Latent borrelia kan “poppa upp” men även vara kronisk

Latent och kronisk borrelia

Om borrelia inte diagnostiseras och behandlas tidigt, kan spiroketerna spridas och flyga under immunförsvarets radar och helt enkelt bli latent (likt herpesvirusen) precis som med många andra bakterier, exempelvis TBC.

Vid en fysisk eller psykisk belastning längre fram i livet kan borrelian återigen “poppa upp” och ställa till besvär.

En del har ständiga problem (kallas av sjukvården för restsymtom). Veckor, månader eller år senare, kan patienter utveckla problem med hjärnan och nervsystemet, muskler och leder, hjärta och cirkulation, matsmältning och hud. Symptomen kan försvinna även utan behandling och olika symptom kan uppträda vid olika tidpunkter.

Obehandlad eller otillräckligt behandlad borrelia kan orsaka att vissa människor utvecklar allvarliga symtom som är svåra att få bukt med. Vi vet inte exakt hur många personer som diagnostiseras för borrelia årligen. Redan för 20 år sedan nämndes siffran 10000 i Sverige. Siffran har hängt med länge . Med anledning av både ökning i antal och geografiska spridning av fästingar bör siffran kunna minst dubbleras. Ca 15% +/- 5% av alla som smittas av borrelia bedöms få så kallade restsymtom.

Om vi utgår från, lågt räknat, att 20000 drabbas av borrelia så är det ca 1500 personer varje år som får “restsymtom”!

Om vi leker med tanken att man i genomsnitt får det mitt i livet så är det här och nu ca 60000 som har restsymtom i Sverige. Visst -en del tänker då att fästingar inte var så vanliga för över 20 år sedan. OK, halvera då 60000 (som baseras på en 40-årsperiod). Då har vi i vart fall minst ca 30000 som här och nu i Sverige som lider av “restsymtom”. En ansenlig mängd människor varav förmodligen många är feldiagnostiserade i andra diagnoser, antingen somatiska eller psykosomatiska…

Visst kan jag tänka mig att en del de facto har restsymtom, på riktigt. Men långt ifrån alla.  Det finns studier där man låtit osmittade fästinglarver suga blod på personer med restsymtom. Därefter smittades fästingen av borrelia. Spännande… hur kan det komma sig?

Visst finns det tillräckligt underlag för att göra mycket mer i Sverige. Inte minst när flaggskeppet CVI i Uppsala (mottagning av patienter för vektorburna infektioner) enbart kunde konstatera att endast en av hundra bär på borreliainfektion. Det är klart att det är ett misslyckande. Alla som är pålästa vet hur svårt det är att påvisa aktiv borreliainfektion då flera månader och ofta flera år har gått. IgM-produktionen avtar rätt fort och även IgG minskar med tiden. PCR är allmänt känt för att inte vara tillförlitligt efter en tid. Att borreliabakterierna kan bilda cystform/round bodies och i det tillståndet vare sig kan dela sig eller utöva någon metabolistisk aktivitet i upp till 10 månader är också en utmaning. Lägg därtill att de kan växla ytproteiner, bilda biofilm samt släppa DNA-spår genom blebs för att vilseleda immunförsvaret gör att borrelia är en ytterst komplicerad infektion, när den fått fäste!

För folkhälsan och även natinoalekonomins skull borde frågan om att effektivisera både provtagnings- och behandlingsmetoder vara högt prioriterad hos samtliga politiker, flera myndigheter och medicinsk skolade. Jag förstår faktisk inte varför det inte är så.