Varför finns det ingen antiinflammatorisk medicin som kan passera blod – hjärnbarriären?

Varför har inte läkemedelsbranschen kommit på ett antiinflammatoriskt läkemedel som kan passera blod- hjärnbarriären?

Beror det verkligen på okunskap? Eller beror det på – hemska tanke – att de inte vill? De tjänar ju pengar på kroniskt sjuka!

Gemensamt för Parkinson, Alzheimer, MS och troligen även ME/CFS, Fibromyalgi samt ett flertal andra kroniska sjukdomar är att en inflammation har uppstått i centrala nervsystemet (CNS). Många olika faktorer talar för det.

Blod-hjärnbarriären hindrar vissa droger, läkemedel och celler från att lämna blodbanan och nå hjärnans nervceller. Många av de blodburna kemiska substanser som cirkulerar i kroppen hindras från att nå hjärnan och ryggmärgen p g a blod-hjärnbarriären. Till skillnad från blodkärl i det perifera blodcirkulationssytemet, som är mycket genomsläppliga, tillåter blod-hjärnbarriären en begränsad upptagning av ämnen i blodet.

Ingen har inom skolmedicinen kommit på ett enda sätt att få ett antiinflammatoriskt läkemedel att passera denna barriär som ofta kallas för BBB (blood-brain-barrier). Men inom alternativvården finns det flera olika exempel som tyder på att barriären går att passera.

Följande sätt fungerar bevisligen när det gäller att öka glutationsnivån i CNS: Liposomal form av glutation, curcumin, även S-Acetyl-glutation. Sedan har vi NAC, ALA mm. Allt som gör att glutationsnivån höjs i kroppen och därmed ger minskad inflammation.

För en lekman låter det som sunt bondförnuft att ta till de medel som står till buds och fungerar, dvs använda antiinflammatoriska verkningsämnen som kan passera BBB och minska inflammation.

Varför är ingen intresserad? Är det rent humbug eller kvacksalveri? Nästan ingen inom skolmedicinen kan något om detta, och jag förstår inte varför?