Varför har Sverige de mest återhållsamma behandlingsrekommendationerna i världen?
Skiljer sig vetenskapen från andra västländer? Har vi kanske även en egen relativitetsteori och andra naturlagar? Eller kan det bero på att ingen vågar ta i frågan för att de möter på motstånd? Har det enbart med risk för antibiotikaresistens att göra, för att vi där ska vara bäst i klassen? Slopa istället importerat kött, där det största problemet finns, och verka för att sjuka ska bli friska! Det internationella expertmötet vid Sveriges Lantrbruksuniversitet (SLU) i Uppsala för ett par dagar sedan hade rätt fokus på problemet med antibiotikaresistensen.
En förändrad syn måste till inom kort! Det borde de allra flesta förstå som sätter sig in i problematiken.
Varför finns olika behandlingsrekommendationer mot borrelia?
Nu har jag enbart tittat på den sammanställning som The European Union Concerted Action on Lyme Borreliosis (EUCALB) genomförde för några år sedan. Det är en översikt av vilka behandlingsrekommendationer som gäller i vissa europeiska länder och i USA. I huvudsak följer behandlingsrekommendationerna de föråldrade, från IDSA (2006). USA har numera bytt till ILADS (2014), som tillåter behandling med antiobiotika efter behov, dvs ingen tidsgräns. Det har förändrats en del sedan undersökningen genomfördes, men enbart smärre justeringar. Det förekommer helt klart för stora skillnader mellan länderna för att detta ska vara trovärdigt. Hur kan det komma sig? Behandlar man även cancer eller diabetes på olika sätt? Vilken vetenskap utgår Sverige ifrån?
De största avvikelserna
– Sverige har de kortaste behandlingsrekommendationerna – 14 dagar (21 dagar vid ACA)
– Norge har som de flesta, tillåter behandling i 28 dagar
– Schweiz tillåter behandling i upp till 60 dagar
– Finland tillåter behandling i 3 månader
Källa
På finska Institutet för Hälsa och Välfärd kan man läsa bl a följande
”Vid behandling av kronisk borrelios används antibiotika under längre tid.”
Jämförelse mellan vissa Europeiska länder och USA i behandling och tid
Bildkälla
Går kroniska sjukdomar att bota? 
Intressant infallsvinkel, vilken inte lätt går att avfärda. Det är rimligt att gällande rekommendationer bör ses över. Som du tidigare poängterat finns inte vetenskapliga belägg för vare sig kort eller längre antibiotikabehandling mot borrelios.
Jag följer detta med intresse. Att du är något på spåren står helt klart.
GillaGillad av 1 person
När ska förändringen ske till patienters bästa?
Vi och många mår uselt, och står utan vård, vilket innebär en brant utförsbacke för alltför många drabbade.
Tiden är dyrbar, så ett läkarupprop vore önskvärt så snart som möjligt!
/sjuk utan hjälp mot eskalerande infektionstillstånd från vårdcentral .
GillaGillad av 1 person
Snabba på
GillaGillad av 1 person
Min uppfattning i frågan är att svensk behandlingspraktik grundar sig på en ca 25 år gammal forskningsrapport som visade att alla är friska efter en kort antibiotikakur. Detta bevisades i rapporten genom att man använde elisatest efter behandling för att kontrollera att patienten inte hade en pågående infektion. Alla som vet något om dessa testers tillförlitlighet slår sig för pannan.
Ingen frågade patienten om de var friska!
Tyvärr är Sverige en liten ankdamm och ingen infektionsläkare nu verksam i Sverige skulle våga uttrycka ifrågasättandet av denna studie tydligt då Hagberg/Dotevall som är ansvariga för studien också fortsättningsvis är dem man refererar till vid eventuell kritik kring nuvarande behandlingspraktik.
För några år sedan upprepade en student denna forskningsstudie och kom till exakt samma resultat. Alla är friska efter en kort antibiotikakur enligt elisatest. Gissa vem som var handledare i denna uppsats,? Ja, du gissade rätt det var naturligtvis en av författarna till den 25 år gamla studien.
Som jag ser det behöver nog författarna till denna gamla studie gå ur tiden innan våra läkare vågar ifrågasätta detta forskningsresultat som numera har tjugofem år på nacken. Annars kanske karriären stoppas och det vill man ju inte som läkare.
