Monoklonala antikroppar
Monoklonala antikroppar har använts vid behandling av cancer sedan slutet av 90-talet. För närvarande finns 19 monoklonala antikroppar som rutinmässigt används vid behandling av cancer, bland annat rituximab/mabthera som nu även används i en fas III-studie för ME/CFS-patienter i Norge. Av en slump behandlades en person med både cancer och ME/CFS med rituximab och även ME-symtomen försvann. Därav har både en fas I och II-studie genomförts i Norge med goda resultat. Förhoppningarna är stora att även Fas III-studien med 152 personer visar på bra resultat så att det äntligen kan tas fram ett godkänt läkemedel för sjukdomen. Det finns bara ett godkänt läkemedel hittills – i ett enda land – Argentina, och det är Ampligen. I USA pågår nu en omfattande fas III-studie avseende Ampligen, men det läkemedlet tar mer sikte på att förstärka det medfödda immunförsvaret snarare än att hämma det specifika immunförsvaret, vilket monoklonala antikroppar gör
Källa avseende monoklona antikroppar
PDE4-hämmare
Den terapeutiska effekten av monoklonala antikroppar i systemisk inflammation och autoimmuna sjukdomar är obestridlig, men behandlingen äventyras av ibland allvarliga biverkningar och även förlust eller avsaknad av effektivitet. Av dessa skäl är det viktigt att ha effektiva och säkra behandlingsalternativ som kompletterar tillgängliga terapeutiska metoder. Det finns nu terapeutisk användning av molekyler som riktas mot fosfodiesteras enzymer [PDE] för inflammatoriska och autoimmuna sjukdomar som visat sig vara mycket lovande. PDE4-hämmare kallas dem – Ibudilast är en av dem.
Källa
Ibudilast kan eventuellt fungera mot en undergrupp av ME/CFS
Jag tycker att det är intressant med hyoptesen med misstänkt ”infekterad” vagusnerv som orsak till ME/CFS. Låggradiga eller latenta infektioner som sätter sig i vagusnervens nervbanor går inte att identifiera med vanliga blodprov. I denna artikel spekuleras det om Ibudilast skulle kunna vara en lämplig off-label medicinering för ME/CFS-patienter utifrån Dr Van Elzakkers forskning.
Läs om kopplingen till Ibudilast Läs mer om Van Elzakkers forskning om vagusnerven här
Ibudilast är ett antiinflammatoriskt och smärtlindrande läkemedel
Det används främst vid behandling av astma och stroke i Japan. Det hämmar trombocytaggregation (sammanklumpning av blod) och kan också vara användbart vid behandling av MS. Ibudilast är även användbart vid behandling av neuropatisk smärta.
Ibudilast korsar blod-hjärnbarriären, vilket inte många antiinflammatoriska läkemedel klarar av. Det undertrycker glial cellaktivering (bra om vagusnevern är infekterad om man ska gå på Elzakkers teorier).
Källa
Andra PDE4-hämmare
Mesembrenone, en alkaloid från örten Sceletium tortuosum
Rolipram, som används vid farmakologisk forskning.
Piclamilast, en mer potent inhibitor än rolipram.
Luteolin, utvinns ur jordnötter som också har IGF-1 egenskaper.
Drotaverine, som används för att lindra njurkoliksmärta.
Roflumilast, indicerat för personer med svår KOL att förhindra symtom som hosta och överskott av slem.
Apremilast, används för att behandla psoriasis och psoriasisartrit.
PDE4 är det huvudsakliga cAMP-metaboliserande enzym som finns i inflammatoriska och immunceller. Genom att hämma dessa minskar inflammationen.
Källa
Detta är mycket mycket Intressant. Här kanske finns ett sätt – alternativt till eller använt samtidigt som Rtx – att dämpa inflammation och/eller autoimmun överaktivitet. Att PDE-4-hämmare kan passera blod-hjärnbarrren är ett Lovande faktum, verkligen. Jag kommer att följa detta ämne med stort intresse. Har jag fattat rätt? – d.v.s. att Braghé planerar eller överväger att göra kliniska försök med PDE-4-hämmade? // Bara i ett avseende har jag en något avvikande uppfattning: Enligt det jag uppfattat ang. risker eller biverkningar vid behandling med monoklonala antikroppar mot CD19-positiva B-lymfocyter – som redan har använts i många år och i rel stor omfattning mot bl.a Lymfom, Rheumatoid Arthrit, Bechterew (de två senare med säkerhet Autoimmuna sjukdomar) – har risker eller biverkningar icke bekymmersam frekvens. Det enda är … teoretiskt … nedsatt försvarsförmåga mot Bakteriella infektioner – men klinisk, praktisk erfarenhet visar, att man väldigt väl brukar kunna hantera denna risk (på vardagsspråk: ”det Brukar i praktiken gå Bra”). // Men – igen – Framåt Braghé !!
GillaGillad av 1 person
Hej, visst är det intressant, i synnerhet när Montoya likställer ME/CFS med SIRS.
När det gäller Bragée vet jag inte om han kommer köra en klinisk studie avseende just detta. Det har han inte, och kan nog inte i nuläget svara. I första hand ska de komma igång med verksamheten. Därefter kommer de titta på vilka eventuella behandlingar de vill prova.
GillaGilla
Det är snart dags att skriva boken om jakten på en serimördare.
Författare Sherlock Lindström och Dr Watson.
Du har så många spår Mats. Bara det funnes en Watson som kunde lägga dem i anakroni eller kausalitet.
Jag är i och iochförsig bredd att fälla på indicier. Den kedja är lång som ett ösregn. Diagnostiken är A och O.
Jag ser så många skärningspunkter.. men det är så svårt att tänka klart där man sitter mitt i bruset och hjärndimman.
GillaGillad av 1 person
Tack 🙂
GillaGilla
Jätteintressant men jag undrar om det bara är dessa monoklona antikroppar som nämns ovan som fungerar?
Eller om xolair också fungerar. För denna är ju också en monoklon antikropp.
https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso—sjukvard/Monografier-varderingar/Monografier-Humanlakemedel/Humanlakemedel-/Xolair-omalizumab–ny-indikation/
GillaGillad av 1 person
Det är möjligt att det tillkommit en del på listan. Just denna kanske inte var helt ”up to date”.
GillaGilla