Jorden är inte platt – men vissa hävdar det fortfarande?

Vem kom egentligen på att jorden var rund?
Det finns egentligen ingen som kan tillskrivas upptäckten av att jorden faktiskt är rund. En del trodde att det var Columbus, men det stämmer inte. Redan antikens grekiska tänkare var medvetna om att jorden var rund. Bland annat hade de lagt märke till att man alltid såg masten först, när fartyg dök upp långt ute vid horisonten.

En pinne visade att jorden var rund för över 2000 år sedan
Eratosthenes som föddes för över 2000 år sedan fick en del av sin utbildning i Athen i Grekland. Han tillbringade en stor del av sitt liv i Alexandria i Egypten, som vid den tiden var under grekiskt herravälde. Han begav sig i kast med att försöka beräkna hur stor jordens omkrets var med hjälp av en enkel pinne. ”Det låter omöjligt” Hur gick han till väga?

Eratosthenes visste att solen stod i zenit (högst upp) vid sommarsolståndet i staden Syene. Han visste att den gjorde det, eftersom solljuset kunde nå botten av en djup brunn utan att kasta någon skugga. Men vid middagstid samma dag i staden Alexandria, som låg 5 000 stadier norr om Syene, kastade solen skuggor. Det här gav Eratosthenes en idé.
Eratosthenes satte upp en enkel upprättstående pinne. När solen stod som högst vid middagstid i Alexandria, mätte han vinkeln på den skugga som pinnen kastade på marken. Han beräknade att vinkeln mellan pinnen och skuggan var 7,2 grader. Nu trodde Eratosthenes att jorden var sfärisk, och eftersom han visste att det går 360 grader på en cirkel, delade han 360 med den vinkel som han hade mätt upp, 7,2 grader. Vad fick han för resultat? Hans vinkel var en femtiondel av en hel cirkel. Av det drog han slutsatsen att sträckan mellan Syene och Alexandria, 5 000 stadier, måste motsvara en femtiondel av jordens omkrets. Genom att sedan multiplicera 50 med 5 000 kom Eratosthenes fram till att jordens omkrets måste vara 250 000 stadier. Hur stämmer den siffran om man jämför den med nutida beräkningar? I dagens måttenheter motsvarar 250 000 stadier mellan 40 000 och 46 000 kilometer. Med hjälp av satelliter har astronomer beräknat att jordens omkrets i nord-sydlig riktning är 40 008 kilometer. Så för över 2 000 år sedan kom Eratosthenes fram till en siffra som är förbluffande nära vår tids uppgifter.

Nu till en helt annan sak, men ändå slående lika

Ignaz Semmelweis undersökning av orsaken till barnsängsfeber
Ignaz Semmelweis (1818-1865) var på 1840-talet anställd vid ett allmänt sjukhus i Wien. På sjukhuset fanns två förlossningsavdelningar. På den ena arbetade endast barnmorskor och barnmorskestuderande, på den andra läkare och läkarstuderande. På avdelningen med läkarstuderande var dödligheten tidvis över 10 % och flera gånger så hög som på avdelningen med barnmorskor. Semmelweis såg allvarligt på barnsängsfebern och försökte hitta en förklaring till sjukdomen. Den i samtiden etablerade åsikten var att barnsängsfeber var en slags epidemisk sjukdom som spred sig över större områden. Denna uppfattning stred dock mot det faktum att andelen fall av barnsängsfeber var avsevärt högre på avdelningen med läkarstuderanden.

Semmelweis ställde upp flera hypoteser om skillnaden i dödlighet i barnsängsfeber. Han ställde bl.a. upp hypoteser som gällde överbeläggning, diet och förlossningsställning. Åtminstone brukar man återge Semmelweis förslag till förklaringar som hypoteser, som han på olika sätt prövade genom testimplikationer.

En skillnad mellan avdelningarna var att prästen som gav den sista smörjelsen brukade gå igenom hela avdelningen med läkare och läkarstuderanden för att komma till salen med de döende, medan prästen kunde gå direkt via en egen ingång till de döende på den andra avdelningen. Framför prästen gick en assistent som ringde i en klocka och Semmelweis tänkte sig att prästen med klockan kunde ha en psykologiskt negativ effekt på föderskorna. Semmelweis bad prästen ta en annan väg, men nya rutiner minskade inte på frekvensen av barnsängfeber. Hypotesen om prästen som indirekt skrämde ihjäl patienterna kunde därmed avskrivas. Hypotesen hade med en vetenskapsteoretisk term ‘falsifierats’.

Semmelweis lämnade sjukhuset i Wien för en tid. När han återkom till sjukhuset fick han reda på att en kollega efter att ha skurit sig under en obduktion fått symptom som liknade barnsängsfeber. Kollegans död gav Semmelweis idén att barnsängfeber kunde bero på något slags illaluktande likämne. Läkarna och läkarstuderandena som utförde obduktioner behandlade sällan föderskorna vid den andra avdelningen där mycket färre insjuknade i barnsängsfeber. Semmelweis bad läkarstuderandena tvätta händerna med klorvatten efter obduktionen och det visade sig att dödligheten sjönk avsevärt. Att dödligheten skulle minska då läkarna och läkarstuderandena tvättar sina händer efter att ha utfört obduktioner kan betraktas som en testimplikation. Eftersom testimplikationen eller förutsägningen visade sig stämma överens med observationer kan hypotesen om likämne sägas ha klarat prövningen. Lika väl var hypotesen inte bevisad.

Idag anses barnsängsfeber bero på bakterier.

Kronisk borrelia
Vi tar det en annan dag…

Det gäller att lyfta blicken! Det man inte vet, ska man inte avfärda. Det är bättre att ta reda på sanningen!

Mats Lindström – min fru har kronisk borrelia