdomar ”kan” orsakas av reaktivering av något av alla de nio olika herpesvirus som finns.
Dessa herpesvirus kan slå till vid andra infektioner, och även vid stressrelaterade tillstånd. Dessutom ligger herpesvirus bakom flera olika cancersjukdomar. Så det är ju väldigt märkligt att svensk sjukvård inte i dagsläget kan avgöra skillnaden mellan latent och reaktiverat tillstånd…
Alla medicinskt kunniga vet att serologi inte räcker. Det kan eventuellt handla om att identifiera DNA-Polymeras eller proteiner som T-Celler avger (Elispot). Det behövs dock mer forskning, vilket Niklas höll med om. Och jag är förundrad över att så få är intresserade av just detta. Det kan faktiskt vara lösningen till väldigt många sjukdomar!
Jag tror att det råder för mycket prestige inom forskning, och att journalister generellt är för dåligt pålästa. Om jornalister angrep detta på rätt sätt tror jag att vi på sikt skulle få många som kan återgå i arbete.
Hälsningar
Mats Lindström
Anhörig och ordförande i FSI
Går kroniska sjukdomar att bota? 
Kan bara hålla med om allt du säger,med tanke på hur många i hela världen som lider av denna sjukdom,att vi inte nått längre.Som jag tidigare nämnde att i Tyskland renar dom blodet med gott resultat.Människor ifrån hela världen står i kö för att få komma dit.Kostnaderna dock får man betala det själv.
GillaGillad av 2 personer
Ja det finna säkert många metoder man kan må bättre av, om man vill försöka.
GillaGillad av 1 person
Tack för allt jobb och tid du lägger ner Mats i denna fråga 🤗
Det är för mig obegripligt hur läkare politiker journalister bara verkar vägra att lyssna på alla dom läkare och även andra professioner inom sjukvården Som faktiskt har mångårig kunskap inom området ! Det är sådan resursslöseri ! Begriper inte!
Själv har jag haft tur att inte få så mycket biverkningar av den medicinering jag får , förutom lite mer håravfall. Men som patient och som människa är jag medveten om att all medicinering kan ge biverkningar och dom kommer vara olika starka och många för oss.
Jag har också en husläkare som är villig att fortsätta skriva ut om hon får tydliga instruktioner av min behandlande neurolog på bragee . Men jag förstår också om dom inte vill då dom blir yttersta ansvariga om nått blir tokigt och dom inte har kunskap om vad som händer.
Det är ytterst beklagsamt hur denna utveckling verkar gå ! Jag vill ändå hoppas att det vänder och att man tar till vara på dom resurser som finns .
GillaGillad av 4 personer
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
GillaGillad av 1 person
Så nyanserat och väl du belyser den vedervärdiga situation som råder i vården för oss sjuka och läkare som vill hjälpa. Stort tack Mats för allt!
GillaGillad av 1 person
Tack!
GillaGilla
Håller helt med om den undermåliga journalistiken liksom ” sjukvårdens”
kompetensnivå.
Fint att du listar de olika vitaminer och tillskott som kan behövas utifrån ett individuellt perspektiv. Man glömmer tyvärr lätt, om man inte repeterar.
Undrar stilla vad som skall till, för att tränga igenom det tystande lock som kväver me-patienters rättigheter till genomgående undersökningar och satsningar(?)
KBT i all ära, men det är djupt beklagligt att sjukvårdspersonal måste följa undermåliga direktiv. Direkt skadligt är det att underlåta en aktiv vårdinsats här. Tänk så många som skulle få chans att må bättre, få tillbaka en förhöjd livskvalitet och klara sig igenom arbetsdagar igen, 25,50, 75 elr.100 %.
Sverige befinner sig på U-landsnivå i denna fråga, och frågan är varför någon enskild patient( eller s k mullvad) gör vad de kan för att sänka J Axelssons arbete och engagemang som få.
