Spiroketer – Del 2

I del 1 beskrev jag att I huvudsak tre släkten av spiroketer är patogena för människan; Treponema (syfillis), Borrelia, och Leptospira (fältsjuka) – läs del 1 för mer information.

Läs mer här
Overview of the Pathogenic Spirochetes (Ph. D. Charles S Pavia)

Spirochetes

I denna del 2 beskriver jag lite mer om just Borrelia burgdorferi men även s.k. munspiroketer

Vi börjar med Borrelia burgdorferi
Först 1981 upptäcktes borrelia av Willy Burgdorfer. Några andra kända arter av Borrelia är Borrelia recurrentis, Borrelia hermsii och Borrelia miyamotoi. Dessa är förknippade med återfallsfeber, som är andra typer av infektionssjukdomar. Borrelia burgdorferi fick namnet uppkallat efter sin upptäckare.

Kännetecken för Borrelia burgdorferi
Spiroketerna är oftast mycket långa och smala. De är oftast för smala för att kunna upptäckas i vanligt ljusfältsmikroskop. Därför måste mörkfältsmikroskopi användas för att se dem. Ett mörkfältmikroskop har en speciell kondensator som riktar ljus i en vinkel från sidorna istället för direkt från botten till objektet. Detta gör att partiklarna eller cellerna är synliga som ljusa föremål mot en mörk bakgrund.

Borrelia burgdorferi har en optimal tillväxt vid + 32 ° C, i en aerob miljö (låga syrenivåer). Borrelia burgdorferi är inte klassificerad som grampositiva eller gramnegativa bakterier, men vid laboratorietest har de visat sig vara svagt negativa, men det finns skillnader. (egen not: det finns uppgifter som gör gällande att de kan växla mellan gramnegativa och grampositiva och därför kan vara svåra att detektera med vanliga blodprover).

Borrelia burgdorferi är uppdelade i flera underarter, varav de tre mest kända är
1. Borrelia burgdorferi (i strikt bemärkelse)
2. Borrelia garinii
3. Borrelia afzelii
För att undvika förvirring används termen Borrelia burgdorferi i strikt mening för att indikera att man hänvisar till denna speciella art, medan den term som används för att beskriva alla arter tillsammans är Borrelia burgdorferi sensu lato. I allmänhet används helt enkelt namnet Borrelia burgdorferi.

I USA dominerar Borrelia burgdorferi sensu stricto, medan alla tre arter förekommer i Europa och Asien, även om Borrelia garinii och Borrelia afzelii där är vanligast. Stammarna skiljer sig något i kliniska symptom.

Borrelia burgdorferi penetrerar blod och vävnader av smittade däggdjur och fåglar. Förutom i dess vanliga rörliga spiroketform kan Borrelia burgdorferi också förekomma i andra former, även om detta är föremål för debatt. Det finns dock belägg för att det finns en cystisk form av Borrelia burgdorferi där spiroketerna är inkapslade i ett skyddande hölje (som en kokong), där cellväggen kan saknas eller ändras. Dessutom kan de finnas i vilande (latent) form, som inte reproduceras. I de fall kan behandling med antibiotika vara svårare.

Forskning från de senaste åren tyder på att Borrelia burgdorferi skapar biofilmer som hjälper dem att överleva från immunförsvaret och antibiotika. Emellertid är förekomsten av biofilm inte alltid allmänt accepterat, men börjar bli.
Källa

Nu till  spiroketer i munhålan
Dr William Nordquist har intresserat sig för orala spiroketer och sett samband med förekomst av dem hos patienter med  olika kroniska sjukdomar.