IDSA och ILADS har olika syn på borrelia

IDSA
The Infectious Diseases Society of America (IDSA) representerar läkare, forskare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är specialiserade på infektionssjukdomar. IDSA:s syfte är att förbättra hälsan genom att främja hög kvalitet i vård, utbildning, forskning, folkhälsa och förebyggande i samband med infektionssjukdomar.
Källa

Kort om IDSA behandlingsrekommendationer avseende borrelia
Det finns enligt IDSA inga bevis för att antibiotikabehandling fungerar för borreliapatienter som genomgått rekommenderad behandling, men ändå har kvarvarande symtom efter 6 månader.

ILADS
International Lyme and Associated Diseases Society (ILADS) är en ideell, internationell, multidisciplinär medicinskt förening, som består av flera internationella läkare med specialistkompetens inom borrelia och dess associerade sjukdomar. ILADS främjar förståelse för borrelia genom forskning och utbildning och stödjer läkare och annan sjukvårdspersonal som vill erbjuda avancerad standardbehandling för borrelia och dess associerade sjukdomar.
Källa 

Kort om ILADS behandlingsrekommendationer avseende borrelia
Läkare bör återuppta antibiotikabehandling av patienter som framgångsrikt behandlats inledningsvis men senare fått återfall. Läkare bör diskutera ytterligare behandling med alla patienter som har ihållande symtom av borrelia.

USA har ändrat sig – Sverige bör ta efter!
Hur många har borrelia utan att veta? Hur många har fått andra diagnoser? Varför får inte svenska läkare göra mer för att bota svårt sjuka? Det är nu dags att granska och ompröva befintliga riktlinjer i Sverige. Där är USA ett föregångsland, som nu ändrat sina behandlingsrekommendationer (se p. 2d nedan). Adekvat behandling är nu tillåtet. Sverige brukar ta efter USA. Jag undrar hur lång tid det ska ta denna gång?

Recommendation 2d
”Clinicians should continue antibiotic therapy for patients who have not fully recovered by the completion of active therapy…”.

Fritt översatt: ”Läkare bör fortsätta antibiotikabehandling för patienter som inte har återhämtar sig helt av genomgången behandling…”.
Källa

ILADS har publicerat följande uppgifter:
1. Det vanliga Elisatestet du får på din läkarmottagning missar 35% av alla kända borreliasmittor. Några studier tyder på att upp till 50% får falska negativa resultat!

2. Mindre än 50% av alla med konstaterad borrelia vet om att de blivit fästingbitna

3. Alla får inte hudutslag

4. Korta behandlingstider resulterar i uppåt 40% återfallsfrekvens. I synnerhet om behandlingen sätts in sent

5. Det finns inga prover som visar om organismen är utrotad eller att patienten är botad

Längre antibiotikabehandling behövs i två fall
Borreliainfektion delas in i tre stadier; tidig lokaliserad infektion (erythema migrans och borrelialymfocytom), tidig disseminerad infektion (infektionen har spritt sig), och sen/persisterande infektion som även i dagligt tal kallas för kronisk borrelia. Både disseminerad och persisterande infektion kräver längre antibiotikabehandling, oftast mer än 3 månader (Ziska MH, 1996).

56% av all behandling följer inte IDSA:s riktlinjer (som tidigare gällde i hela USA)
I en undersökning (Hook SA, 2015) har det visat sig att längre antibiotikabehandlingar ofta ges mot borrelia i USA, trots att IDSA förespråkar max 4 veckors behandling.
– 39% fick max 4 veckors behandling
– 20% fick 5-8 veckors behandling
– 36% fick över 8 veckors behandling
– 5 % fick ingen behandling alls

Borrelia kvar i ryggmärgsvätskan efter behandling av kronisk borrelia
I en studie (Nocton JJ, 1994) fick 12 patienter upp till en månads oral antibiotikabehandling. Samtliga hade fortfarande Borrelia-DNA i ryggmärgsvätskan efter behandling. 19 patienter fick 1-2 månaders oral antibiotika och/eller 3 veckors intravenös antibiotika. 7 av 19 (37%) hade fortfarande Borrelia-DNA i ryggmärgsvätskan efter behandling.

Borrelia är vanligare än både bröstcancer och HIV tillsammans
Bara i USA tillkommer ca 330.000 nya borreliafall årligen. I Sverige finns beräkningar att uppemot 40.000 smittas årligen.