Någon / några okunniga driver uppenbarligen på, för att tillintetgöra behandlingsresurserna och den faktiska kompetens som finns hos J. Axelsson.
I vems intressen agerade Uppdrag granskning?
GillaGillad av 2 personer
Tack Ingela. Du har så rätt! Vi befinner oss verkligen i ett U-land avseende vården av ME-sjuka.
GillaGilla
Träffade min nya läkare på vårdcentralen häromdagen. Och han vill inte fortsätta skriva ut medicinen jag äter, den som ändå gör mig i princip smärtfri.
Så jag bestämde mig för att testa honom lite.
Jag: Vad heter medicinen jag äter?
Han: Ja det kan du ju berätta för mig.
Jag: Men det står ju i min journal.
Han: Mmm.
Jag: Så vad heter den?
Han: Du får säga.
Jag: LDN.
Han: Ja just ja.
Jag: Vad står LDN för?
Han: Low dose adrenalin.
Jag: Nej.
Han: Jo.
Jag: Nej det står för Low dose naltrexone.
Han har liksom inte ens brytt sig om att kolla upp vad medicinen heter eller hur och varför den fungerar.
Om nån känner en läkare som typ gillar sitt jobb och tycker att det är kul att göra något annat än att fylla i blanketter så är det bara hojta 🙋♀️
GillaGillad av 1 person
Ja du. Jag har fått flera liknande meddelanden. Det verkar som att läkarna på vårdcentralerna uttryckligen fått en order om att köra på Läkemedelskommitténs inlägg i Janusinfo i september. Det är ett gäng teoretiker som totalt saknar klinisk erfarenhet av ME. Dessutom har de inte inhämtat den kliniska erfarenhet som finns. Det är vad de svarat mig i mailkonversation.
Jag vet inte vad jag mer kan göra.
GillaGillad av 1 person
Jag mejlade Läkemedelsverket och frågade vad jag ska göra 😅
GillaGillad av 2 personer
Tänker på det du skrev ”ont ska med ont fördrivas”. Vår dotter fick behandling privat i Sverige Hon är till minst 85% återställd.. Hennes väg har INTE varit lätt. Medicineringen har varit väldigt tuff men hon har hela tiden litat på sin doktor. Han har guidat henne. Han har guidat oss föräldrar. Vi vet inte var vi hade befunnit oss idag om det inte var för hennes väldigt kloka intuitiva läkare..Varför sätta krokben för denna vård, precis som du säger detta är INTE en sjukdom eller symptombild som är homogen… Det finns så oerhört många varianter på postinfektiösa tillstånd.. Varför kan man inte enas om detta? Vi de drabbade Vi vet detta…
GillaGillad av 2 personer
De inviduella avvikelser skulle jag nog vilja påstå att sjukvården har största skuld i pga utebliven vård.
Det råder en fruktansvärd tystnadskultur som måste få ett slut,människor ska inte behöva sätta livet till vilket faktiskt skett och sker .
Väldigt bra skrivet Mats för oss svårt sjuka förändring måste till och det nu .
GillaGillad av 2 personer
Hej
GillaGilla
Då det är v.c -läkare som först kommer i kontakt med denna grupp av sjuka så måste information ut till v.c! Bedrövligt hur dåligt insatta de är! När de inte kan hjälpa måste man söka sig privat, eller skickar egenremiss utanför regionen för
Att få hjälp!Och när man gör det så blir v.c sura och säger att man någonstans har ”valt” bort dem, så när man söker hos dem och vill ha hjälp så blir det kalla handen för man blandat in andra aktörer! Det är hemskt! Då hänvisar de till den privata kliniken och att de inte har nån insyn i vad som görs där . ( jo, det kan de visst!! Skrivs i en speciell journal de kan ut o läsa i) Inte nog med att man får betala dyra pengar för den privata vården, man ska bli utesluten från vård på hemmaplan också!! Det finns så mycket att skriva om hur man blir behandlad med denna sjukdom! Dessutom är mörkertalet stort! De kan inte ställa diagnoser på v.c, och här i Dalarna så tillåts det inte skickas remiss heller till specialist på Me!!!!! Inte klokt!!! Postcovid som ökar mer o mer… många uppfyller kriterierna på Me, men syns ju knappast någonstans… Ungdomar ligger i mörka rum med öronproppar efter coronainfektion och föräldrar blir anklagade för Munchaussen by proxy! Lättare att ställa den diagnosen än att fatta att det är en sjukdom! Postcovid/ ME! Jag är rädd för avvecklingen som skett inom postcovidinrättningar, Bragee som lägger ner! Vart ska folk ta vägen??? Ligga ner o dö? Utan hjälp?? Ingen annan sjukdom behandlas på detta sätt! Det är kränkande och diskriminering att sparka på de som redan ligger !!!!!
