Hur många fler berättelser behövs innan media och politiker agerar?

mats bild
Mats Lindström, Ordförande FSI och bloggare

Jag valde inte att min fru skulle få borrelia för 8 år sedan
Sedan valde jag inte att hon skulle bli feldiagnostiserad i fyra olika diagnoser och bli sängbunden under många år utan att få någon som helst hjälp av svensk sjukvård. Jag kunde annars ha varit precis som du. ”Inte brytt mig särskilt mycket, för det där som Mats och andra skriver om måste nog vara lite taget ur luften, även om någon enstaka kanske inte fått hjälp. Anekdotiska berättelser har vi ju hört talas om. Jag har ju både läst och hört att borrelia kan självläka och att kronisk borrelia knappt existerar i Sverige.”

Men så är det inte. Det är väldigt många i detta fästingrika land som inte får hjälp. Tusentals varje år. Vet ni varför? Därför att några få konservativa ”experter” försvarar de undermåliga provtagningsmetoder vi har i Sverige. De har sådan makt så att till och med journalister undviker ämnet. Jag kan ha viss förståelse för det, då man måste vara påläst för att bemöta dessa ”experter”. Det tar några timmar, men mycket mer än så behövs inte för att ha tillräckliga argument för att slå hål på de flesta myter de sprider.

Diagnostisering av borrelia ska utgå från klinisk diagnos (titta och fråga) med labbsvar som stöd
Labbsvaren är inte 100% säkra. Det tror jag tom att våra ”experter” håller med om. Ändå går specialisterna i huvudsak på vad dessa undermåliga labbsvar visar. Ska det vara så? Ska vi ha människor som feldiagnostiseras i ME/CFS, MS, fibromyalgi med mera, och därmed ingen eller felaktig behandling?

Jag menar inte att alla de som fått dessa diagnoser har borrelia, absolut inte, men många blir tyvärr feldiagnostiserade och har egentligen borrelia och dess co-infektioner.

På 5 minuter får ni här rätt bra insyn i min och min frus kamp mot svår borrelia med flera co-infektioner med hjälp av Dr Kenneth Sandström

Här finns ytterligare några patientberättelser som Föreningen för Svårdiagnostiserade Infektionssjukdomar (FSI) har publicerat. Det kommer fler. Bedöm själva, är det påhitt?

Den 28 februari 2017 beslutade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att Dr Kenneth Sandströms läkarlegitimation med omedelbar verkan ska återkallas
Specialistläkaren inom allmänmedicin, Kenneth Sandström, drabbades själv av en svårare form av borrelia där långvarig antibiotikabehandling krävdes. Kenneth fördjupade sig därför kring kunskapen om vektorburna infektioner och gick med i det internationella läkarsällskapet International Lyme and Associated Diseases Society (ILADS), en organisation som i huvudsak består av läkare, som antingen själva eller någon i deras närhet har drabbats av borrelia med co-infektioner (lyme disease). Det är infektioner som kan bli persisterande om de inte behandlas i tid, eller om behandlingen är otillräcklig.

ILADS behandlingsrekommendationer har nyligen erkänts i USA och de baseras på omfattande forskning och vetenskapliga artiklar till skillnad mot vad IDSA:s (Infectious Diseases Society of America) behandlingsrekommendationer gör. Kenneth har valt att följa ILADS rekommendationer. Det blev hans misstag, men även mångas räddning.

Dr Kenneth Sandström har hjälpt många när svensk sjukvård i övrigt inte kunnat hjälpa
Här är några exempel som publicerats på FSI:s hemsida

Min sjukdom har vänt – hur ska det gå nu?


Efter en hjärninflammation efter fästingbett för mer än trettiofem år sedan har jag aldrig varit helt frisk igen. Vården har avfärdat mig gång på gång som deprimerad eller utbränd. De senaste 15 åren har jag stadigt blivit allt sämre, och sedan 2015 är jag så dålig att jag inte kan vare sig sköta något hushållsarbete eller ens transportera mig utomhus utan rullstol.

