Ansträngningsutlöst försämring vid ME/CFS

PEM
Alla patienter som diagnostiseras för ME/CFS enligt Kanadakriterierna har ett ”måstesymtom” för att uppfylla kriterierna – PEM (Post-Exertional Malaise). Det innebär att patienten blir försämrad efter ansträngning, oavsett om det varit en fysisk eller psykisk ansträngning. Försämringen håller oftast i sig mer än 24 timmar. Det är en av orsakerna, och kanske den viktigaste, till att dessa patienter inte kan utöva fysisk aktivitet.

Det finns nu flera studier som styrker detta tillstånd, men ingen vet med säkerhet vad det beror på.

I en studie fick ME-patienter genomföra ett tvådagars cykeltest med 24 timmars mellanrum. De fick en signifikant försämrad syreupptagningsförmåga vid andra tillfället. Källa

Nyligen presenterades en annan studie med 60 ME-patienter och 20 friska personer som delades in i olika grupper. De patienter med ME som fick utöva fysiskt ansträngande rörelser hade efter 24 timmar fortfarande problem med trötthet, smärta i kroppen, yrsel, koncentrationssvårigheter och huvudvärk .
Källa

Vad kan PEM bero på?
Kan PEM bero på att tarmbakterier läckt ut i blodbanan? Jag tillåter mig att spekulera lite, och jag har berört en del i tidigare inlägg.

Tarmbakterier i blodbanan efter fysisk ansträngning
Det finns en mindre studie som fokuserat på orsaken till PEM. I december 2015 konstaterades ökad förekomst av tarmbakterier i ME-patienternas blod i upp till 48 timmar efter cykeltest. Det tyder på att tarmen inte håller tätt och att läckage sker rakt in i blodbanan, så kallad läckande tarm. Att det kan orsaka besvär som PEM är inte så svårt att förstå.
Källa

En äldre studie om tarmbakterier i blodbanan
I en studie från 2008 undersöktes serumkoncentrationer av gramnegativa enterobakterier hos 41 st CFS-patienter. Dvs hur mycket av de farliga bakterierna från tarmen som läckt ut i blodet. I detta fall undersökte man Hafnia alvei; Pseudomonas aeruginosa, Morgan morganii, Pseudomonas putida, Citrobacter Koseri och Klebsielle Pneumoniae.

Denna studie är inte direkt kopplad till fysisk ansträngning men är av intresse ändå.

Undersökningen gjordes både före och efter intag av naturliga antiinflammatoriska och antioxidativa ämnen (NAIOSs) såsom glutamin, N-acetylcystein och zink, tillsammans med en ”läckande tarmdiet” under 10-14 månader.

24 st (59%) av 41 st patienter visade en signifikant klinisk förbättring eller remission efter 10-14 månaders behandling.

Forskarna menar att resultaten stödjer uppfattningen att försvagad tight junction barriär är en ny behandlingsväg för CFS och att det är ett nytt mål för läkemedelsutvecklingen. Under tiden kan CFS-patienter med läckande tarm behandlas med specifik NAIOSs och en läckande tarm kost.
Källa

Läckande tarm vad beror det på?
Det finns många olika teorier om varför läckande tarm kan uppstå. Autoimmunitet, infektioner, miljögifter, tungmetallsförgiftning har bland annat föreslagits.

Zonulin
Zonulin är en typ av protein som upptäcktes år 2000 av en grupp forskare vid Maryland School of Medicine i USA. Proteinet finns inom tarmceller och det är det enda humana proteinet som reglerar permeabiliteten av tarmen. Zonulin har kallats en ”tight junction regulator”, som styr storleken på gapen mellan tarmceller och passagen av näringsämnen, vatten och celler in i och ut ur tarmen.

I närvaro av zonulin förblir de normalt täta förbindelserna mellan tarmcellerna öppna, vilket skapar tarmläckage och initierar en inflammatorisk kaskad som slutligen skadar tarmväggen.

Italienska forskare tillkännagav den 27 okt 2015 resultatet av deras senaste forskning som förbinder zonulin med två vanliga inflammatoriska tarmförhållanden. Forskarna har upptäckt att personer med ”icke-celiac glutenkänsligheten” (NCGS) och colon irritabile (IBS) har högre nivåer av zonulin, vilket tyder på en viktig roll för proteinet i utvecklingen av dessa tillstånd.
Källa

Höga nivåer av Zonulin ökar tarmgenomsläppligheten
Efter Dr. Fasanos forskning kring läckande tarm och zonulin vet vi att de mäktigaste triggers för att öppna ”zonulindörren” är :
1. Gluten
2. SIBO = tunntarms bakteriell överväxt
3. Svamp eller candidaöverväxt
4. Dysbios
5. Parasitinfektioner
Källa

Läckande tarm och zonulin kopplat till MS
Sharam Lavasini m fl vid Lunds universitet (2014) har visat ett samband mellan läckande tarm och MS i studier med möss. Genom immunmodulering framkallade man en form av MS hos möss som kallas EAE. Genomsläppligheten i tarmen sker via ” tight junctions/täta fogar” som kallas så för att cellerna i tarmen är tätt förbundna med varandra. Nivån av zonulin var ökad hos djuren med EAE – ju mer zonulin desto större genomsläpplighet. Forskarnas resultat visar att när akuta autoimmuna reaktioner i samband med MS påbörjats beger sig Th1 celler till tarmen och frigör signalsubstansen IFN – γ viken utlöser en tarminflammation som i sin tur främjar T-celler att producera signalsubstansen IL- 17. En sådan proinflammatorisk tarmmiljö frigör zonulin, som nedmonterar de ”täta fogarna-tight junctions” och möjliggör ökad permeabilitet – dvs ovälkomna partiklar åker rakt in i blodomloppet genom tarmväggen.

Bilden visar ökad tarmgenomsläpplighet hos de möss med MS-varianten EAE

Forskarna studerade vävnaderna i tarmslemhinnan från tre delar av tunntarmen. Vävnadsproverna visade att det utvecklades djupare klyftor i tarmslemhinnan hos de möss med MS-varienten EAE. D v s, genomsläppligheten i tunntarmen var större hos de möss med EAE.
Källa

Redan 2010 lyckades Lavasini genom probiotikabehandling få möss med EAE att bli bättre efter bara 3 veckors behandling. Han sade då även till TT att försök med mjölksyrebakterier också gjorts på djurmodeller för andra autoimmuna sjukdomar och gett positiva resultat även för dem, men dessa studier är ännu inte publicerade.
Källa

Fler studier behövs om PEM
Det vore intressant att se en uppföljande studie gällande tarmbakterier i blodet hos ME-patienter efter ansträngning. Om det kan bekräftas att tarmbakterier läcker ut i blodbanan torde det vara logiskt att utröna orsaken till läckande tarm och försöka behandla dess orsaker.