GillaGillad av 2 personer
Bra artikel som vanligt Mats. Vilka är det som vi måste få mer intresserade av forskningen? Läkemedelsbolagen? Varifrån kan det komma in pengar till forskningen? Visst lite gåvor och insamlingar blir det ju från privatpersoner. Men vi måste bli tilldelade mer pengar från (jag antar) politikerna -de måste ju förstå hur det ser ut tex efter utfrågningen om ME i riksdagen 2021. De måste intressera sig både för alla individer som lider men också för att få folk i arbete och dra in skattepengar istället för att bara sjuka och behöva få ersättningar (i bästa fall). HUR GÅR DET TILL ATT FÅ MER FORSKNING betald?
GillaGillad av 2 personer
Palliativ vård känns det faktiskt som. Tack för du kämpar så för oss. Du är ljuset i mörkret
GillaGillad av 2 personer
Tack snälla Mats för allt du gör för oss🙏du ger oss hopp och det är orsaken till kämpa vidare, att känna hopp.
Det är oerhört frustrerande och ledsamt att det inte finns mer hjälp. Jag har tyvärr blivit sämre och det tär oerhört, både fysiskt men även mentalt, att gå bredvid livet i en feber/dimmig känsla och att en normal konversation kan trötta ut hjärnan totalt eller att gå o hämta posten. Så att orka leva, kämpa utan att vård eller symptomlindring finns för oss är oerhört jobbigt.
GillaGillad av 2 personer
Tack för allt du gör Mats! 🌷
GillaGillad av 2 personer
Är så besviken på svensk sjukvård. Vad har hänt? Vi brukade ligga i framkant och har nu halkat efter med hästlängder. Att vi ME patienter, som lider svårt, inte får den vård vi har rätt till är ingenting annat än förkastligt. Då politikerna diskuterade problematiken tändes ett litet ljus. Äntligen ser de oss, men vad händer? De STÄNGER ner fungerande vård och lämnar oss åt vårt öde??!!!
Tack vår kloka Mats som är vår röst och tröst i mörkret!
GillaGillad av 1 person
Jag som insjuknad i januari -22 och legitimerad personal har tack vare information du delat i gruppen Databas ME/CFS snabbt fått ökad kunskap. Jag tycker att annan legitimerad personal, som har en betydligt skarpare hjärna än vad jag har nu snabbt borde kunna sätta sig in i problematiken egentligen. Det är min förhoppning. Vi får aldrig ge upp. Jag har blivit bättre av behandling på privat klinik och det helt otroligt. Det är långt kvar för mig men jag har inte behandlats så länge. Jag har mycket mer att pröva.
Det borde inte behöva vara så långt kvar till ökad kunskap i vården i och med att jag som hjärntrött legitimerad personal har kunnat öka min kunskap så snabbt. Jag förstod snabbt att jag hade ME då jag haft patienter med ME. Jag läste redan i mitt yrkesliv om den kunskap man hade då. Det gick fort att få viss kunskap då också. Vi kan och måste hjälpas åt att ge ökad kunskap om aktuell forskning. Vi måste det.