2016 fick jag diagnoserna ME och POTS, en mörkfältsmikroskopi påvisade spiroketer och cystor i mitt blod, och blodprov som jag skickade till tyska Arminlabs visade positivt för bl a mykoplasma och coxsackievirus. Två svenska borreliatest visade låga värden på antikroppar.

Jag har det senaste året desperat försökt få hjälp i mitt landsting med mina kroniska infektioner men mina läkares upprepade försök med remiss och stöd för behandling hos länssjukhusets infektionsklinik avslogs så de vågade inte gå vidare.

Till slut kontaktade jag Dr Kenneth Sandström. Han tog sig tid att diskutera med mig och gjorde en noggrann bedömning av mina symptom och blodprovsresultat. Han kom fram till att mykoplasman troligen är mitt största problem. Jag fick äntligen hjälp!

Efter tre månader med antibiotika vände mina symptom i slutet av februari
Jag klarar nu att gå en kortare sträcka utan att benen känns som betong av överproduktion av mjölksyra, och utan att bli hemskt försämrad efteråt. Min balans har blivit bättre, känslan av att världen snurrar, som tidigare plågade mig har försvunnit, och jag tål betydligt mer intryck. Lagom till att antibiotikan är slut förlorar nu Dr Sandström sin legitimation och jag är utan hjälp igen.

Utan Dr Sandström, en kunnig, engagerad och modig läkare, förlorar jag nu mitt hopp att bli frisk och få livet och arbetsförmågan åter. Han är den ende som dels haft tillräckligt uppdaterad kunskap, dels velat/vågat hjälpa mig med grundorsaken till mina svåra symptom. Vi var på god väg.

Jag är hemskt upprörd över HSAN:s helt bedrövliga beslut som försätter mig och många andra svårt sjuka i kroniska infektioner i en helt omöjlig sits. Vi som inte har råd att söka vård utomlands hänvisas till kostsam alternativ, ofta fruktlös, egenbehandling, utan det stöd av en kompetent och påläst läkare som är essentiellt vid så här svåra sjukdomstillstånd. Som min historia visar ser de flesta läkare åt andra hållet gällande människor med kroniska svårdiagnostiserade sjukdomar, vi behöver läkare som fördjupat sin kunskap inom området och där är Dr Sandström tyvärr förbluffande ensam i Sverige.

Jag uppmanar Förvaltningsrätten att ta del av alla objektiva fakta och omedelbart ge Dr Sandström sin legitimation tillbaka!

Anita Andersson
Källa

En kortfattad patientberättelse från Monica som gått hos Dr Kenneth Sandström 
Efter att ha varit sängliggandes i ca 18 timmar per dygn skickade jag prover till ArminLabs i Tyskland. Därefter fick jag behandling av Dr Kenneth Sandström, men även 3 veckors intravenös antibiotika utomlands. I Sverige finns det ingen möjlighet till intravenös antibiotikabehandling och jag hade bara råd med 3 veckor. Trots den korta och och otillräckliga behandlingen blev jag ännu bättre! Efter 8 veckors total antibiotikabehandling är jag inte längre sängliggandes. Jag klarar mig plötsligt alldeles själv hemma. Jag är uppe och lever livet! Jag kan delta i familjelivet här hemma. Jag kan tom köra bil igen!

Jag undrar hur bra jag skulle ha mått om jag hade möjlighet till längre intravenös antibiotikabehandling, i lugn och ro på hemmaplan, med tillgång till läkare när det behövs.
Läkare som dr Sandström och andra läkare med samma kunskap behövs i Sverige!

Mvh Monika
Källa

Jag var en av de 13 som HSAN använde emot Dr Kenneth Sandström i sitt beslut. Jag hade MS-diagnos, men det var borrelia! Kenneth räddade mig!

