Lite brainstorming om antioxidanter

Mineralen Turmalin som avger IR-strålning och elektroner 

Detta med oxidativ stress och fria radikaler kan jag inte släppa
Såvitt jag förstår har de allra flesta med ME/CFS för höga värden av fria radikaler i kroppen, dvs oxidativ stress. Jag har tre personer i min bekantskapskrets som har en så kallad FRAS-analys (Free Radical Analytical System) med vilken man kan mäta antalet fria radikaler. Alla tre har gjort undersökningar på ME-patienter. Genomgående har ME-patienter för höga värden, ofta 4-500 U.Carr eller mer.

Normalvärdet ska ligga mellan 200-300 U.Carr. Som gränsvärde bedöms 300-335, som oxidativ stress 335-380, som hög oxidativ stress 380-500 och som mycket hög oxidativ stress >500 U.carr.

En viss mängd fria radikaler behövs för immunförsvaret. Men att ha för många fria radikaler är inte alls bra och beror självklart på något. Det kan handla om infektion, autoimmunitet, kemisk belastning med mera.

De fria radikalerna har underskott på elektroner och är positivt laddade, något som i sin tur även verkar försurande på kroppen (grund för sjukdomar). Efersom de fria radikalerna saknar en elektron ”stjäl” de från friska celler i kroppen. Det skapas då fler fria radikaler och inflammation blir ett faktum. Inflammation leder till både smärta och trötthet.

Det går att minska oxidativ stress genom att tillföra antioxidanter då dessa har ett överskott på elektroner och neutraliserar de fria radikalerna. Såvitt jag förstått av kunniga jag pratat med är en kombination av olika antioxidanter bäst.

Jag håller just nu på att läsa professor Per-Arne Öckermans senaste bok ”Mina experiment med medicinska sanningar om mikronutrienter” där han hänvisar till ett försök med 9 patienter som administrerades 60 gram intravenös vitamin C. I genomsnitt hade de före behandling 391 U.carr (dvs över gränsvärdet för hög oxidativ stress). Efter den 3 timmar långa behandlingen hade de i genomsnitt enbart 4 U.carr. Efter 24 timmar hade värdena återgått till de onormalt höga.

Detta försök var väldigt intressant då det finns en studie som visar att ”trötta kontorsarbetare” blev piggare timmarna efter intravenös vitamin C i upp till ett dygn.

En grupp av 141 friska frivilliga, i åldern 20 till 49 år, deltog i denna randomiserade, dubbelblinda kliniska studie. Försöksgruppen fick 10 gram C-vitamin med normal saltlösning intravenöst, medan placebogruppen enbart fick normal saltlösning. Trötthet mättes efter självskattningspoäng både två timmar efter och en dag efter behandling. Trötthetspoängen minskade i C-vitamingruppen efter två timmar och förblev även lägre för ett dygn.
Källa

Det finns även studier respektive anekdotiska berättelser om att människor blivit friska i svåra sjukdomar av intravenöst C-vitamin, att det hämmar tumörväxt och att det motverkar virus mm.

Det som framstår som övertygande är att nivån av antalet fria radikaler minskar avsevärt med intravenös vitamin C, i vart fall kortsiktigt, men det står inte lika klart att det kan behandla sjukdomar över tid. Det skulle dock vara spännande att se en studie på ME-patienter som administreras intraveös vitamin C under några månader.

Intravenös C-vitamin verkar ha en effekt från några timmar till uppåt ett dygn – i klinisk hälsa. En del kanske kan bli friska från sina kroniska sjukdomar vid frekvent och långvarig behandling av intravenös vitamin C. Hur som helst verkar antioxidanten försvinna ur kroppen rätt fort och därav kan man förstå varför vissa förespråkar att man ska tillföra antioxidanter flera gånger per dag, för att på så sätt hålla nere antalet fria radikaler.

Så länge vi inte kan gå på källan kanske man kan behandla de fel vi känner till. Vissa resonerar säkert att man inte ska laborera med att justera avvikelser, för då kan det bli avvikelser någon annanstans. Men att ha för mycket oxidativ stress och fria radikaler i kroppen ser jag enbart som skadligt. Det kan inte vara bra. Om man sänker nivån kanske kroppen lättare kan hamna i balans och förhoppningsvis ha större förutsättningar att självläka. Önskvärt hade givetvis varit om alla hade möjlighet att mäta sin oxidativa stress, men det verkar enbart kunna göras inom alternativvården.

Att portionera ut antioxidanter flera gånger per dag borde rimligtvis vara en bra metod, om man nu ska försöka hålla nere antalet fria radikaler. Även om det inte finns en lika effektiv metod som intravenöst C-vitamin finns flera olika alternativ.

Jag googlade på sådant som kan skänka kroppen elektroner över tid, i lagom dosering dygnet runt. Helst ville jag finna någon elektrisk klocka som kan avge negativa elektroner och neutralisera dessa fria radikaler 🙂

Först hamnade jag självklart på sidor om sådant som de flesta av er känner till; joniserat vatten, joniseringsapparater, liposomal form, plåster, men även flera sidor som handlade om mineralen turmalin som har speciella egenskaper. Det avger vid svag upphettning (kroppstemperatur) negativa joner, dvs elektroner. Turmalin går att köpa som bland annat armband och halsband. Det intressanta är att just denna mineral avger en svag IR-strålning som i studier visat sig ha positiv verkan.
Läs mer

I nuläget kanske det säkraste kortet är att äta lite mer bär, grönsaker och någon frukt, men det är nog viktigt att göra det flera gånger om dagen om jag har förstått det rätt. Ananrs verkar IR-basu fungera hyggligt.

IR-bastu sänker nivån av oxidativ stress
Fyrtio patienter med kronisk hjärtsvikt delades in i en kontrollgrupp och en ”Waon-terapigrupp” (IR-bastu 60 grader).

Waonterapigruppen behandlades dagligen i 4 veckor. Efter 4 veckors behandling, minskade nivån av fria radikaler från 422 till 327 U.Carr i genomsnitt.
Källa

Ha en fortsatt fin söndag!