Samhället vill inte hjälpa mig

ulrika
Ulrika Ljungberg 52 gästbloggar och berättar sin historia som berör starkt
Efter söndagens demonstration för en mänskligare Försäkringskassa har jag satt samman min historia och mejlat den till social/sjukvårdsminister Annika Strandhäll.

Liknande text har också lagts som kommentar till Strandhälls debattartikel på Aftonbladet debatt häromdagen. Apropå debattartikeln menar Strandhäll att alliansens inverkan på socialförsäkringen var omänsklig. Annika Strandhälls och Försäkringskassans hantering av långvarigt sjuka människor är fortfarande helt omänsklig!

Försäkringskassan slår sig stolt för bröstet och tar credit för att sjuktalen sjunker. Men i deras statistik ingår inte alla vi som fått avslag på våra ansökningar om sjukpenning och blivit utförsäkrade. Vi är fortfarande sjuka och fortfarande sjukskrivna – ofta av flera läkare, men vi har ingen försörjning.

Här följer min historia och jag är långt ifrån ensam
Jag har inte fått sjukpenning på över två år. Och jag får heller inget från soc. Jag har hittills hankat mig fram på privata lån. Läs en gång till. Jag får alltså inget från samhället, inget från sjukförsäkringen och inget från kommunen, trots att jag tidigare arbetat under många år och nu är svårt sjuk. Försäkringskassan väljer att inte tro mina läkare. Och soc säger att de generellt inte gör annan bedömning än FK.

Jag har överklagat och överklagat, både till FK och Förvaltningsrätten. Nu ligger mina ärenden inklusive överklagandet av halveringen av min SGI (sjukpenninggrundande inkomst) hos Kammarrätten för ansökan om prövningsrätt (jag anmälde mig inte hos Arbetsförmedlingen då jag har en tillsvidareanställning på heltid och var helt sjukskriven). Min arbetsgivare har gjort bästa möjliga anpassningar och ett annat arbete skulle inte fungera bättre eftersom min sjukdom inte är arbetsplatsrelaterad. Jag arbetar nu 25 %, men klarar det knappt eftersom jag blir allt sämre i min sjukdom.

Jag har helt gett upp hoppet om att få tillgång till min sjukförsäkring. Jag har faktiskt gett upp hoppet om hela tillvaron. Jag är kroniskt sjuk i ME/CFS, en neurologisk sjukdom utan bot (diagnoskod G 93.3 WHO ICD-10). ME/CFS (”Trötthetssyndrom efter virusinfektion”) är en neuroimmunologisk uteslutningsdiagnos med högt ställda kriterier (se rme.nu eller viss.nu). Jag lider bl a av extrem energilöshet, ”PEM” (försämring efter ansträngning, dvs av vardagliga göromål), värk i hela kroppen, hjärntrötthet och svårigheter att fokusera efter ett tag samt en lång rad andra symtom. Jag har haft dessa symtom i många år, men blir allt sämre. Och inte blir jag bättre av att behöva slåss med FK. Jag fick min ME-diagnos först 2015, av husläkaren. I år, efter mycket lång väntetid, bekräftades diagnosen av specialister på ME-mottagningen på Stora Sköndal.

Jag är också, sedan tidigt 90-tal, diagnostiserad med dold skelning (strabism, exofori). Trots fyra operationer (där muskler kortas och flyttas) har jag konstant svår värk i huvud, ansikte, käkar och ögonhålor.

Jag är sjukskriven sedan tre år, nu alltså på 75 %. Att arbeta 25 % är för mig mycket ansträngande, men fungerar tack vare att jag bor på nära promenadavstånd och att jag jobbar varannan dag på förmiddagen. Jag får då vilodag emellan. Något annat klarar jag inte. Jag är ensamstående med tonåring och orkar inget socialt liv längre.

