Kronisk borrelia – finns det?

Det finns flera anledningar till varför de flesta former av kronisk borrelia förnekas. Dessa tre är förmodligen de vanligaste orsakerna
1. Anses normalt vara restsymtom
2. Metoder att diagnostisera är undermåliga
3. Svårigheten att behandla är uppenbar

Jag går in lite närmare på vardera punkt:

1. Anses normalt vara restsymtom
Smittskyddsinstitutet publicerade september 2013 ”Laboratoriediagnostik av borreliainfektion” (Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut slogs ihop den 1 januari 2014 och heter nu Folkhälsomyndigheten).

Smittskyddsinstitutet menar att kronisk borrelia är ovanlig efter tidig antibiotikabehandling och att långvariga besvär efter en genomgången borreliainfektion oftast är restsymtom (Post-Lyme Disease Syndrome, PLDS).

Ur rapporten Laboratoriediagnostik av borreliainfektion
”Borrelia burgdorferi sensu lato (Bb) överförs exklusivt via fästingar och ger upphov till distinkta kliniska manifestationer (erytema migrans (EM), lymfocytom, kronisk akrodermatit (ACA), neuroborrelios (NB), artrit, kardit, ögonaffektion). Alla manifestationer ska antibiotikabehandlas. Vaccinprövningar planeras. Eftersom borreliainfektion (BI) inte är anmälningspliktig i Sverige är omfattningen inte systematiskt dokumenterad, men sannolikt ökar den i takt med en ökad fästingförekomst. Kronisk borreliainfektion som varar längre än 6 månader förekommer vid obehandlade infektioner som ACA, kronisk artrit eller sen (kronisk) NB som alla är mycket ovanliga efter tidig antibiotikabehandling. Långvariga besvär (post-Lyme disease syndrome, PLDS) drabbar en betydande andel patienter som har antibiotikabehandlats för NB. Det är osannolikt att PLDS beror på en kvarstående aktiv infektion.”
Källa

2. Metoder att diagnostisera är undermålig
De flesta upptäcker att de har borrelia genom att en hudrodnad (erythema migrans) uppträder efter några dagar. Uppgifter förekommer att mellan ca 50-75% av alla de som drabbas av borrelia får denna hudrodnad. I de fall får läkare (utan laboratorieprov) förskriva antibiotika i upp till 3 veckor.10-14 dagar verkar vara den vanligaste behandlingslängden.

ELISA-test
Om man inte har hudrodnad får de allra flesta lämna blodprov om man kan uppvisa typiska symtom och dessutom vet med sig att man blivit biten av en fästing. Sjukvården använder då normalt ELISA, en metod från 80-talet som mäter antalet antikroppar. Den har visat sig vara väldigt osäker, framförallt om man gått med infektionen under lång tid. Sensitiviten i genomsnitt är så låg som 43% enligt 11 olika internationella studier. ELISA är väldigt osäkert då borrelia är knepigt ur antikroppssynpunkt. Bakterierna växlar skepnad och byter ut sina antigener ytterst och dessutom har de glykosylerade proteiner . Då kan man inte räkna med ett normalt antikroppssvar med först IgM och sedan IgG.
Källa

PCR
Det finns en modernare metod från slutet av 90-talet som heter PCR. Metoden har problemet med att de olika varianterna av borrelia, var och en, kräver sin egen primer. Man får bara svar på den fråga man ställer, inte på alla de frågor man inte ställer. Man söker inte tillräckligt brett. Läs mer om PCR svagheter här.

Under hösten 2016 släpps dokumentären Fel Diagnos. Läs mer om den här

Bli medlem i Borrelia och TBE Föreningen Sverige här