Borreliaartit utvecklades först 5 år efter fästingbett

Fallbeskrivning
Borreliaartrit kan förväxlas med andra reumatiska sjukdomar, särskilt i avsaknad av en historia av erythema migrans (EM).

Ett 12-årigt barn fick problem med sitt knä. Undersökningar för antikroppssvar mot Borrelia visade anmärkningsvärda förhöjningar av IgG-antikroppar och inget specifikt IgM-svar. Dessa resultat bekräftades genom immunreaktivitet med band P83, P58, P43, P41, P39, OspA, p30, OspC, p21, och P17 (immunoblot).

Fästingbett 5 år tidigare – behandlingssvikt (otillräcklig behandling)
Det visade sig att barnet hade drabbats av ett fästingbett, följt av EM 5 år tidigare. Då hade barnet behandlats med trimetoprim / sulfametoxazol. Patienten gavs nu intravenöst ceftriaxon, 2 g dagligen under 14 dagar. I avsaknad av klinisk förbättring 3 veckor senare genomfördes en PCR för sökning av B. burgdorferi DNA (OspA) i ledvätskan med positivt resultat. Patienten återhämtade sig fullständigt 2 månader senare utan ytterligare behandling.

Fallet visar att latensperiod mellan fästingbett och uppkomst av borreliaartrit kan pågå i upp till 5 år. Förutom serologiska testmetoder, kan analys av ledvätska med användning av PCR vara avgörande för att göra den slutliga diagnosen av borreliaartrit.

Källa

OBSERVERA ATT ANTIBIOTIKA ÄR INTE LÖSNINGEN PÅ ALLAS PROBLEM. DET KAN MEDFÖRA ATT MAN BLIR FÖRSÄMRAD OM MAN BEHANDLAR EN SJUKDOM SOM INTE SKA BEHANDLAS MED ANTIBIOTIKA. MEN I DE FALL ANTIBIOTIKA KRÄVS KAN LÅNGTIDSBEHANDLING I VISSA FALL VARA NÖDVÄNDIG.