Jag är en knäckt människa. Jag förväntar mig inte längre någonting annat än avslag. (Fast jag fick ju tillstyrkt för hemtjänst häromdagen…) Jag får ingen sjukpenning och inget ekonomiskt bistånd från soc. De anser att de ska följa FK:s beslut och på grund av att jag äger en bostadsrätt, alltså mitt boende. Soc säger att jag måste sälja min bostad och leva på vinsten. Jag har överklagat detta, men en överklagan tar alltid många månader i anspråk innan beslut, ofta mer än ett år, i alla fall hos FK. Jag kan inte sälja min lägenhet för då har jag och min son ingenstans att bo (vi bor i Stockholm och det finns inga hyresrätter för mig att få förutom kanske längst ut på pendeltågslinjerna). Och om vi måste flytta kan jag inte jobba mina 25 % (jag bor fyra minuters promenad från jobbet), vilket jag ändå egentligen inte klarar eftersom jag kraschar hela tiden och stadigt blir sämre, och då skulle jag inte ha någon inkomst alls. Detta har min specialistläkare i ME/CFS intygat.

Samhället vill inte hjälpa mig och jag själv klarar inte bita ihop längre och bara gå på. Efter otroligt smärtsam impingement (inklämningssyndrom) i båda axlarna under hela september och in i oktober har jag nu totalt kraschat, hela jag. Jag orkar ingenting och har ont överallt. Jag är ensamstående och har ingen som gör något åt mig. Jag kan inte försörja mig och jag kan inte göra något med eller för barnen eller mig själv. Jag har kämpat så länge, men ser ingen framkomlig väg.

Hur kan vår socialförsäkring och välfärd få fungera så här? Hur ska jag kunna försörja mig och min hemmaboende tonåring?

Försäkringskassan är en nutida ättestupa.

Ulrika Ljungberg

#människanbakom
#jagsaknas
#fkstress

Om Mats Lindström

Jag heter Mats Lindström och min fru är svårt sjuk i ME/CFS sedan 2008. Jag lägger ner en stor tid av min fritid på att försöka finna bra symtomlindring och helst botemedel mot sjukdomen. Det viktigaste i det arbetet tror jag är att synliggöra sjukdomens allvarlighet, att få politiker, forskning och sjukvård, men även allmänheten att förstå vikten av att hjälpa denna patientgrupp som lider oerhört - både av sjukdomen och samhällets okunskap. Min förhoppning är att en biomedicinsk forskning värt namnet kommer igång i Sverige. Jag driver några egna Facebook-grupper där den största heter Databas ME/CFS. Medlemmarna består av både ME/CFS-sjuka och anhöriga från bl a Sverige och Norge.

  1. den som är sjuk ska ej behöva strida för sina rättigheter. Tillsätt kunnigt folk som ordnar detta till patienterna

    Liked by 2 people

  2. ❤ ;( lider med dig och andra och blir förbannad på det kalla ohumana samhället och politiker som ofta borde känna på samma som många av oss långtidssjuka!
    stor kram om du läser detta ❤ har kämpat länge för att få min sjukersättning.

    PS! skulle vilja veta mer om dold skelning (strabism, exofori) du nämner då jag har samma problematik och mångårig värk i ansikte huvud ögon nacke etc. men inte fått ngn hjälp ännu av svensk "sjuk"-vård på det området. har dock blivit bättre i utmattningssyndromet och annat etc.

    Liked by 2 people

    • Ulrika

      Be att en kunnig optiker kollar din samsyn. De som är specialister på skelning/samsynsproblemstik är ortoptister. Om du bor i Stockholm kan jag rekommendera Hultins optik på Södermslm och Globen ögonklinik. Skelning som syns är inte dold. Dold skelning är när man har en skelning men där hjärnan av någon anledning vägrar den att synas. Då jobbar ögonmusklerna ständigt för att hindra att man skelar, med ständig muskrlvärk som effekt. De allra flesta blir bra av en eller ett par operstioner, men jag är inte bra efter fyra operationer. En operation innebär att muskellängd ändras/flyttas, alltså de muskler som håller fast ögat i ögongloben.

      Liked by 2 people

      • Tack Ulrika. har sprungit omkring i vården länge även för detta med ögat och ja hos ögonspecialister som kollat ang skelning, värk bakom ögat/i huvudet (den dolda) och annat men nej då ingen hjälp…har läst om att man kan operera och förstärka vissa ögonmuskler jo…nu remiss till neurolog för att testa om det är en muskelsjukdom (MG) bakom…tror ej det själv dock…kanske bara en desperat metod från vården så de slipper mig på ca 4månader då de skickar runt en och väntan på remiss och remiss-svar etc. vem vet.

