När det gäller sjukdomar som sjukvården kan bota med god prognos är det självklart klokt att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Något annat vore väl dumt? Där håller jag med VoF.
Men… när det gäller sjukdomar som ingen vet hur man ska bota – Hur gör man då? Är det klokt att då begränsa sig, dvs att inte göra någonting, förutom symtomlindring? Visst, om man provar sig fram i en osäker mark kan man riskera att möta på motstånd, i detta fall må sämre. Man kan också finna nya vägar, i detta fall – må bättre.
Så länge det inte finns någon bot mot ME/CFS kommer jag att prova mig fram. Vem kan säga att det är fel när man vet vad alternativet är?
Det tryggaste hade självklart varit om läkarna fick lite friare händer när det gäller obotliga sjukdomar.
Jag är således för att vetenskap och beprövad erfarenhet ska gälla i de fall sådan finns. I övriga fall bör det stå läkaren fritt, att tillsammans och i samråd med patienten prova sig fram. Självklart inom de ramar som är försvarliga utifrån sjukdomens allvarlighet och de risker det kan medföra,
Möjligheten finns idag rent juridiskt men tillämpas sällan.
Går kroniska sjukdomar att bota? 
Extremt intressant ,men som nån på FB sa får nog googla en del för jag förstår delar av det du lyckats plocka fram. Grymt att du orkar , tror din måste älska dig enormt. Kram på er båda. Och tack för att du bryr dig. Therece
GillaGillad av 1 person
Tack, jag förstår knappt hälften jag skriver, haha 🙂 Men det är intressant!
GillaGilla