Fästingen ”Lisa” som jag hade krypandes på armen sommaren 2017
Risken stor att man får negativt svar trots att man har en aktiv infektion
Mängder med människor får negativt testresultat på borrelia. De allra flesta som har misstänkt borrelia bedöms dock kliniskt då en typisk hudrodnad normalt uppstår några veckor efter smittotillfället av borrelia. I de fall tar man inget borreliatest, Men ca 30% uppvisar ingen hudrodnad efter smitta av borrelia.
Om man vet med sig att man blivit fästingbiten och känner av typiska symtom kan man få ta ett borreliatest. Problemet med dessa test är att de är ytterst osäkra de första veckorna efter smittotillfället. Testet är nämligen indirekt, det söker inte efter bakterien, utan efter kroppens immunsvar mot bakterien. Det vill säga antikroppar. Eftersom antikroppsbildningen är mycket långsam vid borrelia är testet nästintill värdelöst första veckorna. Även efter att immunförsvaret producerat antikroppar har testet enbart en tillförlitlighet i runda slängar på 70%.
Ytterligare problem som försvårar
Många av er känner säkert även till att vid behandling av borrelia kan man få så kallad behandlingssvikt. Det innebär att den behandling man fått antingen är för kort eller felaktig. Ca 15% av de som drabbas av neuroborrelios blir inte friska efter världens kortaste behandling som rekommenderas i Sverige, även om läkare får överskrida behandlingstiden.
Det ska i ärlighetens namn nämnas att det i nuläget är oklart om just dessa patienter har behandlingssvikt eller restsymtom. Det finns studier som pekar åt båda håll, men det går tyvärr inte att avgöra med dagens borreliatest. Läkarna kan bara gissa. Oftast gissar de att det är restsymtom, dvs att infektionen är adekvat behandlad, och ytterligare behandling är då mycket ovanlig att ge.
Andra fästingöverförda infektionssjukdomar testas mycket sällan, trots att de är vanliga. Det tar jag dock inte upp denna gång då problemet är mycket stort.
I Norge får nu en patient ersättning för missad Borrelia
Aftenposten skriver om en 49-årig kvinna som fick negativt på två borreliatest. Trots kliniska symtom (bl a hudrodnad) fick hon ingen behandling. Först efter 4 års lidande fick hon behandling och blev bättre.
Läs artikeln här
Gå med i FSI och verka för bättre diagnostik och behandling inom svensk sjukvård
Går kroniska sjukdomar att bota? 
Eftersom man inte kan mäta behandlingseffekt med våra ELISA-tester och därför inte heller klarar att skilja restsymptom från en fortfarande aktiv infektion så anser jag att det logiska vore att fortsätta behandla ”ex juvantibus” för att se om patientens symptom på så sätt förbättras. Det råder inga tvivel om att många bevisligen behövt en längre behandling med en kombination av antibiotika och ev andra preparat för att bli friska. Sjukvårdens uppgift är att på bästa sätt vårda och bota eller åtminstone lindra. I fallet borrelia misslyckas man med många patienter och vägrar trots det att göra sitt bästa pga av att man slaviskt följer utdaterade och bevisligen felaktiga riktlinjer och kanske även av rädsla för STRAMA-polisen. Det finns, anser jag, nu tillräckligt mycket forskning som tydligt visar att 2v Doxycyklin I många fall är otillräckligt samt att provtagningsmetoderna är otillförlitliga. Dags att släppa prestigen och börja jobba seriöst med detta.
GillaGillad av 1 person
Jag håller med dig Lars!
GillaGilla