        Liked by 1 person

  3. I S

    Det är med blandat vemod med vrede som jag läser det här.

    Vilken rävsax !!!! Det är rent kriminellt att mobba ut oss sjuka på det här sättet.

    Mig tänker man slå undan fötterna på vid månadsakiftet okt/ nov.

    Bortre gränsen lever kvar i FK ’s tillämpningar.

    Utföraäkrad i en rättsstat? Skandal!

    Vart har våra pengar tagit vägen, de som skall delegeras ut till samhällsnyttiga insatser? Klarar inte FK sitt samhällsansvar längre, så bör DE ställas till svar, och sedan skall alla som kommit i kläm få upprättelse som ekonomisk ersättning, eXtra för alla problem de vållat svårt sjuka patienter.

    … om vi lever då dvs. :/

    Liked by 4 people

  4. Maria Bergman

    Så fruktansvärt! Jag får en klump i halsen när jag läser din historia. Jag är rädd att jag inte heller kommer få nån inkomst från Fk även fast jag blir sämre för varje år och varit sjuk sen – 91 Fibromyalgi, ibs, migrän, RLS, ME/CFS mm.😓😔😭

    Liked by 3 people

  5. Ammie

    FRUKTANSVÄRT. .. vi måste revoltera. ..tillsammans med pensionärerna. Införa medborgaren ..lika för alla fär det här är inte klokt. Jag har jobbat 40 år minst lika länge som alla andra som ”snyltar” på systemet. ..bl.a politiker men kan inte klara mig själv ..utan måste be min man om pengar till allt 😱

    Liked by 2 people

  6. Ann-Louise Jäder

    Har svårt att finna ord.
    Det galna är att det finns människor i Sverige som fortfarande tror att vi har ett skyddsnät som gäller alla. Att ingen ska behöva oroa sig för tak över huvudet och mat på bordet.
    Det blir ett abrupt uppvaknande om de en dag tvingas in i karusellen med myndigheter som tex försäkringskassan.

    😔

    Liked by 4 people

  7. Ing-marie port

    Finner inga ord! Jag jobbar halvtid och de är så jag kommer rasa närsomhelst. För jag tvingas jobba 100% de är ohållbart med hög utmattning whiplash och fibromyalgi. Sveriges välfärd är rakt åt hel***…

    Liked by 3 people

  8. MariO

    Man blir väldigt bedrövad över behandlingen av sjuka, speciellt kroniskt sjuka i Sverige idag. Svenskar har en stor empati och engagemang för människor i och från andra länder som har det svårt, och det är självklart med olika ekonomiska bidrag när du kommer till vårt land. Men när det gäller att få hjälp och stöd när man i Sverige oförskyllt blir sjuk under lång tid, något som kan drabba alla, så är det en helt annan syn på hur stödet skall se ut. Det har blivit fult att vara sjuk och inte bidra. De politiska partierna tävlar om vem som bäst kan hålla ner sjuktalen, utanförskapet som det nu heter. Det har blivit ett viktigt politiskt slagträ och dom sjuka har blivit svartepetter. Ska vi ha det så här? Ska vi slå på dom svagaste? Dom som absolut inte orkar göra sina röster hörda, inte orkar gå ut på gator och torg och protestera. Politikerna måste ställas till svars någon gång, men journalisterna ställer aldrig följdfrågorna heller. Jag är själv sjuk och har nu en sjuk son som inte får någon ersättning eller remiss till specialistenhet. Vad gör vi? Varför finns den här människosynen? INGEN, vill jag påstå, VILL va sjuk! Men när det händer vill man känna sig trygg i en välfärdsstat och det gör man inte idag!! Många,alltför många,har samma situation som Ulrika berättar om.tyvärr.

    Gilla

  9. Får man avslag från FK får man av den anledningen oxo avslag på socialbidrag. Länsrätten är nästa instans. Det finns en paragraf som säger att det inte är tillåtet att låta folk svälta ihjäl i Sverige.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: