Visst är det oklart i de fall man inte vet vad orsaken är? (retorisk fråga…)
Det finns en mängd olika sjukdomar som orsakas av kronisk inflammation utan att infektioner är närvarande, Varför kroppens immunförsvar är igång har intresserat forskarna inom en rad områden, inte minst autoimmuna sjukdomar, där immunförsvaret angriper kroppsegna celler eller olika organ. Beroende på var i kroppen så får man olika symtom, och olika namn på sjukdomar. Långt ifrån alla autoimmuna sjukdomar är upptäckta. Samsjuklighet med olika autoimmuna sjukdomar är väldigt vanligt hos många med exempelvis diagnos ME (närmare 50% enligt mina egna undersökningar). Därutöver finns sjukdomar där det ännu inte finns något konsensus vad det är som orsakar besvär som enligt symtombilden beror på inflammation, exempelvis fibromyalgi, IBS och psoriasis, men även hormonrubbningar som exempelvis hypotyreos. Just dessa problem är även betydligt vanligare hos de som drabbas av ME.
”Restsymtom” från borrelia, som drabbar 15-20% av de som exponeras för infektionen, är heller inte klarlagt vad det beror på. En del av dem får svåra symtom och att det ibland leder till diagnos ME är inte okänt. Rätt eller fel med ME-diagnos i dessa fall är en annan sak, då ”restsymtom” egentligen är en differentialdiagnos.
Vad är orsaken?
Vad som exakt orsakar autoimmuna sjukdomar, och andra kroniska inflammationstillstånd är inte klarlagt. Man kan dock konstatera att ärftligheten i många fall har stor betydelse. Infektioner, miljögifter, vaccin, men även andra kroppsliga belastningar som exempelvis fysiska och psykiska trauman kan förstås spela in som utlösande faktorer.
Men vad är det som upprätthåller sjukdomstillståndet, dvs vad är det som orsakar inflammation? För inflammation är i vart fall ett led i dessa sjukdomar. Att behöva bevisa det när det gäller exempelvis fibromyalgi och ME känns enbart löjligt. Även om det är olika cytokiner som aktiveras och det inte finns något exakt konsensus om exakt vilka pro-inflammatoriska cytokiner som är aktiverade, beroende på vilket sjukdomstillstånd det rör sig om, så är det uppenbart att inflammation är närvarande. För det är inflammationen som skapar de olika symtomen. Men VAD är det som upprätthåller inflammationen?
I vissa fall kan inflammation bero på kända immunbristsjukdomar som leder till ständiga infektioner, men de sjukdomstillstånden kan nog ofta upptäckas, och ska då inte leda till några diagnoser som exempelvis ME och fibromyalgi.
Vid typiska fästingrelaterade infektioner som leder till kronisk sjukdom anses infektionen oftast vara genomgången (borrelia, bartonella, rickettsia bl a – trots positiv serologi). Att anse att en infektion är genomgången, med positiv serologi och närvarande symtom, är förstås en gissning. Läkaren kan inte med 100% säkerhet utesluta aktiv infektion. Det är märkligt att jag och andra möter sådant massivt motstånd hos infektionsläkarna med den teorin. De borde nog vara lite med ödmjuka inför det faktum att vi inte vet.
När det gäller de åtta olika herpesvirusen är det inte riktigt samma tolkning man gör då alla dessa kan ligga kvar latent och även reaktivera. Det anses då vara normalt att ha ett visst antikroppssvar, utan att för den skull infektionen ska behandlas. Men var gränsen går kan diskuteras, då jag är mycket tveksam till de referensvärden som används inom svensk sjukvård. Dessa referensvärden upplever jag som en mycket grov uppskattning, och de är nog knappast individuellt överensstämmande. Jag har återkommande i flera inlägg skrivit om flera forskare och läkare som framgångsrikt behandlat patienter som haft höga IgG-värden mot olika virus med olika antivirala läkemedel.
Kan vissa immunceller vara dysfunktionella?
Kan det i vissa fall bero på ett i övrigt nedsatt immunförsvar, som ständigt är i ett påslaget läge, och arbetar mot kanske låggradiga infektioner, som normalt friska inte skulle ha några problem med? Det senare kanske anses spekulativt, men kan förstås inte hållas för osannolikt, när det finns en mängd forskning som visar att olika immunceller kan få nedsatt funktion efter exempelvis kraftigare infektioner, och då resultera i både ökad och minskad immunrespons i olika avseenden. Sådana dysfunktioner kan yttra sig i inflammationer, och samtidigt ett antikroppssvar, som knappt är mätbart. Även om antikroppssvaret är mätbart råder det delade meningar om hur man ska tolka positiv serologi när det gäller flera infektionssjukdomar.
Reglering av immunförsvaret
Idag kan man på olika sätt reglera immunförsvaret med olika immunmodulerande läkemedel. Man kan dämpa olika delar av immunförsvaret, och man kan faktiskt förstärka vissa delar. Men inom detta område finns fortfarande mycket mer att göra, då precisionen inte är den bästa.
Min önskan
Jag önskar att det avsätts mer medel för mer multidisciplinär forskning inom dessa områden. Det tror jag även många läkare och forskare håller med om.
Läkare och forskare som är intresserade av att diskutera detta mer, och inte offentligt, får gärna maila mig. Då kan vi bilda en mailtråd där vi kan hjälpas åt hur vi ska kunna gå vidare. Jag tänker då inte minst på resurstilldelning och ekonomisk satsning som behövs. Om vi är flera som tänker på liknande sätt, är min förhoppning att det kan gå lättare att få styrande politiker att inse behovet av denna typ av forskning.
Min e-post är: databas@outlook.com
Hej Mats , Det är mycket viktiga kopplingar du drar här
Att samordna en grupp bestående av läkare, specialister inom såväl endokrinologi som infektion, samt även ortopeder ( med hänvisning till kotpåverkan ” diskbråck”, som kan förorsaka tirader av systemfel
enl ny / halvny forskning) -> Det vore just DET som skulle behövas, för att sätta igång processer för utveckling inom dessa otroligt komplexa områden.
Allting hänger ihop ” Orsak -> Verkan”
Tack för ordet
GillaGilla