Gästinlägg som handlar om Dr X

Mitt namn är Jenny och även jag har behandlats av Dr Kenneth Sandström för en besvärlig twarinfektion och en borreliainfektion. Jag känner nu att jag vill göra allt som jag kan för att ställa upp för Kenneth och alla de som lider utav samma sjukdom som jag. Jag kan inte med ord beskriva den tacksamhet jag känner för Kenneth som hjälpt mig i min jobbiga situation. Vad skulle jag ha gjort utan honom ? Skrämmande tanke.

Troligtvis har jag lidit utav mina infektioner långt innan jag fick det på papper. Många gånger hade jag uppsökt olika läkare för en rad jobbiga symtom såsom andningsbesvär, smärta i lungorna, extrem trötthet, muskelsvaghet och en fruktansvärd hjärtklappning och hjärndimma. Ingen kunde komma på vad det berodde på, förutom en del problem med hormonerna, men det fick jag ju behandling för. Jag kände mig väldigt ensam och rädd, jag visste inte vilken väg jag skulle gå. Jag kände mig febrig och svag i princip varje dag, och jag kände hur mitt självförtroende kördes i botten. Jag kände mig inte som en riktig människa och klarade inte heller av att arbeta längre. Mina intressen fick stå tillbaka, även kontakten med vännerna.

Jag fick till slut kontakt med Dr Kenneth Sandström och jag har haft regelbunden kontakt med honom ett bra tag sen dess. Det har varit en tuff väg och än är jag inte helt bra, men mycket bättre. Det är en skam att Kenneth nu har förlorat sin legitimation och inte kan hjälpa mig och andra människor i liknande situation. Vad ska vi göra nu?

Jag känner en så stor tacksamhet till Dr Kenneth som hjälpt mig och stöttat mig i min resa. Jag har nu kunnat återuppta en del av mina intressen och har börjat att studera igen vilket var omöjligt för några år sedan. Många symtom har blivit bättre och jag har inte längre ont i lungorna vilket är oerhört skönt.

Jag känner en stor rädsla inför vad som ska hända nu. Hur ska jag kunna genomföra min sista och viktiga del i behandlingen? Jag är så arg och ledsen på systemet som dömer en läkare på felaktiga grunder. Det enda han gjort är att hjälpa människor i svåra situationer. Han har tagit sin läkarroll på yttersta allvar och faktiskt med tanke på resultaten lyckats bra, och det kan väl ändå inte vara straffbart?

Ibland kan man tro att de som bestämmer i det här landet inte vill att man ska jobba och må bra fastän de säger att de vill att man ska det. De säger att det inte finns tillräckligt med bevis för behandlingen, men kan man verkligen blunda inför det faktum att så många människor har blivit bättre av att ta antibiotika en längre tid? Inte bara i Sverige, utan i hela världen. Det kan inte vara en tillfällighet! Det pratas också om att man ska få ner antalet självmord i Sverige. Jag kan mycket väl tänka mig att många som inte får någon hjälp känner att de inte orkar längre. För man vill ju inte bara överleva, man vill ju leva också! Det kan ju vara så att man faktiskt bara har ett liv och det vill man ju göra till ett så bra liv som möjligt. Så, snälla systemet, låt läkare få ta sin läkarroll på allvar och hjälpa sina patienter, det tjänar man på i längden.

Jenny