”Med rätt kunskap om kommunikation kan man bli president”

Rubriken utgör ett uttryck som en ledarskribent har myntat (Alexander Holmberg). Det finns många liknande citat. Kommunikation är i vart fall viktigt, oavsett om man är chef och vill påverka, eller en föreningsrepresentant, medlem, enskild individ och så vidare.

Kommunikation upplevs ibland viktigare än fakta. Sättet att förmedla sig på är oerhört viktigt. Propaganda är den yttersta formen av kommunikation, och den är rent av farlig.

Om man inte dokumenterat tillhör en profession kan det vara betydligt svårare att få gehör. Det är ganska självklart. Ingen kan (får) säga till en elektriker hur den bäst ska göra jobbet, lika litet som att påtala för en polis att så här borde du jobba. Alla har sina perspektiv. De kan oftast vara rätt snäva. Man utgår ifrån sig själv, den kunskap man själv har, kombinerat med kanske en del rykten och eget ”googlande”.

Självklart är det så att respektive profession besitter allra högst kompetens om vad som är rimligt, mindre bra och rent ut sagt dåligt. Det är inget tu tal om det.

Däremot, när det finns en komplexitet, där det kanske inte finns kunskap inom en specifik profession, då är det riktigt bra med idésprutor, oavsett profession. Dessa idésprutor kan dock använda kommunikation på både mindre bra och bättre sätt. Jag har, när det gäller detta fokusområde – kroniska sjukdomar, inledningsvis haft felaktig kommunikation. Jag har anklagat – varför gör ni inte så här? Det är fel. Det är den sämsta sortens kommunikation.

Sedan finns det de som är lättkränkta, eller enbart tror på sitt, och kommunicerar ut att det enbart är detta som gäller, och ifrågasätter allt annat. Då uppstår konfrontation (en baksida av dålig kommunikation).

Hur som helst tror jag det är viktigt att oavsett profession, ska man vara ärlig med vad man inte vet, och vad man vet. Det finns utvecklingsområden inom alla professioner, oaktat hur många professorer, ingenjörer eller andra experter som finns.

När man inte vet allt fullt ut, måste man vara ödmjuk. Det gäller alla expertisområden. Kommunikation får inte bli propaganda, med hänvisning till sin suveränitet inom området. Definitivt inte när vi inte vet allt om allt.

Eftersom jag skrivit mycket om ME, virus, borrelia och fästingrelaterade sjukdomar bland annat, så har jag insett att enbart säga emot, eller att ifrågasätta, inte är en framgångsrik modell. Det är ett destruktivt förhållningssätt, det vill säga dålig kommunikation.

Jag vet att jag inom dessa områden, där jag inte är dokumenterad expert, har mycket bättre framgång i att lyssna och ta till mig hur professionen fungerar, verkar och hur de resonerar och varför. Då kan man istället kommunicera genom att ställa relevanta frågor.

Ibland kan jag undra varför man inte gör mer, men om jag frågar några inom professionen (läkarvården) så förstår jag mer varför. Alla har inte oändliga resurser. Jag vet själv – så ser det ut även inom min egen organisation – Polisen. Självklart blir det då svårt att göra det man verkligen vill, inom vissa frågor. Det handlar om begränsningar, och framförallt prioriteringar.

Kommunikation är viktigt, men om den är dålig så kan det orsaka stora problem.

Om Mats Lindström

Jag heter Mats Lindström och min fru är svårt sjuk i ME/CFS sedan 2008. Jag lägger ner en stor tid av min fritid på att försöka finna bra symtomlindring och helst botemedel mot sjukdomen. Det viktigaste i det arbetet tror jag är att synliggöra sjukdomens allvarlighet, att få politiker, forskning och sjukvård, men även allmänheten att förstå vikten av att hjälpa denna patientgrupp som lider oerhört - både av sjukdomen och samhällets okunskap. Min förhoppning är att en biomedicinsk forskning värt namnet kommer igång i Sverige. Jag driver några egna Facebook-grupper där den största heter Databas ME/CFS. Medlemmarna består av både ME/CFS-sjuka och anhöriga från bl a Sverige och Norge.

  1. ajader

    Så är det verkligen!
    Kommunikation är svårt och kräver ofta stor lyhördhet om man vill nå fram med ett budskap.

    Sen finns det en typ av människor som tycker att det är viktigare att framhålla sin tes än att korrekt information förs fram. De som hellre äter upp sin sko än att erkänna att dom inte vet allt eller att dom kanske till och med har fel. Dessa människor vet jag inte ens om man kan nå fram till. Även om bevis läggs fram på en annan tes, så sitter utvecklingen fast. Prestigen blir viktigare än sanningen.
    I såna lägen är det riktigt trist med kommunikation. Men i övrigt är det ju oftast riktigt kul! Och tänk vad mycket man kan lära sig av andra om man bara vågar öppna upp för andra perspektiv än ens eget.

    Gillad av 2 people

  2. Casper

    Sven Erik Nordin skriver litet tangerande det här också. Hans blogg är värd att följa, dock kan man tänka sig hans sätt att kommunicera som mycket rakt på sak, så varning att tjockt skinn kan behövas.

    ”Amatörer står ofta för de stora framstegen”:
    http://www.svaradoktorn.se/427029039/6727835/posting/amat%C3%B6rer-st%C3%A5r-ofta-f%C3%B6r-de-stora-framstegen

    Annars på tal om att komma framåt i kommunikationen genom att ställa frågor, så är det en mycket viktig observation! Det är ett sätt av kommunikation som kallas den Sokratiska Metoden, och den kan vara mycket effektiv i samband då man diskutera interaktivt med den andra personen.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Sokratisk_metod

    Gillad av 1 person

  3. peka

    Det centraliserade och auktoritära beslutsfattandet och den totala underkastelsen för ”professionen” antar på ett farligt, naivt, romantiskt och felaktigt sätt att alla människor känner tillit och förtroende till ”professionen” och att dom enda som är kapabla att ha den beslutsfattande makten tillhör ”professionen”. Alla som kan något om decentraliserade databaser och kryptovalutor vet att centraliserat beslutsfattande är en enorm svaghet.

    Vi lever idag i en kunskapsekonomi där kunskap = makt och där kunskap kan användas för att förtrycka, dominera och utnyttja andra människor. Privatbanker, politiker och läkare är experter på detta omoraliska beteendet. Varför ska jag då tvingas att lita på ”professionen” när jag vet att dessa människor har bristfällig kunskap och moral och när jag vet att deras beslut kan skada mig?

    Jag kom ihåg en gammal universitetslärare som alltid sa för 20 år sedan att du ska aldrig skriva på ditt CV att du gick på gymnasiet för på gymnasiet har alla gått. Sanningen är ju att i dagens kunskapsekonomi så har majoriteten av alla läst på universitetet. En universitetsexamen är INTE en unique selling point (usp). Det krävs väldigt mycket mer en löjlig universitetsexamen (en läkarexamen) och att du tillhör den så kallade ”professionen” för skapa förtroende hos patienterna. Sjukvården och läkarna kan ju börja med att definiera hur länge en patient måste vara sjuk innan han eller hon anser vara expert på sin egna sjukdom?

    Sanningen är att majoriteten av Sveriges läkare (inklusive arroganta tv-läkare) har inte publicerat några vetenskapliga artiklar inom medicin och dom läser knappt den vetenskapliga litteraturen. Det blir därför också oacceptabelt att samma läkare ska ha ensamrätt på det medicinska beslutsfattandet.

    Gillad av 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: