Antal borreliafall har ökat dramatiskt och neuroborrelios är svårbehandlat

Borrelia är inte anmälningspliktig, men det finns bevis för en kraftig ökning
Under 1992 – 1993 genomfördes en större undersökning i södra Sverige (Stockholms län ej inräknat) om hur många som drabbades av borrelia. Då var det 69 personer per 100.000 invånare som årligen drabbades av borrelia.

2016 genomfördes en liknande undersökning, dock enbart i Blekinge. Då var det 519 st per 100.000 invånare som årligen drabbades av borrelia. Över 7 gånger fler borreliafall på nästan 25 år! Blekinge kanske inte fullt ut är representativt för Södra Sverige. Men vem som helst inser nog att antalet borreliafall ökat dramatiskt sedan början av 90-talet. Eftersom borrelia inte är en anmälningspliktig sjukdom är det ingen som vet det rätta antalet.

5-10000 borreliafall per år stämmer inte – kan vara många gånger fler
Med tanke på att antalet fästingar har ökat tiofalt de senaste 20 åren är det förstås ologiskt att fortfarande spekulera i att enbart 5000-10000 smittas av borrelia årligen i Sverige. De siffrorna har hängt med i ca 20 år. Mer rimligt är nog att utgå från att minst 40-50.000 personer smittas av borrelia årligen. En del uppsöker säkert inte sjukvård då alla inte upptäckt fästingbettet. En del av dessa kanske självläker och en del inte. De som inte självläker riskerar att diagnostiseras i andra sjukdomar då symtom för borrelia är överlappande med flera olika diagnoser. Lägg därtill problematiken med så kallade co-infektioner som samexisterar med borrelia i ca 45% av fallen. Dessutom alla oppurtunistiska infektioner, reaktiveringar som beror på att borrelia är immunsuppressivt, dvs immunförsvaret blir försvagat. Ett nedsatt immunförsvar blir även mer mottagligt för miljögifter, mögel, tungmetaller, med mera.

De som uppsöker sjukvård i tid, oftast då erythema migrans (typisk hudrodnad) uppstått, får en penicillin- eller antibiotikabehandling på 10 dagar. Om borreliabakterierna enbart finns i huden (stadium 1) är det oftast enkelt att behandla. men det är svårt att veta om bakterierna befinner sig i huden, och det är svårt att veta om det inte finns ytterligare infektioner, varför antiobiotika är att föredra framför penicillin.

Neuroborrelios är vanligt och svårbehandlat
Om bakterierna lyckas ta sig in i centrala nervsystemet (neuroborrelios), vilket sker i 16% av de rapporterade fallen, blir infektionen svårare att behandla. Då krävs alltid antibiotika, ofta doxycycline (doxyferm). Penicillin (oftast Kåvepenin) räcker inte. För läkaren kan det vara svårt att bara genom en hudrodnad bedöma om bakterierna passerat till centrala nervsystemet. Det är därför viktigt att alltid få doxycycline om man har sjukdomskänsla.

Tyvärr får ca 30% inte hudrodnad och många av dessa uppsöker kanske inte sjukvård och en del riskerar senare att bli feldiagnostiserade i andra diagnoser, om borrelian inte självläker.

I de fall neuroborrelios kan kontateras tillfrisknar inte alla med dagens behandlingsrekommendationer (10-14 dagars antibiotika). Oftast brukar man ange att 10-15% får så kallade restsymtom. Men ingen vet egentligen vad det är. Är det immunförsvaret som fått sig en ”smäll” och blivit dysfunktionellt och producerar ett immunsvar mot något som inte finns (autoimmunitet), eller är det en kvarvarande infektion i en del fall?

Dagens behandlingsrekommendationer mot neuroborrelios är otillräckliga
Professor Lars Hagberg har tidigare sagt att 10-14 dagars antibiotikabehandling är fullt tillräckligt mot neuroborrelios. Bl a i Läkartidningen år 2007: ”All erfarenhet i Sverige visar att även borrelios med engagemang av nervsystemet (neuroborrelios) effektivt läker på 10–14 dagars antibiotikabehandling.”

Lars Hagberg är även en av de som tog fram de behandlingsrekommendationer som gavs ut av Läkemedelsverket 2009, och de är fortfarande aktuella.

Prednisolone förstärker antibiotikans effekt
Intressant är att Lars Hagberg tillsammans med Daniel Bremell nyligen presenterat en behandlingsstudie.

60 patienter med konstaterad neuroborrelios delades in i två grupper. Den ena gruppen, 34 st, fick sedvanlig behandling (2×200 mg doxycyline under 10 dagar). Den andra gruppen fick förutom doxycycline även 5 dagars behandling med Prednisolone. Samtliga fick genomföra lumbalpunktion före och efter behandling. I den grupp som fick svensk rekommenderad behandling hade inflammationsmarkörerna (mononukleära celler) sänkts till normalvärde hos 85% och i den grupp som även fick Prednisolone hade 92% fått normala värden.

Bra att man kan förändra synsätt
Jag tycker det är bra att man även i Sverige nu testar andra varianter av behandling och inte låser sig vid det man ansåg vara bäst för 10 år sedan. Prednisolone i kombination med antibiotika verkar förstärka antibiotikans effekt och resultatet blev bättre. Men fortfarande ställer jag mig frågan. Är det acceptabelt att en viss procentsats inte blir friska? Kan det inte löna sig att åtminstone – som i de allra flesta länder – ge upp till 4 veckors behandling  (eller ännu längre tid) vid neuroborrelios, i synnerhet vid stadium 3, då infektion kvarstått i mer än 6 månader?