T-cellsmedierad autoimmunitet

Jag kanske ger mig ut på djupt vatten nu – Autoimmunitet är krångligt!
Det verkar finnas lite olika orsaker till att autoimmuna sjukdomar uppstår. Ofta söker man efter autoantikroppar vid misstanke om autoimmun sjukdom. Det går med viss säkerhet att göra när det gäller en del autoimmuna sjukdomar. Men långtifrån alla.

Autoimmuna sjukdomar innebär såvitt jag vet att B-cellerna skapar autoantikroppar som angriper frisk kroppsvävnad, antingen systemiskt eller mot vissa specifika organ. Beroende på vad får man olika symtom och olika diagnoser. Jag har förstått att det förekommer autoimmuna reaktioner hos alla, mer eller mindre, men de flesta blir inte sjuka. Det är vanligast kvinnor som drabbas av autoimmuna sjukdomar.

Det finns flera olika ”immundämpande” läkemedel som slår ut B-cellerna, men även sådana läkemedel som dämpar vissa pro-inflammatoriska cytokiner, ja, de som orsakar inflammation. Inflammation kan som ni vet leda till alla möjliga symtom, trötthet, smärta, nedsatt kognitiv förmåga, sjukdomskänsla, hudutslag mm, beroende förstås på vilka cytokiner som är ”överaktiverade” och var i kroppen angreppet sker. Läkemedlen kallas egentligen för  immunosuppressiva läkemedel, men det uttrycket förstår ju endast de som är pålästa. Immundämpande låter lite enklare…

Forskningen har visat att det även finns ”T-cellsorsakad” autoimmunitet. Då torde i vart fall inte de immunsuppressiva läkemedel som slår ut B-celler ha samma goda effekt eftersom de inte attackerar grundproblemet. Både B- resp T-celler är en typ av vita blodkroppar som aktiveras vid patogena angrepp. Båda kategorierna kan uppenbarligen ha störningar.

Vi tittar lite på T-cellerna först, men innan vi gör det måste alla ha klart för sig att T-cellerna tillverkas i brässen. En del av dessa T-celler kan vara ”felprogrammerade” och orsaka autoimmuna reaktioner. Väktarna som ska ha koll på dessa kallas för regulatoriska T-celler (Treg-celler). De är mycket viktiga.

Utan friska regulatoriska T-celler skapas autoimmuna sjukdomar
Medicinpriset som tre immunologiforskare delat på för sina upptäckter om regulatoriska T-celler (Treg-celler), som kan förhindra autoimmuna reaktioner är intressant. Inte minst för utvecklandet av autoimmuna sjukdomar där immunförsvaret ger sig på frisk vävnad. I Läkartidningen kunde man för ett tag sedan läsa:

”De regulatoriska T-cellerna i immunförsvaret bromsar överaktiva immunceller som angriper kroppsegen vävnad. Det finns därför förhoppningar om att upptäckten ska bana väg för nya effektiva behandlingsmetoder vid autoimmuna sjukdomar såsom reumatiska ledsjukdomar, MS och typ 1-diabetes. Det pågår i dag en rad kliniska prövningar runt om i världen där forskare på olika sätt försöker använda sig av de regulatoriska T-cellerna för att förhindra autoimmuna reaktioner.”

Vidare kunde man läsa att genen FOX3P är ytterst viktig för utvecklingen av regulatoriska T-celler. Vid avsaknad utvecklas autoimmuna sjukdomar.
Källa

I en annan nyligen presenterad studie fann forskare att avsaknaden av ett protein kallat för myeloblastosis (MYB) i Treg-celler orsakade att möss fick en inflammatorisk sjukdom. Ytterligare undersökningar visade att MYB var nödvändigt för att Treg-cellerna skulle kunna differentiera T-cellerna i brässen. På enkel svenska – slå ut de T-celler som är autoreaktiva.
Källa

Med anledng av ovan studier vet vi att det finns flera parametrar som kan orsaka att Treg-cellerna inte slår ut de T-celler som kan orsaka autoimmun sjukdom. Sannolikt är det nog inte enbart FOX3P eller MYB som kan fela. Forskningen verkar vara i sin linda, och jag kan tänka mig att vi kommer att få se fler ”bokstavskombinationer” inom kort.

Hur kommer då den immunsuppressiva behandlingen av B-celler in i bilden vid exempelvis behandling med rituximab/mabthera?
Det är ju B-cellerna som löper amok och attackerar frisk kroppsvävnad vid bildande av autoantikroppar, antingen systemiskt eller mot specifika organ… Är det verkligen B-cellerna som ska slås ut vid behandling, om det nu är Treg-cellerna som stökar till det? Sedan finns det en mängd andra immunsuppressiva läkemedel som inhiberar olika pro-inflammatoriska cytokiner. Det kanske är smartare att använda dessa som behandling, om man nu kan lista ut exakt vilka cytokiner som är ”överaktiva”.

Jag har inte riktigt förstått detta. Kanske inte forskarna fullt ut heller, då man ännu inte verkat finna ett sätt att gå direkt på orsaken, dvs i fabriken (brässen) där T-cellerna bildas. Om man finner ett läkemedel som kan justera dessa Treg-celler så att T-celler med läggning för autoimmuna reaktioner inte påverkar B-celler negativt så är saken klar. Men så långt har forskarna ännu inte kommit, även om det finns mycket intressanta peptidbehandlingar om ni googlar lite. Inget är dock än vetenskapligt bevisat med hjälp av dessa behandlingsmetoder. Men peptider tycker jag personligen är mycket intressant.

Vi tittar istället på hur T-cellerna kommunicerar med B-celler. Där kanske vi (jag) kan förstå mer varför man idag slår ut B-celler när det gäller hypotesen att ME/CFS skulle vara en autoimmun sjukdom.

B-cellernas antikroppar söker upp mikrober. Vid ett fynd visas det upp för en T-hjälparcell som vi kan se som en slags kommunikatör till T-cellen. Om T-hjälparcellen godkänner att det är en patogen mikrob binder B-cellens antikropp mikrobens antigen till sig och signalerar till övriga immunförsvaret att den här ska ni attackera.

Om jag har förstått allt rätt så inträffar följande vid en autoimmun sjukdom
 B-cellens antikropp stöter på frisk vävnad, kanske i sköldkörteln. Den frågar T-hjälparcellen om hjälp, som tyvärr kommunicerar med en ”autoreaktiv” T-cell som inte ”dödats” av en T-regcell. T-hjälparcellen svarar fel och antikroppen ropar på övriga immunförsvaret som då går till attack mot den stackars sköldkörteln.

Ja, så enkelt är det kanske inte. Det verkar som att B-cellerna självständigt kan ställa till det, utan T-cellernas inblandning. Men ni som kan detta bättre, skriv gärna i kommentarsfältet på ett sätt så man kan förstå – tack! Det här vill jag lära mig mer om.