Hans-Olof Börjesson 57 träder nu fram och vill berätta sanningen
1987 drabbades Hans-Olof av en kraftig infektion och blev liggandes i flera dagar och hade sedan krafig huvudvärk i ca 3 veckor. Det hände mycket konstiga saker, Känselbortfall och svår trötthet. Han arbetade då som lastbilsmekaniker. Han kämpade på och arbetade vidare, men fick sedan problem med även ryggen och blev opererad för diskbråck. Han blev inte bättre efter operation.

1996 fick Hans-Olof ta ett ryggmärgsprov. Det visade på kraftig inflammation, men han fick inte veta orsaken. De sade att det kommer gå över av sig självt.

Efter att ha levt med många svåra symtom fick Hans-Olof ta ytterligare ett ryggmärgsprov 2004. Det visade då fortfarande på inflammation, och han fick diagnosen MS. Hans-Olof blev sjukpensionerad. Han fick immundämpande mediciner som inte alls hjälpte. Han var hos neurolog fram och tillbaka, tog MR-prov. Han hade mycket plack i hjärnan.

År 2011 tog han kontakt med Dr Kenneth Sandström, då han misstänkte att han kunde ha Borrelia. Kenneth tog prover och skickade till ett laboratorium i Tyskland. Det visade sig att han hade positivt på borrelia och väldigt lågt på CD57 + NK-cells absolute, 27, där referens är 100-360. Värdet tydde på långvarig och svår kronisk infektion av borrelia.

Dr Kenneth Sandström ordinerade intravenös antiobiotika, viket var vändningen för Hans-Olof. Efter att ha varit rullstolsbunden kunde han redan efter en vecka gå en kilometer. Allt blev bättre. Han kunde tänka klarare. – ”Ja, jag blev bättre och bättre hela tiden. Det hände mycket positiva saker. Tack vare den behandling jag fick av Dr Kenneth Sandström så fungerar jag idag”, säger Hans-Olof. ”Jag kan idag snickra, meka med bilar, gå promenader. Om det inte hade varit för Kenneth hade jag suttit som ett kolli med assistenter som behövde ta hand om mig!”

För 3-4 år sedan tog Hans-Olof nytt MR-prov. Placken var då borta i hjärnan. ”Idag fungerar jag som vanligt. Jag kan köra bil, göra det mesta. Läkaren på neurologen hade uppfattningen att min förbättring berodde på åldern… att det brukar bli så.”

På fråga om vad Hans-Olof anser att HSAN använt sig av hans uppgifter mot Kenneth, svarar han: ”Det är det dummaste som finns på denna jord! Att jag skulle var en av de som förstör för Kenneth är helt ofattbart! Det är helsjukt! Jag har ju inte ens blivit tillfrågad! Kenneth är ju den som räddat mig!”


Hans-Olof
Källa

En av de få som föreslagits antibiotikabehandling av CVI i Uppsala berättar sin historia
Susanne Lundström är en av de som undersökts på Nationellt centrum för vektorburna infektionssjukdomar i Uppsala. Hon fick vänta i ca ett halvår på behandling avseende en redan konstaterad infektion. Efter många års svår sjukdom så räckte förstås inte 2 veckors antibiotika. Dr Kenneth Sandström lyckades dock att få henne att må bättre. Han har nu fått sin läkarlegitimation återkallad, då han bland annat påstås ha varit grovt oskicklig i sin profession.


Susanne Lundström 50, fd hotellchef, började få problem med svullna kroppsdelar (ödem) för ca 15 år sedan
Åren gick och problemen eskalerade i hela kroppen. För ca 6 år sedan orkade hon inte lyfta sina armar och en muskelsvaghet bredde ut sig i hela kroppen. Hon fick även neurologiska problem och känselbortfall, så att hon hade svårt att styra vissa muskler. Susanne blev väldigt sjuk och beskriver det själv som ”svår influensa med hög feber”. Hon var tvungen att sjukskriva sig på heltid. Det gick inte att arbeta längre.

Hon fick vid en provtagning hos vårdcentralen veta att hon hade en genomgången borrelia. I övrigt hade de under alla år inte funnit några avvikelser. Hon kände inte till att hon hade haft borrelia sedan tidigare.

Hösten 2015 skickade hon blodprov till Infectolab i Tyskland och provsvaren visade positivt på borrelia, anaplasma och twar. I januari 2016 skickade hon prov till ArminLabs i Tyskland och provsvaren visade positivt på borrelia. Hon testade sig nu även för bartonella och yersinia, som även var positivt. Under denna tid fick hon en kallelse till Nationellt centrum för vektorburna Infektionssjukdomar (CVI) i Uppsala.

Den 23 februari 2016 togs det prover hos CVI i Uppsala
Först i maj, ca tre månader senare, ringde en läkare och sade att de vill ta nya prover då hon hade positivt på bartonella. Någon gång under senare delen av sommaren fick hon en kallelse av sin husläkare som fått svaren. Hon hade positivt på bartonella vid båda tillfällena och hon ordinerades 2 veckor doxycyklin. Behandlingen hade ingen effekt.

Susanne kontaktade Dr Kenneth Sandström i september 2016. Hon fick då en kombinationsbehandling av två olika antibiotika under tre månader. I november kände hon redan en förbättring, där flera symtom avtog.

Idag mår Susanne bättre, även om hon inte är frisk. Självklart är hon mycket upprörd över att Dr Kenneth Sandström nu fått sin läkarlegitimation återkallad och Susanne vill avslutningsvis ställa frågan: ”Det är uppseendeväckande att den läkare som gång på gång rapporterats missköta patienter och sakna grundläggande läkarkunskaper får behålla sin legitimation, medan Dr Sandström som verkligen följer den senaste forskningen inom fästingöverförda sjukdomar ska bli avlegitimerad. Vad är det Sverige vill förmedla med det budskapet till sina patienter?”

Susanne
Källa

Universitetslektor inom sjukvården fick diagnosen MS, det visade sig vara kronisk borrelia
Kerstin Forslund fick MS-diagnos 1991, men blev inte bättre av immundämpande medicinering. Efter att ha fått veta att hon hade borrelia, och några månaders antibiotikabehandling av Dr Rolf Luneng, med hjälp av Dr Kenneth Sandström (båda nu avlegitimerade läkare), behövde hon inte längre MS-medicinen. Jag ringde upp henne. Hennes man svarade att hon var i skogen med röjsåg, och kommer in om några timmar… Jag fick sedan kontakt med denna pigga kvinna, och hon ombads skriva ner sin historia, och här kommer den.Kerstin Forslund berättar själv
Redan under 1980-talet hade jag ledbesvär, men 1989 förändrades mitt liv rejält då jag insjuknade i något som sedermera kom att diagnostiseras som Multipel Scleros (MS) 1991. Fick balansproblem, skakningar i en hand, stickningar, domningar, hjärtklappning och en stor trötthet. De symtom som uppstod gjorde stora ingrepp i livet inte minst i livskvaliteten, från att ha varit fysiskt aktiv till att ta sig fram med hjälp av kryckor. Perioder med förbättringar och försämringar avlöste varandra. Kostsam bromsmedicin mot MS sattes in liksom medicin för hjärtbesvär. Min yrkesutövning som sjuksköterska blev svår att klara av, men jag fick möjlighet att arbeta med utbildning och i forskningsprojekt som var mer stillasittande.

Till min historia hör att jag under 1980-talet fått fästingbett men de prover som togs visade ej på någon borreliainfektion och ansågs inte vara någon orsak till mina ledbesvär eller MS-symtom. År 2010 fick jag på nytt ett fästingbett vilket är svårt att undvika då jag bor på landet och har intresse av att vistas i naturen. Jag fick sedvanlig behandling först med Kåvepenin en vecka och när det inte hjälpte så sattes Doxycyklin in. Allmäntillståndet och MS symtomen försämrades och i samband med detta blev jag inlagd på neurologkliniken. Inga prover tydde på borrelia infektion trots att symtombilden och hudutslagen ansågs kunna tyda på borrelia. Av en tillfällighet fick jag information om att det fanns personer med MS-diagnos som blivit botade då de behandlats för borrelia eller andra färstingburna smittor på en norsk klinik. Inom forskningen innebär det att kritiskt värdera vetenskapliga studier och ha ett kritiskt förhållningssätt till de vetenskapliga resultaten. Så efter noga övervägande fattade jag beslut att undersöka möjligheterna till undersökning och behandling på den norska kliniken.

