När hon vid 13 års ålder stod vid sin mammas dödsbädd bestämde hon sig

Jag såg programmet och kände genast tilltro till detta! Har själv funderat när jag egentligen fick ME. Det finns flera tidpunkter i livet som jag har gradvis blivit väldigt mycket sämre. MEN första gången jag kände att benen vek sig undan för mig, och den enorma tröttheten som inte gick över med någon sömn, var efter min förlossning med mitt yngsta barn. Dessutom gick jag upp i vikt istället för att gå ner i vikt efter förlossningen som med de andra två barnen 13 år tidigare. Dessa två hade en annan pappa än den yngsta. Därför trodde jag det var annorlunda för mig med allt med det tredje barnet.

Men visar sig detta nu även gälla oss med ME och fibromyalgi, så börjar det klarna för mig när jag blev sjuk, när jag försämrades igen och när jag sedan blev hembunden.

Jag var en aktiv mycket sportig kvinna som hade många järn i elden, studerade och hade ett intressant yrke! Tills jag blev gravid 25 år sedan. Jag var hemma med barnet lite längre än med de andra, hämtade mig så småningom, började heltid igen och 1998 fick jag världens influensa då jag blev sjukskriven för första gången i mitt liv. Då tog det slut med idrott, arbete, socialt liv blev lidande, men efter några år igen så omorienterade jag mig i livet, läste till ett nytt yrke och var relativt välmående. Men jag hade något i kroppen som tog energin, skapade värk och jag fick diagnosen fibromyalgi 2004 och fick långtidssjukersättning. Ändå hankade jag mig fram med hjälp av yogan, glatt humör, min kreativitet och jäkla anamma emellanåt.

Sen tog jag den där sprutan som jag aldrig skulle gjort! Pandermixvaccinet! Fy på mig, i ett obevakat ögonblick i förbifarten när jag var på närhälsan av en helt annan anledning blev jag lockad att ta vaccinet. Då blev jag jättesjuk av det direkt och det drog undan fötterna på mig, sen dess har jag i princip varit hembunden förutom några resor utomlands som jag bara måste göra för att orka leva. Min man hjälper mig mycket då och hemma.

Så jag önskar verkligen innerst inne att hjälpen är runt hörnet!
Men allra mest önskar jag att hjälpen finns för min yngsta dotter som kanske haft ME hela sitt liv. Hon hade flera bekymmer med infektioner som barn, men först i tonåren då hon tog Gardasilvaccinet blev hon rejält sjuk. Och eftersom ingen av oss visste vad ME var så fortsatte hon anstränga sig och kollapsade för ett par år sedan och har varit sjukskriven sen dess. Hon har ändå mer problem med benen än jag och har fått rullstol, köksstol mm. Och ungdomar verkar ta det lugnare mentalt med allt, hon tänker att allt ordnar sig, men jag hoppas att det hittas en behandling, så hon kan fortsätta med dina studier, orkar göra det hon vill i livet och kan bilda familj som hon så gärna önskar!

Så nu håller vi tummarna!!!

GillaGillad av 2 personer