Jag är otroligt tacksam över att du är ankaret som drar i denna dragkamp. Jag försöker också hjälpa till att dra. Vi behöver få över fler och fler över mittlinjen. På vår sida mittlinjen är ökad kunskap och förståelse.
GillaGillad av 1 person
Hej. Jag tror att vi måste försöka presentera alla våra olika vårdkontakter som vi haft
sen vi blev sjuka. Jag fick körtelfeber -93 och Me diagnos -2011. Min resa har varit lång och tack vare att jag lyssnat på kroppen och behandlat symtom under tiden har jag måttlig ME. Planerar att dokumentera min resa och sen visa politikerna så att de förstår att det blir för kostsamt att ha spridda vårdkontakter istället för en specialist som sköter allt. När de förstår att sjukdomen påverkar alla organ då kanske politiker kan vakna och förstå att ju längre du är sjuk och man inte botar ME ju dyrare blir det för vården. Tyvärr styr ekonomin för mycket att vi sen har så dålig livskvalité det bryr de sig mindre om.
GillaGillad av 1 person
Tack Mats för ditt enträgna arbete, som trots att ”motverkande ” krafterna är väldigt starka, så har allt du gjort och gör, gett oss sjuka hopp och framtidstro. Jag håller med dig och du har rätt i alla dina inlägg nu, och även innan denna förfärliga artikel publicerades. Jag jobbar på mitt mail till ansvarig utgivare. Du får gärna läsa den om du vill. Vet du om någon anmält den till pressombudsmannen, eller vad de nu heter som granskar media? Med tiden måste förnuftet vinna. Kanske blir kunskapen om reaktiverade virus en dag ett Nobelpris i Medicin. J A är ju ung och kunnig, så han vore en värdig mottagare.
GillaGillad av 1 person
Det är så sorgligt att vi år 2023 fortfarande måste kämpa för att få rätt till specialistvård för ME/CFS.
Ibland undrar jag om jag hamnat i en tidsmaskin tillbaka till år 1963. Det är så det känns när man ser den icke befintliga ME-vården i Sverige. Klinik efter klinik stänger ner trots det ökande patientantalet.
Vi kommer nu bli fråntagna de mediciner som dämpar vissa svåra symptom. Som håller vår näsa ovanför vattenytan. Vårt hopp.
Vi blir återremitterade till vårdcentraler som i bästa fall vill hjälpa till men inte har kunskapen. Och de har dessutom inte tiden som vi behöver.
Det känns som att vi ME-patienter är nu längst ner på skalan. Vi borde vara värda att satsa på. Att få oss vuxna tillbaka till våra arbetsplatser och framförallt våra sjuka barn och ungdomar till skolbänken och framtida liv.
Varje ansvarsfull region bör ha en ME-mottagning precis som det finns idag för diabetes. Satsa på att utbilda blivande läkare inom postvirala sjukdomar.
Tack Mats, för ditt outtröttliga arbete!
Att du år efter år orkar kämpa för en målgrupp som har svårt att göra sin röst hörd.
GillaGillad av 1 person
Jag har följt bloggen länge men har nästan inget att bidra med betr ME eller postvirala sjukdomar med liknande symptom och ev orsaker samt exempel på individuella behandlingsförsök.
Jag har diagnosen MS sedan 2015 och har följt min mors alzheimer sedan 2011, och
särskilt i mitt fall har jag sett en del paralleller med det som framkommit om ME.
En stor skillnad är att MS åtnjuter evidensbaserad behandling/läkemedel.
Dessa har i samtliga fall biverkningar som drabbar individuellt som vid de flesta läkemedel.
Den långsiktiga verkan är i vissa fall mycket tveksam.
I de fall sjukdomen släpper så tillskrivs det ofta naturmedel eller alternativa metoder/ kost.
Detta är aldrig säkerställt eftersom orsaken till sjukdomens uppkomst är okänd likaväl varför den kan släppa i högre åldrar, runt 50 – 70 år.
