Variabel immunbrist som orsak till postinfektiösa tillstånd

Igår skrev jag ett kort inlägg om att immunsuppression kan vara vanligt vid postinfektiösa tillstånd. Detta kan ses som del 2 på liknande tema.

Om variabel immunbrist
Variabel immunbrist är en vanlig typ av immunbristsjukdom. Det betyder att människor med detta tillstånd har olika grader av nedsatt immunförsvar, och hur allvarliga symptomen är varierar mycket från person till person. Tillståndet innebär att vissa nivåer av skyddande ämnen, kallade antikroppar, är låga. Därför blir försvaret mot infektioner svagare. Ibland fungerar även vissa andra immunceller, så kallade T-celler, sämre. Det gör personer mer mottagliga för virus- och svampinfektioner, samt sjukdomar där kroppens eget immunsystem attackerar kroppens egna delar (autoimmuna sjukdomar).

ME-sjuka har konstaterats lida av variabel immunbrist (IgG subklassbrist)
Det har i en omfattande studie (n= 63 + 387 st) konstaterats att majoriteten av ME-patienter har en variabel immunbrist i form av IgG subklassbrist avseende EBV (EBNA och VCA). Minskat B-cellsminne mot EBV-VCA observerades hos 59 % och mot EBV-EBNA hela 76%.  Det bör särskilt noteras att de som led av primär immunbrist (dvs avvikelser på S-IgG, S-IgA, S-IgM total) uteslöts från studien.

Vid primärinfektion av EBV ska kroppen normalt bilda B-minnesceller som är antigenspecifika. Dvs när viruset återigen dyker upp/reaktiveras ska normalt en process ske där fler antikroppar bildas. Detta verkar inte ske hos de flesta med ME.

IgG- subklassbrister bör undersökas på ME och andra patienter som förblir sjuka efter sjukdom
Många ME-sjuka kan lida av en variabel immunbrist bestående av IgG subklassbrist. En sådan hypotes skulle förklara rätt mycket. Den subklassbrist som konstaterats i ovan studie hade fokus på Epstein Barr Virus (EBV). Det kan troligen finnas andra subklassbrister som även är vanliga vid ME och andra postinfektiösa tillstånd. Jag tänker inte minst på andra herpesvirus som bland annat CMV och HHV-6 som tillsammans med EBV är de vanligaste som behandlats i flera småstudier med rätt bra framgång. Ex juvantibus – att prova sig fram med läkemedel – är dock inte så populärt varför det är viktigt att fortsätta försöka finna avvikande biomarkörer på helgruppsnivå hos ME-patienter. Det skulle förstås även vara intressant att göra IgG subklasstest på andra postinfektiösa tillstånd som exempelvis postcovid och postborrelia då ca 10-15% drabbas av kvarvarande symptom efter en genomgången primärinfektion.

Behandling av IgG subklassbrist
För att de med IgG subklassbrist ska kunna hantera EBV på ett bättre sätt måste antikroppar tillföras i form av immunglobulin G. Alternativet är att kroppens immunförsvar måste få hjälp att minska virusreplikering genom antivirala läkemedel. Idag finns det inget effektivt läkemedel mot specifikt EBV, även om valaciklovir/aciklovir och valganciklovir/ganciklovir har visat sig ha viss effekt, där det senare även har bredare verkan mot andra herpesvirus.

ME-sjuka har lägst livskvalitet jämfört med andra allvarliga sjukdomar
En mycket stor anledning till att det krävs mer relevant forskning avseende ME-sjuka är att tidigare studier har visat att ME-sjuka har den lägsta nivån av livskvalitet jämfört med många andra sjukdomar. Mer behöver göras – nu!

I sammanhanget kan det konstateras att det även i studier har konstaterats att trötthet är vanligt symptom vid immunglobulin G subklassbrist och korrelerar med inflammatoriskt svar och behov av immunglobulin G. De med immunglobulin G subklassbrist har även lägre poäng på livskvalitet (QoL) jämfört med friska.