En biomarkör kan vara funnen för ökad tarmpermeabilitet

Bildkälla

Mycket talar för att läckande tarm måste tas på allvar
Efter att ha läst många studier om multisystemiska sjukdomar har begreppet läckande tarm (ökad tarmpermeabilitet) kommit upp med jämna mellanrum. I princip innebär läckande tarm att innehåll i tunntarmen kan komma rakt ut i blodomloppet om tunntarmen inte är tät. Logiskt kan nog de flesta förstå att ett sådant ”läckage” orsakar problem. Små partiklar av mat, bakterier och annat, kan läcka genom tarmen och utlösa immunförsvaret att producera inflammation. Om läckande tarm aldrig läker, blir inflammationen ”kronisk”, och kan så småningom leda till autoimmun sjukdom och vävnadsskador.
Källa

Begreppet läckande tarm används frekvent inom komplementärmedicinen men i princip aldrig av sjukvården. Som lekman anser jag att det finns starka incitament som talar för att tillståndet förekommer och att det troligen är ett mycket vanligt problem av varierande grad.

Det finns flera kliniska studier att ta del av inom ämnet och jag tänker nu enbart beröra några. Först vill jag nämna proteinet zonulin som visats förekomma i hög närvaro i samband med tillstånd som kan sättas i samband med läckande tarm.

Min fru som lider av ME/CFS, Fibromyalgi och IBS har nyligen via ett tyskt labb genomfört ett sådant test och fick resultatet 0,034 ng / mg, vilket kan jämföras med de som har glutenintolerans i den italienska studien nedan.

Zonulin är den enda fysiologiska modulatorn som hittills beskrivits vara inblandad i makromolekyler och därmed i tolerans/immunsvarbalans. När zonulinnivån höjs, kan bl a autoimmuna sjukdomar uppstå. Denna nya paradigm undergräver traditionella teorier som ligger bakom utvecklingen av dessa sjukdomar. Både djurmodeller och de senaste kliniska bevisen stödjer denna nya paradigm och ger den logiska grunden för innovativa metoder för att förebygga och behandla inflammatoriska sjukdomar, men även autoimmuna sjukdomar.
Källa

Höga nivåer av Zonulin ökar tarmgenomsläppligheten
Efter Dr. Fasanos forskning kring läckande tarm och zonulin vet vi att de mäktigaste triggers för att öppna ”zonulindörren” är :
1. Gluten
2. SIBO = tunntarms bakteriell överväxt
3. Svamp eller candida överväxt
4. Dysbios
5. Parasitinfektioner
Källa

Glutenintolerans/överkänslighet och IBS kopplat till zonulin
Italienska forskare tillkännagav den 27 okt 2015 resultatet av deras senaste forskning som förbinder zonulin med två vanliga inflammatoriska tarmförhållanden. Forskarna har upptäckt att personer med ”icke-celiac glutenkänsligheten” (NCGS) och colon irritabile (IBS) har högre nivåer av zonulin, vilket tyder på en viktig roll för proteinet i utvecklingen av dessa tillstånd.

Zonulin är en typ av protein som upptäcktes år 2000 av en grupp forskare vid Maryland School of Medicine i USA. Proteinet finns inom tarmceller och det är det enda humana proteinet som reglerar permeabiliteten av tarmen. Zonulin har kallats en ”tight junction regulator”, som styr storleken på gapen mellan tarmceller och passagen av näringsämnen, vatten och celler in i och ut ur tarmen.

I närvaro av zonulin förblir de normalt täta förbindelserna mellan tarmcellerna öppna, vilket skapar tarmläckage och initierar en inflammatorisk kaskad som slutligen skadar tarmväggen.

I den senaste studien, jämförde man patienter med NCGS med diarré-dominerande IBS och patoenter med celiaki (n = 15) samt friska kontroller. Man mätte deras zonulinnivåer.

De högsta zonulinnivåer hittades i patienter med celiaki (medelvärde 0,033 ng / mg -, följt av de med NCGS (medelvärde 0,030 ng / mg) och IBS-D (medelvärde 0,012 ng / mg). Medelnivån hos frisk kontrollgrupp var bara 0,007 ng / mg.

Patienter med NCGS minskade kraftigt sina nivåer av zonulin när de åt glutenfri diet!
Källa

Läckande tarm och zonulin kopplat till MS
Lavasini m fl vid Lunds universitet (2014) har visat ett samband mellan läckande tarm och MS i studier med möss. Genom immunmodulering framkallade man en form av MS hos möss som kallas EAE. Genomsläppligheten i tarmen sker via ” tight junctions/täta fogar” som kallas så för att cellerna i tarmen är tätt förbundna med varandra. Nivån av zonulin var ökad hos djuren med EAE – ju mer zonulin desto större genomsläpplighet.

