Positivt borreliatest räcker inte alltid för att få behandling

Bildkälla

Många som genomfört borreliatest i Sverige kan ha positivt resultat, men ändå inte få någon behandling.
Vanligt är att få följande skriftliga standardsvar Resultatet talar för en tidigare genomgången Borrelia-infektion. Serologi avseende borrelia kan oftast inte skilja på en aktuell eller genomgången infektion. Att upprepa provtagning vid positiv serologi ger därför ingen ytterligare information. Specifika antikroppar uppträder med fördröjning på upp till några veckor efter symtomdebut. Endast hälften av patienter med erytema migrans (hudrodnad) utvecklar antikroppssvar. Ett sådant svar hjälper knappast en läkare att fatta rätt beslut. Det går att tolka hur som helst. Ibland får patienten behandling och ibland inte, oavsett om symtom finns eller ej. Det enda säkra tecknet som gör att behandling ges är om hudrodnad förekommer, vilket det gör i ca 70% av fallen enligt en engelsk studie där 508 patienter med konstaterad borrelia fick svara på ett ental frågor. Av de som kände till att de blivit bitna av en fästing fick kliniska symtom i genomsnitt 15 dagar efter bettet (varierade mellan 9-28 dagar).
Läs studien här 

Uppföljande test med Western Blot kan göras vid positivt utfall, men görs sällan
Western blot, WB, även immunoblot, är en vanlig molekylärbiologisk metod som används inom proteinkemin för att detektera och identifiera specifika proteiner med hjälp av antikroppar. Proteinerna är kategoriserade enligt vikt och kallas för band. Provtagningen sker på just de band som är specifika. Vissa menar att positivt resultat på två av banden behövs, andra menar att det räcker med positivt resultat på ett av banden.

Problem uppstår huvudsakligen i två fall
1. Vid nyinfektion, då hudrodnad inte uppträder
2. Längre tid har gått efter symtomdebut. Patienten kanske inte uppsökte sjukvård omgående

Det är svårt att just i dessa fall, med dagens standardprover, avgöra om man har en aktiv borreliainfektion eller inte. Självklart är det då inte heller lätt för en läkare att göra rätt. Om patienten får behandling eller inte blir mer eller mindre slumpartad. När längre tid har gått efter symtomdebut, är även dagens behandlingsrekommendationer högst osäkra, vilket de flesta känner till. SBU rekommenderade redan för tre år sedan ytterligare forskning. Någon sådan forskning (i Sverige) känner inte jag till.

Bättre provtagnings- och behandlingsmetoder behövs i Sverige!
Det är oerhört viktigt att alla är ödmjuka och faktiskt håller med om att detta är ett starkt utvecklingsområde. Det måste först och främst fokuseras mer på bättre provtagningsmetoder. Trots allt är ELISA antikroppsprov idag den vanligaste formen för att undersöka om man har en aktiv borreliainfektion (i de fall hudrodnad saknas).

Finska staten har tillsammans med ett finskt universitet utvecklat ett nytt test (TickPlex) som påstås kunna söka på över 20 infektioner. Det ska inom kort komma ut på marknaden och jag hoppas verkligen att det är riktigt bra och att Sverige då inom kort kan validera testet. Läs om testet här

Sandra 35 hade positivt på IgM och fick ingen behandling 
Sandra hade genomgått flera undersökningar, men läkarna visste inte vad det var. Hon hade typiska borreliasymtom, bl a vandrande smärta i hela kroppen. I september 2015 fick hon ett skriftligt utlåtande av sin läkare att hon hade positiv IgM-titer vid borreliaserologi (men ingen antibiotikabehandling). Enligt läkarutlåtande anses det inte ha något värde. Istället så spekulerade läkaren i följande: ”…därefter rör det sig nu nog om sekundära komplikationer i form av inaktivitet kombinerat med kortisolbrist.”

Läs hela inlägget här