Dr Kenneth Sandström blev ju av med sin läkarlegitimation då han behandlade ett antal patienter under längre tid, och även använde antibiotika, som kliniskt har visat ha bättre effekt mot vissa tillstånd. Det är sådant man lär sig av – kliniska erfarenheter. Det finns nämligen inte tillräckligt med forskning och litteratur som visar på vilket sätt en behandling är mest effektiv vid svårare fall. Just svåra fall har Kenneth fått – de svåraste i Sverige. Han har även lyckats i de allra flesta fall. ”Som tack” blev han av med läkarlegitimationen för att han inte följt de svenska behandlingsrekommendationerna som Sverige är ensamma om i hela världen – vad är det för vetenskap?
Att behandla borrelia efter att någon blivit fästingbiten och som uppvisar en större hudrodnad är oftast enkelt och oftast effektivt med gällande behandlingsrekommendationer. Men om fästingbettet missats (är lätt hänt då de minsta fästingarna är som knappnålshuvuden) så blir det svårare att både diagnostisera och behandla. Sedan har vi alla andra infektioner som kan föras över från fästing samt alla de infektioner som kan väckas till liv i kroppen som man en gång i tiden tidigare utsatts för.
Det är mycket komplicerat med fästingrelaterade sjukdomar. Sverige har inte ens test för hälften av alla fästingöverförda infektionssjukdomar. Därutöver är de befintliga testen under all kritik. Folk blir feldiagnostiserade på löpande band.
I Irland har en intressant studie genomförts på 100 patienter (storleksmässigt jämförbar med Sveriges flaggskepp i Uppsala, CVI – där enbart 2 av 150 bedömts ha borrelia hittills).
Studien i Irland använde sig bl a av ELISPOT Borrelia och det visade sig att 16 av 100 hade borrelia av de med borrelialiknande symtom. Låter lite lågt kanske, men högst rimligt. 80 st var diagnostiserade i ME/CFS. Intressant var kanske att det var många andra avvikelser som var mer vanliga än just borrelia.
Läs om Dr Kenneth Sandströms referat från studien här
Går kroniska sjukdomar att bota? 