Liposomal form av fleromättade fetter har en bredspektrum antiviral funktion
Utveckling av antivirala läkemedel är i grunden mer utmanande än att utveckla antibiotika på grund av snabb viral biokemisk mutation som minskar läkemedlets effektivitet. Följaktligen är det rimligt att ta fram olika metoder för antiviral behandling. I stället för att direkt attackera ett virus kan man istället attackera det cellulära biokemiska systemet som är avgörande för virusinfektion och replikation.
Nicole Zitzmann (University of Oxford, Storbritannien) och hans forskarteam har använt detta tillvägagångssätt mot hepatit B, hepatit C och HIV-infektioner. Deras liposomer av fleromättade fetter hindrade viral förökning i infekterade celler, såväl viral infektion av oinfekterade celler som genom att sänka cellulära kolesterolnivåer.
Varför skulle minskad biosyntes av kolesterol ha någon inverkan på ett virus?
Vissa virus har ett kritiskt beroende av kolesterol och lipider för överlevnad.
HIV och hepatit B och C använder dessa för ””cellulärt inträde”, och hepatit C och HIV för att kunna stanna i cellerna. Trots detta, har kliniska ansträngningar för att bekämpa virusinfektioner genom att hämma kolesterol tidigare i huvudsak misslyckats.
Framtida insatser kan bli mer framgångsrika om kolesterolbiosyntes är riktad mer effektivt. Målet för Zitzmann och hans forskarteam var därför att mer riktat gå på kolesterolbiosyntesen genom ”polyunsaturated lipids”.
Det ”indirekta” antivirala medlet
Forskarnas vapen i kriget mot virus var liposomer, i det här fallet mikroskopiska sfäriska nanopartiklar bestående av fleromättade lipider (flera dubbelbindningar i fettkedjorna). Liposomerna kan komma in i celler, och är riktade till det endoplasmatiska nätverket (ett cellulärt underutrymme som är viktigt i proteinsyntes och många andra funktioner).
Det är viktigt att notera att liposomerna inte innehöll något läkemedel i denna studie. Framtida studier kan enligt Zitzman utnyttja även läkemedel i kombination med liposomer för förbättrad antiviral aktivitet.
Inriktning kolesterolbiosyntesen
Forskarna fann att en liposomkoncentration på 50 mikromolar (mätt med fetthalten) var den högsta användbara koncentration som i huvudsak var icke-toxisk för cellerna. Alla studier utfördes med denna koncentration.
Metoden testades mot odlade lever- och blodceller. Kolesterolhalten minskade mellan 33% och 54%, beroende på vilken typ av kolesterol och specifik typ av cell. Det visade en signifikant kolesterolhämning oberoende av celltyp.
Det är möjligt att kolesterolhämningen åstadkoms genom aktivering av ett enzym (sfingomyelinas), som svar på ett inflöde av fleromättade liposomer.
Liposomerna var överlägsna lovastatin (ett läkemedel som används för att minska kolesterolnivåer).
Liposomerna hindrade dramatiskt viral aktivitet
Liposomerna hämmade virusutsöndring med 22% -41%, beroende på virus och celltyp. Viral replikation reducerades med 50% – 91%.
Källa
Går kroniska sjukdomar att bota? 