Den kan då sluta vara aktiv, men ändå finnas kvar, latent.
Förstörelsen av nerv-myelin och hjärnceller kan ta paus, gissningsvis även livet ut.
Sjukdomen kan också drastiskt avkorta livet eller ge mycket svåra symptom.
Jag håller med om att man i vissa fall, om man noga känner sin kropps reaktioner, i viss mån moderera medicineringen och i alla lägen kombinera med bra kost och lagom motion.
MS tenderar att ge svårare symptom tillfälligt om man motionerar för hårt.
Att moderera medicineringen (ta lite lägre doser) är sällan godkänt av läkare/neurologer,
men jag hittade en väg som jag vägrade släppa, med bara lindriga protester och förklaringar från läkarhåll.
Min medicin aubagio tillverkas som 14 mg tablett eller 7 mg.
I Sverige är bara 14 mg varianten godkänd och enda som säljs.
Tillverkarens egna undersökningar (i Frankrike) visar dock att 7 mg varianten ger för de allra
flesta lika bra resultat på alla punkter utom två där den ger bättre resp sämre resultat.
Jag har då pga vissa biverkningar i något års tid tagit bara medicinen 4 dagar per vecka.
Halveringstiden är lång så det ger samma effekt som drygt halv dos.
För alla verkar gälla att D-vitamintillskott inte ska uteslutas, då sjukdomen knappt finns i länder med mycket mer solsken.
Jag har tagit detta plus zink och B12.
I början var jag ”ställd” eftersom MS angriper kroppen via immunsystemet, så ska man då ha
tillskott som stärker detta?
Ja, det ska man, om man har en medicin som försvagar den delen av immunsystemet som går till felaktiga angrepp.
Då är det bra att stärka den resterande delen.
Betr zink har det sin speciella historia som är så långt från vetenskap man kan komma.
Jag vaknade av en dröm (eller vad det var) där en stark röst ropade ”ZINK”.
Eftersom jag även haft flera sanna varsel om kommande händelser (ett exempel är Palmemordet) kunde jag inte ignorera detta.
De senaste två magnetkameratesterna har visat att sjukdomen släppt greppet.
Men jag har några symptom kvar.
Muskelsvaghet i benen, särskilt det högra, och dålig balans.
Håret har slutat ramla av för länge sedan, det var tillfälligt.
Tillverkaren kom med glada tillrop när de hörde om det här, men vem vet orsaken?
mvh
Hans
GillaGillad av 1 person
Stort tack för att du delar dina erfarenheter!
Hälsningar
Mats
GillaGilla
Jag läser det du skriver och svaren du får, jag är så dålig på att skriva ner vad jag tycker och tänker. Är mer för att prata, men jag håller med dig Mats i allt du skriver. Det känns som att gå till domstol och vänta på sin dom, men juryn är oeniga om tillvägagångssätt jag ska få hjälp med. Tycker det är så tråkigt att det ska vara så svårt att rycka upp sig och hjälpa oss. Det forskas på flera platser i världen, men behandling och hjälp åravis bort. Tror det ligger en orm begraven.
GillaGillad av 1 person
Tack, det som nog kan vara felet är att det saknas en gemensam lägesbild. Tyvärr tror jag att för många drar för förhastade slutsatser. Och då kan det bli en krock, missförstånd och feltolkningar.
GillaGilla
Mycket bra skrivet Mats! Jag är för dålig för att orka skriva så mycket men det jag kan säga är att mitt liv är kaos pg a Försäkringskassan kastat ut mig ur systemet så jag har inte haft nån inkomst på ca 3år. Jag har blivit sämre utav det och jag har inga pengar att lägga på behandlingar och läkarbesök. Just nu är mitt liv i limbo. Tack fina Mats för allt du gör för oss ME-sjuka!
Kramar Maria Bergman 🙏💙
GillaGillad av 1 person