Lite repetition

En rad av olika indicier ger en sammantagen bild som inte går att utesluta

Det finns många olika saker som talar för att reaktiverade herpesvirus kan vara den pådrivande faktorn hos många med ME, likväl för de med postcovid och postborrelia:

1. Alla de studier som visat att ME-sjuka blivit bättre av antiviral behandling mot just herpesvirus.

2. Den studie som visar att en majoritet av ME-sjuka lider av en specifik immunsuppression i form av brist på en del antikroppar mot EBV (EBNA-1 och VCA).

3. De studier som visar att en majoritet av ME-sjuka har dUTPase- och polymerasproteiner i blodet från specifikt EBV.

4. Den studie som bland annat Bragée tillsammans med professor Anders Rosén gjort där förhöjda EBV-nivåer kunnat påvisas i saliv hos ME-sjuka.

5. Dessutom är diagnostiken avseende samtliga herpesvirus undermålig för att göra skillnad på om det rör sig om en reaktivering eller vilande virus lång tid efter primärinfektionen eftersom Immunglobulin M (IgM) enbart är närvarande upp till ett halvår. IgM är den antikropp som ensamt kan påvisa aktiv infektion. Immunglobulin G (IgG) kvarstår oavsett om viruset är vilande eller aktivt. Därav visar ett serologiprov oftast samma resultat hos en person med vilande respektive reaktiverat herpesvirus.

Sammantaget finns mycket som talar för att just reaktivering av olika herpesvirus kan vara grundorsaken i många fall avseende ME, postcovid och postborrelia.

Jag anser att många fler – som förblivit sjuka efter en sjukdom – bör få prova antiviral behandling mot reaktiverade herpesvirus, likväl som immunglobulin, som kan ha god effekt vid immunsuppression, vilket förbättrar möjligheterna för immunförsvaret att själv bekämpa herpesvirusen. Genom åren har jag själv haft kontakt med flera som blivit friska eller mycket bättre av olika antivirala behandlingar och/eller Hizentra (som förstärker immunförsvaret).

Källor finns i detta inlägg