Vårdcentraler har inte råd att ge den bästa vård till kroniskt sjuka personer
De svårt sjuka förvägras lämpliga prover, om de ens ges möjlighet att diskutera provtagning med läkaren överhuvudtaget.
Provtagningar, om de tas, är oftast mycket begränsade. Vårdcentralerna vill helst enbart betala för medarbetarnas arbetstid samt vanligt förbrukningsmaterial. Det gynnar inte patienter med kroniska sjukdomar, bl a de med diagnos ME/CFS. De återremitteras ofta till primärvården då specialistmottagningarna är för få och neurologerna (oftast) inte vill ha något med diagnosen att göra, trots att diagnosen är klassad som neurologisk.
Ansvaret ligger då på vårdcentralerna, som ofta har problem med att behålla erfarna och kompetenta läkare. Det är inte ovanligt att samma patient får byta läkare 10 gånger på lika många år.
Efter lite googling fann jag två typexempel på reklam hos olika vårdcentraler
”Du ska inte behöva upprepa din vårdhistoria när du kommer till en ny vårdgivare. Den sammanhållna journalföringen ska vara så utformad att den både stöder vården av dig och skyddar mot obehörig insyn. Om du inte vill ha en sammanhållen journalföring, tala då med vårdpersonalen.”
Det som enbart kostar arbetstid är det som reklamförs mest
”Drop in för stygn, blodtryck och lättare omläggningar”.
Reklam för provtagning, som exempelvis Werlabs eller Blodkollen tillhandahåller, förekommer givetvis inte. Ni vet varför. Det blir en ren förlust för vårdcentraler att göra en djupdykning att försöka ta reda på eventuell orsak till ett kroniskt sjukdomstillstånd. Var finns etiken i detta?
Hur ser verkligheten ut för patienter med exempelvis ME?
Du får en ny läkare kanske i genomsnitt var tredje gång (även om några enstaka haft tur och haft samma i 10 år). Det är så det har sett ut för min fru i vart fall. Sällan känner läkaren till diagnosen. På de 20 -30 minuter som läkaren har på sig ska läkaren sätta sig in i ME, förlänga läkarintyget (som idag är svårt) och eventuellt skriva ut recept.
Tid för att prata, och ställa exempelvis frågan – Har du själv funderat på vilka prover du vill ta? Att reflektera, kan vi göra på något annat sätt? Den tiden eller förutsättningarna finns inte.
På grund av att budgetfördelningen till vårdcentralerna är baserad på inskrivna patienter och antalet patientbesök finns inte mycket pengar till att genomföra särskilt mycket provtagningar. Budgetanslag fördelas även utifrån inskrivna patienters åldersfördelning och socioekonomiskt index (CNI=Care Need Index). Men komplicerade diagnoser finns inte med. Således får en vårdcentral lika mycket ersättning för ett förkylningsbesök, som för ett besök av en svårt sjuk i ME. Tror ni att antalet patientbesök är en parameter för individuell lönesättning? Vart tog kvaliteten vägen? Komplexa diagnoser med större vårdbehov borde vara inkluderat i CNI kan tyckas.
Pengarna räcker mest till hyra av lokal och lön till de anställda på vårdcentralen. Kroniskt sjuka patienter vill inte vårdcentralerna ha, för då kan de inte hålla budget.
En patientgrupp som har större behov än andra patienter får inte adekvat hjälp. Samtidigt målar man in sig i ett hörn med diagnos ME. Alla andra sjukdomar (som orsak till ME-symtom) ska då vara uteslutna. Men är de det? Det finns ju ett batteri av prover att ta som de allra flesta med ME aldrig får ta. Ska det vara så? Är det mer samhällsekonomiskt att låta bli?