Forskarnas resultat visar att när akuta autoimmuna reaktioner i samband med MS påbörjats beger sig Th1 celler till tarmen och frigör signalsubstansen IFN – γ viken utlöser en tarminflammation som i sin tur främjar T-celler att producera signalsubstansen IL- 17. En sådan proinflammatorisk tarmmiljö frigör zonulin, som nedmonterar de ”täta fogarna-tight junctions” och möjliggör ökad permeabilitet – dvs ovälkomna partiklar åker rakt ini i blodomloppet genom tarmväggen.

Bilden visar ökad tarmgenomsläpplighet hos de möss med MS-varianten EAE

Forskarna studerade vävnaderna i tarmslemhinnan från tre delar av tunntarmen. Vävnadsproverna visade att det utvecklades djupare klyftor i tarmslemhinnan hos de möss med MS-varienten EAE. D v s, genomsläppligheten i tunntarmen var större hos de möss med EAE.
Källa

Redan 2010 lyckades Lavasini genom probiotikabehandling få möss med EAE att bli bättre efter bara 3 veckors behandling. Han sade då även till TT att försök med mjölksyrebakterier också gjorts på djurmodeller för andra autoimmuna sjukdomar och gett positiva resultat även för dem, men dessa studier är ännu inte publicerade.
Källa

En äldre studie från 2008 visade förbättring i 59% av fallen vid behandling av läckande tarm
Effekterna är dock beroende av patientens ålder, hur länge man varit sjuk och translokation* av LPS* från gramnegativa bakterier.

Hos 41 st CFS-patienter undersöktes serumkoncentrationer av IgA och IgM till LPS av gramnegativa enterobakterier. Dvs hur mycket av de farliga bakterierna från tarmen som läckt ut i blodet. I detta fall undersökte man Hafnia alvei; Pseudomonas aeruginosa, Morgan morganii, Pseudomonas putida, Citrobacter Koseri och Klebsielle Pneumoniae.

Undersökningen gjordes både före och efter intag av naturliga anti-inflammatoriska och antioxidativa ämnen (NAIOSs) såsom glutamin, N-acetylcystein och zink, tillsammans med en ”läckande tarm diet” under 10-14 månader.

24 st (59%) av 41 st patienter visade en signifikant klinisk förbättring eller remission efter 10-14 månaders behandling.

Forskarna menar att resultaten stödjer uppfattningen att försvagad tight junction barriär är en ny behandlingsväg för CFS och att det är ett nytt mål för läkemedelsutvecklingen. Under tiden kan CFS-patienter med läckande tarm behandlas med specifik NAIOSs och en läckande tarm kost.
Källa

Definition av translokation*
Bakteriefloran är ofta polymikrobiell och utgår från tarmen, sannolikt genom s.k. translokation till blodet. Enterobacteriaceae spp och enterokocker dominerar men även stafylokocker är vanliga agens. Nonfermentativa gramnegativa stavar och streptokocker förekommer mindre ofta och ovanliga agens är anaerober (Bacteroides fragilis), Haemophilus parainfluenzae, Eikenella corrodens och jästsvamp.
Källa

Definition av LPS*
Lipopolysackarider är molekyler som består av fettsyror (lipider), och sammansatta kolhydrater (polysackarider). De förekommer på gramnegativa bakteriers yta. Immunförsvaret känner igen bakterier med hjälp av LPS, och fri LPS framkallar därför en kraftig immunreaktion. När bakterier dör frigörs stora mängder LPS, och immunreaktionen på detta kan framkalla värre sjukdomssymptom än sjukdomen i sig. Av den anledningen så klassar man traditionellt LPS som toxiner, trots att bakterierna inte producerar LPS i syfte att förgifta sitt värddjur, utan för att bygga upp sin cellvägg.

Exempel på gramnegativa bakteriesläkten
Enterobacter
Escherichia
Pseudomonas
Salmonella
Legionella
Källa

Sammanfattning
Mycket talar för att de som lider av multisystemiska sjukdomar som t ex MS, ME/CFS och Fibromyalgi mm kan ha ökad tarmpermeabilitet. Mätning av zonulinnivån tillsammans med den kliniska bilden kan vara ett sätt att få det bekräftat. Sannolikt krävs ytterligare studier innan sjukvården kommer att kunna acceptera metoden. Men intressant är det! Själv skulle jag nog kunna våga mig på en gissning att metoden frekvent används inom en 15-årsperiod.