Kunde man för 20 år sedan borde man kunna idag
Det finns några studier som visar att patienter med borrelia kan få infektion bekräftad genom undersökning med PCR i urin. Det är av stort intresse då det idag inte finns några större möjligheter i Sverige att få kronisk borrelia bekräftad då vare sig PCR eller ELISA kan detektera borreliaspiroketer som är inborrade i kroppsvävnader. Det verkar som att sensitiviteten är strax under 80% i urin medan specificiteten är väldigt hög (liten risk för falsk positivitet), varför provtagningsmetoden borde följas upp i Sverige. Vi kanske ska lyfta blicken något och tillse att fler sjuka får rätt diagnos och behandling i Sverige? Nu är dessa studier uppåt 20 år. Kunde man då så borde det vara enklare idag.
1. Bayer m.fl. (1996)
97 patienter som uppvisade symptom på kronisk borrelia samt 62 friska kontrollpersoner undersöktes. Man använde tre uppsättningar av primerpar med DNA-sekvenser för den gen som kodar för yttre ytprotein OspA och en genomsekvens av B. burgdorferi för att studera proverna.
Av de 97 patienterna hade 72 (74,2%) positiv PCR och resten negativ PCR. Samtliga 62 friska var PCR-negativa.
Källa
2. Priem m.fl. (1997)
57 patienter med konstaterad borrelia och 58 friska kontrollpersoner undersöktes. Kapslad PCR utfördes med primeruppsättningar som kodar för ytprotein OspA en kromosomalt gensegment som kodar för ett protein 66-kDa. I kliniska prov var den diagnostiska känsligheten 85% med SF (spetsade ledvätska) och 79% med urinprov.
Specificiteten översteg 99%.
Källa
3. Schmidt (1996)
26 patienter med nyligen konstaterad borrelia fick sitt urin undersökt med PCR vid tre tillfällen. B. burgdorferi-specifik DNA kunde detekteras i urinprover hos 22 av 24 patienter med erythema migrans (känslighet, 91,61%). Omedelbart efter behandlingen visade 11 av 19 patienter fortfarande positiva resultat (58%). Åtta veckor behandling visade 2 av 16 patienter (13%) positiva resultat, och 20 veckor efter behandling visade ingen positivt resultat
Källa
