Candidatus Neoehrlichia mikurensis (CNM) påträffades första gången hos en människa i Göteborg 2007
En 77-årig man hade efter en kajaktur hastigt insjuknat och drabbades av en infektion med hög feber och anemi . Han behandlades med antibiotika utan framgång och odlingar av blodet visade inget resultat. Efter att ha gjort PCR på blodet kunde man fastställa att det rörde sig om CNM och mannen kunde behandlas med antibiotika verksam mot CNM.
Läs om fallbeskrivningen här
Förr i tiden ansågs neoehrlichia endast påverka patienter med nedsatt immunförsvar
Även svårighetsgraden av sjukdomen tycktes vara högre hos patienter med nedsatt immunförsvar. Enligt Dr Heimo Lagler (Medical University of Vienna. Österrike) finns växande bevis för att CNM också kan infektera i övrigt till synes friska individer. Vidare har de senaste åren visat en ökande förekomst av CNM-infekterade fästingar i motsats till en stabil förekomst av andra fästingburna patogener.
Neoehrlichia är en intracellulär bakterie som tillhör familjen Anaplasmataceae
Denna familj omfattar sex släkten: Ehrlichia, Anaplasma, Wolbachia, Neorickettsia, Aegyptianella och Neoehrlichia.
Liksom alla andra medlemmar av familjen Anaplasmataceae är CNM en gramnegativ obligat intracellulär bakterie och har påvisats i leukocyter (vita blodkroppar) av smittade personer men de exakta målceller har inte identifierats med säkerhet
Bakterien isolerades initialt på den japanska ön Mikura och är nära besläktad med C.Neoehrlichia lotoris, som hittills enbart har isolerats från tvättbjörn.
Candidatus betyder att man ännu inte har lyckats odla bakterien, vare sig i endotelceller eller i andra odlingssystem .
CNM är den tredje vanligaste bakterien i fästingar (Österrike)
CNM kan hittas i fästingar och gnagare i Europa och Asien, men inte i USA, Storbritannien och Australien. I Österrike var förekomsten av CNM 4.2% av insamlade fästingar (2002/2003). Efter Borrelia och Rickettsia är CNM den vanligaste fästingburna patogenen i Österrike. Frågan är hur vanlig bakterien är i Svenska fästingar?
Osäker diagnostik
På grund av olika diagnostiska begränsningar, kan man utgå från att det är ett högt antal CNM-infektioner som missas. PCR är den enda kända metoden för att detektera patogenen. CNM kan detekteras i blod och benmärg, men inte i cerebrospinalvätska eller urin. Vidare har genomet hos bakterien inte sekvenserats ännu och antigenerna är ännu okända så det finns faktiskt inga tillförlitliga serologiska analysmetoder.
Behandling
Den rekommenderade behandlingen för CNM (i Österrike) är doxycyklin (100 mg två gånger dagligen), ett antibiotikum mot intracellulära bakterier. Vid intolerans mot doxycyklin används rifampicin (300 mg två gånger dagligen).
Även om ett läkemedel mot CNM har definierats, är den optimala behandlingslängden okänd.
Läs hela artikeln här
Går kroniska sjukdomar att bota? 