Vore det inte vettigt och t o m försvarbart att inrätta en ny funktion – En lagstadgad rättighet till patientbiträde/patientombud, dvs en som tillvaratar patientens intressen vid vissa sjukdomsdiagnoser? Framförallt i de fall man riskerar att vara sjuk resten av sitt liv. Ungefär som en advokat som tillvaratar antingen den misstänktes eller den brottsoffrets intressen. Det känns som om det vore en funktion som borde inrättas. Det räcker inte med en generell patientnämnd som finns idag. I en del fall bör det finnas ett ombud som är med i enskilda ärenden och tillvaratar patientens intressen.
Vilken utbildning ombudet ska ha kan självklart diskuteras. Viss grundläggande medicinsk utbildning och juridisk utbildning kan dock vara relevant.
Är det inte försvarbart att patienter som med fog känner sig misstrodda och/eller får för lite tid hos (egen subjektiv bedömning: konservativa, restriktiva, försiktiga eller t o m ibland okunniga och/eller självgoda) läkare – att de får ett ombud som kan föra deras talan?
Jämför med narkomanen som kört bil utan körkort 30 gånger som har rätt till en advokat (offentlig försvarare). Han/hon riskerar några månaders fängelse i värsta fall. Den som t ex fått diagnos ME/CFS riskerar med stor sannolikhet att vara sjuk resten av sitt liv. Vem behöver mest stöttning i processen för att ett väl avvägt beslut ska fattas? Det kanske finns alternativa hypoteser som faktiskt kan göra att patienten slipper ett livslångt lidande men där ändå fel alternativ väljs utan att ifrågasättas.
Det förefaller som uppenbart att det finns ett stort behov av en sådan funktion pga av alla felaktiga diagnoser som utdelas pga brist på viljan/okunskapen att ta relevanta prover, vilket leder till oförmågan att ge adekvat vård.
Läkarna har ett svårt jobb – absolut. Men det är det många som har. Jämför med rättsväsendets beslutsfattare som också ska väga för och emot. Där råder obejktivitetsprincipen som borgar för en objektiv utredning och väl avvägt beslut som även går att överklaga. Läkarna är i många fall allsmäktiga domare. Deras förmåga att fatta rätt beslut kan ifrågasättas likväl som dagens domstolar. Felprocenten är alldeles för hög när det gäller feldiagnoser, vilket leder till att många patienter drabbas med ofta allt för stora konsekvenser, och i många fall under resten av sitt liv. I en del fall blir livet alldeles för kort pga felaktiga läkarbeslut.
Tyvärr är det så att man måste man lita på turen att man hamnar hos rätt läkare om man har en sjukdom som inte går att ”googla fram rätt diagnos på”.
Länkar
När principen får råda… Inte alltför ovanligt då läkare inte alltid vågar tänka själva med kanske risk för att bli av med sin läkarlegitimation. Ibland behövs även sunt bondförnuft.
Svensk sjukvård sätter fel diagnoser
Går kroniska sjukdomar att bota? 
Du har så rätt Mats …..som sjuk känner man sig helt rättslös.
Doktorn vet bäst eller så ids dom inte läsa på .
GillaGillad av 1 person
Så kan det vara ja…
GillaGilla
Det här var det klokaste jag läst på mycket länge.
Önskar att du skickar in texten till alla våra stora dags och kvällstidningar.
Det här kan skapa debatt! Liknelsen med rättsväsendet är utmärkt.
Som patient har du inte mycket att sätta emot felbehandling eller utebliven behandling. Läkarna är skyddade och kan fortsätta begå misstag utan åtgärd.
Ska jag lägga om taket begär jag referenser från ett antal snickare. Jag vill inte att någon förstör mitt hus. Men ska jag genomgå en operation får jag inte själv välja kirurg, inte ställa krav på referenser o info om hur tidigare arbeten gått. Jag har inga rättigheter som patient. Mer debatt behövs om detta ämne!
GillaGillad av 1 person
Tack Helena! Ditt jämförande exempel gör att man börjar fundera än mer över vad som är viktgast här i livet – takpannor eller hälsan? En rätt bra rubrik på en bok. För en bok kommer jag att skriva så småningom, när jag har lyckats få min fru att bli frisk. Nu måste jag tyvärr lägga ner all min fritid på att försöka få henne frisk och har inte tid med att skriva en bok. Elller rättare sagt jag är inte tillräckligt motiverad till att prioritera den tiden.
Det där med dagstidingar är intressant. Jag ska fundera lite. Nu skrev jag ihop detta i alla hast och behöver nog justera lite först. men poängen kan nog ingen ta miste på. Hur många skulle vara emot? Ja, möjligtvis läkarkåren och dess ”bundförvanter” samt de som aldrig haft en allvarligare sjukdom och som totalt saknar drabbade i sin närmaste bekantskapskrets. Sammantaget lär dessa grupper tillhöra minoriteten av befolkningen.
GillaGilla
❤ AnnBW
GillaGillad av 1 person
Så hemskt utlämnad jag har känt mig i alla år vid kontakter med sjukvården för min privata del, jag har ju jobbat inom medicinblocket SU i 35 år och trodde nog inte att jag kulle tappa tilltron så totalt om nu har skett. Det verkar finnas en märklig form av empati som handlar om att man ska göra det och det och sköta sig, annars kan man nog skylla sig själv rätt så mycket. Även detta att man inte ska få lov att erkänna att man har in i helvete ont, jag tror kanske att folk är rädda för att uppleva smärta och därför inte riktigt vill erkänna att den finns hos någon i sin närhet. Specialiserat patientombud är verkligen en bra idé, men det måste nog vara ett erkänt yrke om det ska ha någon bärighet mot både FK och andra hälsovårdande myndigheter. Det som finns nu är ju inkorporerat i systemet på del sätt.
GillaGillad av 1 person