Självmedicinering i hopp om att bli frisk – rätt eller fel?
Att svensk sjukvård inte kan hjälpa alla står helt klart. Om det beror på sjukdomen man har, eller brist på kunskap inom svensk sjukvård, kan förstås diskuteras.
Svensk sjukvård är i stort bra
Jag vill först och främst visa min respekt för de som arbetar inom svensk sjukvård innan jag fortsätter. De allra flesta gör ett fantastiskt arbete! Jag skulle inte vilja arbeta med sjuka eller skadade människor hela dagarna. Det är beundransvärt! Jag vet att kompetensen inom svensk sjukvård är väldigt hög. Jag vet att en majoritet av alla människor får den hjälpt och den vård de är i behov av.
De som utför det faktiska arbetet gör det utifrån det de själva lärt sig, dels teoretiskt och dels praktiskt. Säkert ofta genom att lära sig av andra, inkluderat patienter. Sedan har de givetvis vissa ramar att utgå från.
Vissa språkrör för det medicinska samfundet förstör dock väldigt mycket
Det som irriterar mig mycket är vissa ”som gärna vill” företräda det medicinska samfundet, och som går ut med ren desinformation. Välutbildade personer som vägrar omvärldsbevaka och ta till sig ny kunskap. Ja – rena bakåtsträvare.
Exempel om ME/CFS
Istället för att vara ödmjuk och säga, eller skriva, att ME /CFS är ett mycket komplicerat tillstånd som sannolikt har en somatisk orsak, vilket internationell forskning nu kraftfullt pekar mot, så insinueras istället att ME/CFS kan vara en psyoksomatisk sjukdom, till synes mest för att reta upp patienter och patientorganisationer. Det finns ingen vetenskaplig grund i dessa uttalanden. Det kan snarare jämföras med en fjäder, framförallt med anledning av de avslöjanden som nyligen publicerats om den brittiska PACE-studien.
Exempel om vektorburna infektionssjukdomar
Att många av de som insjuknat i vektorburna infektioner, som inte blivit friska, är ett annat stort problem som vissa viftar bort med att de anses vara en svårhanterlig patientgrupp som ser spöken och borde göra slut med sin borrelia… Jag blir riktigt förbannad när jag får läsa om sådana uttalanden. Det är skamligt! Det är människor som är sjuka, många av de känner jag personligen.
Mycket pekar mot att denna patientgrupp har kvarvarande infektioner som vi idag inte riktigt har koll på, eftersom vi dels saknar teknik och dels kunskap. Det är ett stort utvecklingsområde.
Svensk sjukvård kan oftas enbart identifiera ”nyinfekterade”
Svensk sjukvård kan tyvärr alldeles för lite om latenta, persisterande och reaktiverade infektioner. Den diagnostik som finns klarar inte av detta. Varför finns inte en ödmjukhet inför detta? Säg, eller skriv istället, att det är oerhört tragiskt att det ska behöva vara så här, men att ni verkligen gör vad ni kan för att utveckla metoderna för att kunna hjälpa alla dessa som lider varje dag.
De som inte får hjälp av svensk sjukvård provar förstås själva
Det är självklart att de som inte får hjälp provar själva. De söker upp alternativvård, åker till Tyskland, andra länder, eller laborerar själva. En del blir bättre, en del blir sämre och en del märker ingen skillnad.
Är det så vi vill ha det i Sverige?
Går kroniska sjukdomar att bota? 
Det som upprör mig bortsett från bakåtsträvare är de likgiltigas skara. De ledande politiker som duckar. De ledande medicinalråd och generaldirektörer bortser från sitt ansvar. De lagstiftare som stiftar lagar som sätter några hundratusen svårdiagnosticerade i ett utanförskap.
Tvi tvi. Alla skyller på alla.
Och så finns det snälla människor som bryr sig. Människor som om de inte funnits inte givit oss ”hypokondriker” en anledning till hopp och viljan att fortsätta leva. Tack du närmaste anhöriga som står ut med en människa som genomlever helvetet på jorden varje dag. Utan att det finns ett reellt hopp om bättring. Tack Mats för att du ger oss ett handfast bevis för att vi inte är tokiga.
GillaGillad av 4 personer
Nej, vi vill inte ha det så i Sverige! Ingen sjuk vill vara sjuk, alla vill bli friska. Alla hoppas när de går till sjukvården att de ska få vård, få råd, få diagnos, få hjälp att bli frisk.
Jag trodde det också (i min enfald) när jag blev sjuk 2003, och har trott det många ggr när jag efter det besökt läkare att kanske jag får svar denna gången och får hjälp att må bättre och kanske t o m bli frisk.Men, nej, inte en endaste medicin, råd eller diagnos har gjort mig bättre. Inte av svensk vård. Inte av landstingsvård dit jag betalar skatt. De pengar som jag trott skulle betala för den vård jag behöver när jag blir sjuk.
Ingen lyssnar, ingen tar mig på allvar, eller också lyssnar dom och säger sig förstå men vet inte vad de ska göra.
Den hjälp jag har fått har varit privat och som kostat mig många andra pengar än skattepengar. Hoppas att någon annan fått ta del av de pengar jag betalar i skatt så det inte bara gått till någon högavlönad läkare som inte fått rätt utbildning, kunskap eller kanske inte ens har viljan att hjälpa någon. Där prestigen är högre än den läkared man en gång svor på.
GillaGillad av 2 personer
Mycket bra skrivet, åter igen Mats! Hoppas forskningen visar inom kort att det finns enkla markörer för dessa sjukdomar!
GillaGillad av 1 person