Vad hade jag/vi att förlora på att kontakta den norska kliniken som väckt mitt och min mans intresse? Vi åkte dit sen höst 2010 för provtagning och en konsultation med Dr Rolf Luneng. Efter någon vecka blev vi kontaktade angående provsvar. Beskedet var att jag hade en kronisk borrelia en diagnos som inte existerar i Sverige. Dr Rolf Luneng förklarade noggrant sin kliniks sätt att behandla borrelia och andra fästingburna sjukdomar och jag ansåg att jag inte hade något att förlora på att genomgå den planerade behandlingen, min kritiska inställning till trots. Efter några månaders antibiotikabehandling blev mitt hälsotillstånd successivt mycket bättre och MS-symtomen klingade av. Behandlingen bekostades helt med egna medel och kostnaden var inte alls oskälig, den behandling jag fått av den gängse sjukvården var mångdubbelt större och belastade naturligtvis skattebetalarna.

Under behandlingstiden i Norge kontaktade jag Dr Kenneth Sandström för att få hjälp med provtagning, bland annat levervärden. Jag berättade för honom om mitt sjukdomsförlopp och ställningstagande till behandling och vi hade en kritisk diskussion. Han kunde sedan följa min förbättring när jag rapporterade om minskad trötthet, känslan av att kunna cykla och åka skidor igen efter många år med balansproblem.

Efter behandlingen i Norge 2011 har jag inte varit sjukskriven en dag utan arbetat heltid som universitetslektor, enhetschef för utbildningar inom sjukvården och är numera pensionär. Jag känner mig frisk, stark och äter inga mediciner överhuvudtaget idag. Jag är djupt tacksam för den hjälp som gett mig livet och livskvaliteten tillbaka. Däremot är det sorgligt att de som på ett avgörande sätt hjälpt mig till ett friskare liv inte kan fortsätta sin verksamhet. Kennet Sandström och Rolf Luneng har behandlat en patientgrupp som är komplex och som ofta ramlat mellan stolar i vården, som läkare har de gått emot strömmen.

Det behövs mycket mer tvärvetenskaplig forskning inom detta område både nationellt och internationellt. De komplexa sjukdomstillstånden kräver inte bara en specialistläkare utan ett team av forskare. Hur vore det om de om de patienter som fått deras hjälp fick delta i forskningsprojekt och komma till tals.

Kerstin Forslund
Källa

Leias mamma tackar Dr Kenneth Sandström
För ganska precis ett år sedan publicerades artikeln om Leia 6 år, som Dr Kenneth Sandström räddade efter att svensk sjukvård inte kunde hjälpa henne, pga att de följde de ålderstigna behandlingsrekommendationer som utgår från 90-talet. Det var en stark berättelse som återgavs av Leias mamma Caroline. Inlägget har lästs och delats av närmare 50.000 personer i Sverige. Det är en berättelse som berör.  Här kommer en uppföljning om mamma Carolines känslor idag, om att Dr Kenneth Sandström, den läkare som räddade hennes dotters liv, nu har blivit avlegitimerad. I Sverige tillåts enbart kortvarig antibiotikakur mot borrelia, oavsett hur svår infektionen är.