Fallstudier
1. En 58 årig kvinna som vare sig hade känt fästingbett eller erythema migrans hade neurologiska problem. Blodet var seronegativt, men Osp A åtefanns vid lumbalpunktion. Hon behövde 7 ”rundor” av intravenös antibiotikabehandling (oklart hur lång tid vardera behandlingstillfälle bestod av) och även 3 års kontinuerligt intag av oral antibiotika innan hon blev frisk (Lawrence C, 1995).

2. Tre patienter med neuroborrelios genomgick hjärnbiopsi efter deras död. Alla hade persisterande infektion av borrelia.

Patient 1 var seronegativ , men positiv vid lumbalpunktion. Erhöll 8 månaders antibiotikabehandling men dog. PCR visade positiv på Borrelia vid hjärnbiopsi.

Patient 2 var seropositiv på IgM och negativ på IgG. Efter flera månaders antibiotikabehandling avled patienten. PCR visade positiv på Borrelia vid hjärnbiopsi. (Oksi J, 1996)

3. En 24-åring fick ett fästingbett och erythema migrans. Det utvecklades till Borrelia artrit. Patienten fick åratal av antibiotikabehandling för att patienten hela tiden återföll i sjukdom vid avslut. Aktiv borrelia fanns hela tiden i ledvätskan (Battafarano, 1993).

Återfall efter behandling
165 patienter med borrelia fick 16 veckors antibiotikabehandling.
32 av 165 (19%) fick återfall (Oksi J, 1999)

Patienter med restsymtom infekterade fästinglarver
I en studie födde man i laboratoriemiljö upp osmittade fästinglarver. Dessa placerades på 16 st frivilliga personer med restsymtom. Efter att larverna fick suga blod var två (12.5%) fästingar infekterade av borrelia. (Marques A, 2014).

Angående korttidsbehandling vid tidig borreliainfektion (synlig erythema migrans)
74 patienter med erythema migrans fick Doxycyklin i tre veckor. 39% hade kvarvarande symtom 6 månader senare (Aucott JN, 2013).

118 patienter med neuroborrelios delades in i två grupper
Den ena gruppen fick Doxycyklin i två veckor och den andra gruppen fick Ceftriaxone intravenöst i två veckor. 4 månader efter avslutad behandling hade 52% av ”Doxygruppen” resp 67% av ”Ceftriaxonegruppen” kvarvarande symtom (Ljostad U1, 2008)

46 st patienter med kronisk borrelia blev bättre men inte friska
Den ena gruppen fick Doxycyklin i fyra veckor och den andra gruppen fick först Ceftriaxone i två veckor och därefter Doxycyklin i två veckor. Direkt efter behandling fanns inga signifikanta avvikelser mellan grupperna. Efter 12 månader hade ingen blivit frisk. 74% hade dock blivit bättre i ”Doxygruppen” och 70% blivit bättre i ”Ceftriaxonegruppen” (Ogrinc K, 2006).

Varför görs inte mer i Sverige?
Det är nästintill omöjligt att få en korrekt diagnos i de fall en hudrodnad inte uppträder, eftersom erforderliga tester är väldigt osäkra, ofta ofullständiga eller anger falska negativa resultat. Borrelia är i huvudsak en klinisk diagnos (titta, fråga) eftersom tillgängliga testmetoder är opålitliga. Ju sjukare du är i borrelia desto mindre chans att du får positivt testresultat då antikroppsbildningen minskar med sjukdomens framfart.
Källa 

Läs om den här stackars tvåbarnsmamman som kontaktade mig. Läs vad överläkaren skriver
Källa

Läs om Leia 6 år som fick borrelia
Källa

Vill vi ha det så? När är det dags för ansvariga i Sverige att reagera?
Detta är mycket större än de flesta ens kan föreställa sig. Det är uppåt 40.000 som får borrelia varje år i Sverige. Tänk på de som inte får diagnosen och inte får behandling, men har blivit smittade? Vad händer med dem? Självläker dem, ja vissa kanske, men många blir kroniskt sjuka och feldiagnostiserade. Det hände min fru!

Jag kan faktiskt inte förstå det som pågår i Sverige – att stoppa ner huvudet i sanden är inte en tillräckligt bra beskrivning. Tyvärr finns det språkrör för det medicinska samfundet som till och med försvarar de metoder vi använder i Sverige, både avseende provtagning och behandling. Det är allvarligt och ett stort övergrepp mot alla som är drabbade och inte får adekvat hjälp!