Exempel på prover som ME-sjuka, eller de som utreds för ME borde få ta
CRP, SR, blodstatus, TSH, S-Homocystein, S-Folat, S-kobalamin (B12), S-Na, S-K, S-Krea, S-Ca2, S-ALAT, S-GT, S-ALP, S-glukos, S-25-OH, vitamin D. U-sticka, U-albumin-/kreatininkvot, S-Cystatin-C (eGFR). (Källa: VISS)
Vid misstanke om immunbrist ska även labbmässig immunstatus tas med immunglobulinkvantifiering: IgG, IgA, IgM (elfores) samt även IgG-subklasser: IgG1-IgG4. Vid avvikelser kan immunoglobulin hjälpa en del. http://www.karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9641
FANKIA NK-cellsprov. Om lågt värde tyder det på en kronisk infektion och patienten behöver genomgå ytterligare immunologiska tester.
https://www2.sahlgrenska.se/sv/SU/Omraden/4/Verksamhetsomraden/Laboratoriemedicin/Klinisk-Immunologi-och-Transfusionsmedicin/Analyser/Ny-analyslista-klinisk-immunologi/FANKIA-NK-cellsaktivitet/
Brist på L-karnitin
http://www.karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9532
Brist på zink
http://www.karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9332
Brist på E-vitamin
http://www.karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9284
Det finns fler vettiga prover att ta
Vad är alternativet? Acceptera sitt tillstånd, när det KAN finnas avvikelser? Alla ska ha rätt till en grundlig undersökning. Man får inte ge upp, och det får definitivt inte bero på brist på pengar eller läkarens tid. Läkarbesöket är oerhört viktigt för den som är sjuk i ME, men för läkaren är det oftast ett lönlöst möte som mest verkar jobbigt. Så ska det inte behöva vara.
Går kroniska sjukdomar att bota? 
”Så ska det inte behöva vara.”, skriver Mats Lindström avslutningsvis i sin inlaga om: ”Primärvården under press, för att de är bakbundna ekonomiskt”
Nej verkligen inte, men tyvärr så ser det ut så här. De kroniskt sjuka får inte den tid eller det stöd samt inte heller de utredningar, som fordras för att de skall komma vidare.
Kroniskt sjuka vittnar om att det ser ut så här och det är allvarligt för ett samhälle, när så många får fel diagnoser på grund av okunskap och ekonomiska inskränkningar på våra Hälsocentraler.
GillaGillad av 1 person
Utanförskapet manifesteras och växer
NÄR skall budgetansvariga inse denna misär av så gravt undermålig vård?
Vad är det vi betalar för nuförtiden? Att få otillräcklig hjälp alt. ingen hjälp alls?
Sköter man företag på andra håll så försvinner kunderna?
Kunderna , läs patienterna i det här fallet, har just begränsade möjligheter att orka rodda runt, och blir dessutom än mer försämrade i sina tillstånd…
Konsekvenserna liknar mänsklig utrensning på något sätt, en sakta sådan.
” Är du för sjuk för våran verksamget, kan vi inte hjälpa dig, sorry du får leta på annat håll” *Annat i det hr fallet ser i stort sett likadant ut över gela landet, tight budget samt extremt defensiva riktlinjer.
GillaGillad av 1 person
* Ursäkta stavfel
GillaGillad av 1 person
Bra skrivet om provtagningar!
Ja, det är inte mycket prover som vårdcentralerna tar, -det är också min erfarenhet, tyvärr.
Nej, det blir mest kvantitet, -och inte kvalitet, i sjukvården i Sverige, nuförtiden.
Jag har några gånger fått bekosta provtagning privat, sedan har jag fått visa vårdcentralsdoktorn att jag hade någon avvikelse. Och, förstå då kanske, om man har tur, -att vårdcentralsläkaren agerar, tar något nytt prov eller skickar en remiss.
Jag tycker att det känns fel, att bollen ska ligga hos mig, som är sjuk/patient. Vårdcentralsläkaren borde kunna vara mer aktiv och kunskapssökande, själv! Läkaren har ju betalt, också och det har knappast den som är sjuk. Man borde väl jobba för pengarna, göra skäl för sin lön, som vårdcentralsläkare!
GillaGillad av 1 person