Caroline berättar om Leia
Klockan är två på natten och jag sitter på en hård pinnstol på barnakuten i Göteborg. Bredvid mig ligger min dotter, då 6 år gammal och sover. Hon har fått stark smärtstillande och kan äntligen sova. Detta är bara en natt i raden jag suttit på en hård stol. Och vakat över min dotter. Hon har sådan fruktansvärd huvudvärk och ont i nacken att hon emellanåt skriker i panik. Ibland får hon kramper. Ibland kräks hon. Även armveck och knäveck plågar henne. Och hon har svårt att andas. lband kan hon gå. Ibland inte. Hon missar stora delar av sin skolgång.

Barnläkarna på akuten har gjort allt. De har uteslutit allt man kan utesluta. Leukemi, hjärntumör, reumatiska sjukdomar, infektioner, allergier och allt annat de kan komma på.
Men vi får inga svar.

Jag ger aldrig upp. Som mamma slutar du aldrig kämpa. Någon måste kunna hjälpa mitt barn. Hon växer ju inte. Inte en mm. På ett år.
Leia 5
Läs om Leiia 6 år här

Mitt i all förtvivlan och ångest råkar jag av en slump få ett meddelande av en tjej att hon tror min dotter har borrelia. Hon har läst min blogg. Där jag vädjat till allmänheten om hjälp. ”Omöjligt” svarar jag. ”Min dotter är redan behandlad mot Borrelia, för ett år sedan. Hon fick tre veckor kåvepenin och nu är det borta. Det har läkarna sagt.”

Tre år senare sitter jag återigen på en hård pinnstol. Denna gång i en simhall. Min dotter har precis slagit personligt rekord i 100 m bröst. Hon är snabb. Och stark. Tränar simträning fyra gånger i veckan.

leia 7

Och det finns bara en människa på jorden som tog mig från pinnstolen på barnakuten, med ångesten brännande i brösten, med en allvarligt sjuk sexåring som inte ens kunde stå upp till slut, till pinnstolen i simhallen.
kenneth och leija
Dr Kenneth Sandström behandlar Leia

Den mannen heter Kenneth Sandström!
Jag kommer aldrig kunna tacka dig nog. Nu har de tagit din läkarlegitimation ifrån dig. Vilket plågar mig oerhört, då jag tänker på alla mammor som sitter på alla hårda stolar på barnakuten där ute. I onödan. Utan svar. Och utan hjälp.

Kenneth, de tog dig som läkare ifrån mig. Men de kan aldrig ta ifrån mig min friska dotter. De kan aldrig ta ifrån oss den behandling du gav henne. Som räddade hennes liv. Som gav hennes barndom åter. Behandling med antibiotika tills infektionen var borta. Och inte en dag längre. Tack Kenneth Sandström för att du stod upp för mitt barn. När resten av svensk sjukvård inte fanns där.

Caroline, mamma till Leia
Källa

Småbarnsmamman Therese 28 hänvisades till psykolog då hon hade svår neuroborrelios
Att Dr Kenneth Sandström varit många behjälpliga som inte annars fått hjälp av svensk sjukvård är odiskutabelt. Sandström har trots det avlegitimerats av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, då han anses ha använt sig av för långvarig antibiotikabehandling och förlitat sig på internationella behandlingsrekommendationer som ILADS står bakom. I ansvarsnämndens beslut kan man läsa att ILADS är en oseriös organisation, trots att ILADS har flest vetenskapliga studier och artiklar som underlag för sina rekommendationer. Nästa instans är förvaltningsrätten.


Jag heter Therese och är snart 28 år och mamma till två små tjejer. Jag har varit skovvis sjuk sedan 2 år tillbaka
Under hösten 2016 eskalerade det, då blev jag sängliggandes i tre månader. Jag har hundar och haft många fästingbett, men aldrig den klassiska ringen runt bettet. Under sjukdomen dök det dock upp en stor ring på ena kinden och flera andra röda rodnader och blåsor här och där. De kom och gick. Men ingen läkare har fäst någon notis vid det. I början av den svåra sjukperioden, under tre månader, låg jag först i två veckor med en fruktansvärd huvudvärk. Jag kunde knappt ta mig till toaletten själv. Jag led av bland annat huvudvärk/yrsel, gångsvårigheter, hjärtklappning, svullna ben och körtlar, domningar/stickningar och värk som flyttade omkring i kroppen.

Jag vet inte vad jag hade gjort utan min mamma, som fick ta hand om både mig, mina barn och hushåll. Det blev många besök på både vårdcentralen och akuten. Sjukvården fann vitamin B12- och D-vitaminbrist, men jag blev inte bättre av det. En dag var jag så dålig att ambulansen kom. De på akuten ville inte alls att jag skulle ta ett ryggmärgsprov, men min mamma tjatade till sig det. Efter först två veckor fick jag remiss för att ta ett ryggmärgsprov. Ryggmärgsprovet visade på en inflammation i centrala nervsystemet, men jag fick ingen behandling. Tydligen kan vissa människor ”bara ha så”. De sa i övrigt att alla prover var bra, men att de ansåg att pulsen var hög, vilket kunde bero på ångest och det slutade med att de hänvisade mig till en psykolog…

Jag lyckades få kontakt med Dr Kenneth Sandström, Dr. X, som kunde säga direkt, genom mina symptom och utslag jag visade upp, att det visst handlade om borrelia. Han hjälpte mig få prover skickade till Tyskland, och äntligen fick jag svart på vitt – neuroborrelios och ett extremt nedsatt immunförsvar, som tyder på att jag haft det länge. CD57+ NK-cells absolute var så lågt som 11, referens 100-360. Han har nu behandlat mig i snart 4 veckor och jag mår så mycket bättre.

Tyvärr kan jag inte längre få Dr Kenneth Sandströms hjälp då han blivit av med sin läkarlegitimation. Jag vädjar till förvaltningsrätten att ta hänsyn till att Kenneth faktiskt hjälpt oerhört många. Han har tvingats gå emot svenska rekommendationer då de inte alltid är tillräckliga.

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Vanliga sjukvården skakar bara på huvudet. De har ju tyvärr fel tester att utgå från. Jag kommer aldrig kunna tacka Dr Kenneth Sandström tillräckligt för att han räddat mitt, och så många andra människors liv…!!!! TACK!

Therese Messing
Källa


Fler berättelser kommer att presenteras. En dag kommer nog en förändring att ske. Jag hoppas det för alla de som lider, och dessutom alla de som kommer att lida. Fästingsäsongen har redan börjat.

 

 

 

 

Om Mats Lindström

Jag heter Mats Lindström och min fru är svårt sjuk i ME/CFS sedan 2008. Jag lägger ner en stor tid av min fritid på att försöka finna bra symtomlindring och helst botemedel mot sjukdomen. Det viktigaste i det arbetet tror jag är att synliggöra sjukdomens allvarlighet, att få politiker, forskning och sjukvård, men även allmänheten att förstå vikten av att hjälpa denna patientgrupp som lider oerhört - både av sjukdomen och samhällets okunskap. Min förhoppning är att en biomedicinsk forskning värt namnet kommer igång i Sverige. Jag driver några egna Facebook-grupper där den största heter Databas ME/CFS. Medlemmarna består av både ME/CFS-sjuka och anhöriga från bl a Sverige och Norge.

  1. affabro

    Bra fråga – vi är många som undrar, när media får ta upp de här viktiga sjukdomstillstånden och jag undrar som Mats Lindström hur många fall som behövs för att att föra utvecklingen framåt med förbättrade diagnosmetoder och tillräckliga behandlingsinsatser.

    Liked by 1 person

  2. Ammie

    Bedrövligt att det ska behövas att så många människor ska berätta om sina svåra livsöden för att Sverige ska vakna . Hoppas verkligen att en rejäl vändning sker snart. Förlusten för oss sjuka är oerhörd sen ska vi inte fundera på Sveriges ekonomiska förlust. Flera hundra tusen människor som inte kan delta i samhället , varken ekonomiskt eller kunskspsmässigt .
    Skäms politiker och vård .

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: