Kvarstående borrelia kan vara en svår nöt att knäcka

Ying Zhang, en forskare vid Johns Hopkins University, anser att nya behandlingar för borrelia behöver utvecklas.

Det har diskuterats en del kring kronisk borrelia på sistone. Det kan i dessa sammanhang vara klokt att separera kronisk borrelia från persisterande borrelia, det vill säga kvarstående borrelia efter behandling. Man bör även beakta om det är en sen eller tidig borrelia. Oaktat är behandlingslängden och val av antibiotikum desamma enligt de svenska behandlingsrekommendationerna, som dessutom är unika i hela världen då vi har världens kortaste behandlingsrekommendationer för neuroborrelios (10-14 dagar).

Definitioner (som jag tolkat det)

1. Sen borrelios, även kallat kronisk borrelia, anses inträda då man gått med en obehandlad borreliainfektion som fortfarande är aktiv efter 6 månader. Det kan förstås inträffa om man missat fästingbettet och/eller haft avsaknad av erythema migrans (hudrodnad) och därmed inte haft en tydlig indikation på att man blivit smittad av borrelia.
2. Persisterande borrelios innebär att man fått en ”adekvat” antibiotikabehandling, men den var inte tillräcklig. Infektionen blev kvarstående, dvs persisterande.
3. Sen, persisterande borrelios, innebär att man fått en ”adekvat” antibiotikabehandling efter 6 månader men den var inte tillräcklig. Infektionen blev kvarstående, dvs persisterande.

En del kallar borrelia som är aktiv efter 6 månader för kronisk borrelia, oavsett om den varit behandlad eller inte. Det kan vara av intresse att nämna att de svenska experterna verkar ha en större benägenhet att vilja erbjuda behandling till patienter som tidigare aldrig fått behandling. Läkaren får t o m gå över de tidsramar som anges, eftersom behandlingslängden inte är strikt i de enskilda fallen. Läkaren får dock (ännu) inte systematiskt överskrida behandlingstiderna.

De patienter som tidigare fått behandling men har kvarstående symtom brukar som regel avfärdas som att ha ”restsymtom”. Den vetenskapliga (?) förklaringsmodellen innebär vanligtvis att dessa symtom beror på en kvarstående inflammation som den tidigare infektionen orsakat, men innebär inte aktiv infektion. Hur experterna kan avfärda aktiv infektion är oklart. Det påstås att de går på klinisk bild, dvs avsaknad av symtom, eftersom man inte kan lita på diagnostik (serologi kan vara positiv, såväl vid aktiv som genomgången infektion).

Nåväl, detta tvistar de lärda och även olärda om, och vem som har rätt är det faktiskt ingen som vet. För det går inte att bevisa om det är restsymtom i samtliga fall, eller aktiv infektion i samtliga fall. Men sanningen kanske ligger någonstans däremellan?  Den diskussionen kommer fortsätta – var så säkra! Här behövs ödmjukhet från ”båda sidor”.

Kvarstående symtom efter framförallt neuroborrelios är mycket vanligt
Även om rekommenderad antibiotikabehandling av borrelia med kort kur av Doxycyklin eller Amoxicillin botar majoriteten av patienterna, kan cirka 10-20% av patienterna få kvarstående symtom som exempelvis trötthet och smärta i muskler eller leder. En del blir av med symtomen efter en tid och en del får leva med dem livslångt.

Studie som visar vilka antibiotikum som är effektivast mot persisterande form
Det finns flera studier som visar att borreliabakterierna kan inta en persisterande form och därmed blir det svårt för både antibiotika och immunförsvar att slå ut dessa. I en studie av Ying Zhang et al. har de in vitro tittat på vilka antibiotikum som är effektivast mot dessa persisters.

Jag går direkt på resultatet då jag vill kolla lite på TV ikväll
Hela 23 antibiotikum hade högre aktivitet mot persisterande borrelia än Amoxicillin (46% återstående levande celler) och Doxycyklin (42% kvarvarande levande celler).

Intressant är att hela 11 st olika antibiotikum (de fetmarkerade på bild) var effektivare än Metronidazol och Tinidazole som ofta anses vara de bästa antibiotikum mot persisterande form av borrelia (i ”Lymevärlden”). Det överlägset bästa var Daptomycin (enbart 19% kvarvarande levande celler).

Bilkälla

Egen reflektion
Eftersom svenska experter känner till detta med den persisterande formen (vet ej om de erkänner den in vivo) vore det intressant om de själva funderar i banorna att det skulle kunna vara effektivt att prova kombinationsbehandling mot borrelia med andra antibiotikum (några av de fetmarkerade kanske), i de fall symtomen inte försvinner efter en vanlig behandlingskur.

Observera att studien var in vitro (provrör), dvs inte behandling på människor

Kommentera gärna!