Den som vågade ifrågasätta och behandlade enligt ILADS rekkomendatiioner är ju numera avleditimerad i Sverige. De som står bakom detta är alla de som inte vågar ifrågasätta en tjugofem år gammal forskningsrapport samt tjänstemän som inte har en aning.
Lite trött på att kämpa mot etablissemanget är jag (jobbat med frågan sedan 2000). Samtidigt har vi fått använda läkare utomlands till mycket hög kostnad för att det inte är möjligt att få hjälp i Sverige.
Trött anhörig
GillaGillad av 1 person
Det är tillåtet för en svensk läkare att ge en längre behandling till dom patienter som behöver ha det. Fick dessutom följande svar gällande detta av professor Björn Olsen 19 december 2016: ”Det är inget hinder att ge längre tider om det anses medicinskt motiverat.”
GillaGillad av 1 person
Vad bra, tyvärr känner inte ens 1% av svenska läkarna till det. De allra flesta lutar sig emot att det är max två veckor som gäller. Flera patienter får då åka utomlands, eller förbli sjuka. Det är tyvärr så verkligheten ser ut.
GillaGilla
Lägger även in ett klipp från HSAN:s utredning, Dr X säger följande:
”Därtill skall framhållas att de patienter som söker vård för persisterande borreliainfektion och co-infektioner avvisas av infektionsspecialister.”
Och detta är ett av dom allra största problemen i Sverige. Dessa patienter får inte ens träffa någon infektionsspecialist. Man kan faktiskt fråga sig varför det är på det sättet.
GillaGillad av 2 personer
Ja, helt klart. Det är ett av de största problemen, tillsammans med de behandlingsrekommendationer vi dras med från 1990-talet och den undermåliga diagnostiken.
GillaGilla
Visst har du rätt Mats, svensk rekommenderad behandling för sen (dvs, kronisk) borrelios borde nog istället vara 3-4 veckors antibiotika. Men även om man ändrar på dom svenska rekommendationerna så att dom mer stämmer överens med andra länders riktlinjer kommer ju inte att hjälpa dom patienter som tex pga primär immunbrist (vilket jag själv lider av) och/eller en eller flera ytterligare infektioner behöver ha en längre/bättre/annan behandling än den som anges i riktlinjer som enbart är avsedda för patienter med okomplicerad borrelios. Vi har väl större behov att kunniga och insatta svenska specialister som kan ta hand om dom patienter som har en mer svårdiagnosticerad, komplicerad och/eller svårbehandlad borrelios?
GillaGillad av 1 person
Jo, där håller jag med dig!
GillaGilla
Jag helt slutat tro på svensk infektionssjukvård utifrån hur arrogant den behandlat (eller snarare inte behandlat) mina närstående när de blev sjuka. Så när jag själv fick alla dessa diffusa symptom, så brydde jag mig inte ens om att försöka gå via svensk sjukvård. Istället blev det tysk sjukvård för egna pengar. Inte lönt för mig att vänta tills jag inte orkar jobba alls. Man kan fråga sig varför jag ska behöva betala skatt till de delar av sjukvården som inte fungerar?
GillaGillad av 1 person
Om man inte vill eller har råd att anlita Tysk vård kan man ju ändå se via mikroskop om man har spiroketer i blod, saliv mm och därmed se om ens behandling har effekt eller inte. Har man ett mikroskop kan man därför behandla sig själv med naturliga medel eller allopatiska medel köpta utomlands.
GillaGillad av 1 person
Fick ett fästing bett hösten 2016, upptäckte ringen sent då den satt på underarmen. Var hos läkaren för två veckor sedan och ett borreliaprov togs. Provet var positivt med liten förhöjning. Läkaren ordinerar mig att smörja med hydrokortison.
GillaGillad av 1 person
Har du gått till annan läkare och fått amtibiotikabehandling? Jag hoppas du har fått adekvat hjälp och kommer att bli bra.
GillaGilla
Är svensk sjukvårds behandlingsrekommendationer mot Borŕelia evidensbaserade (en studie upprepad två gånger) och alla andra länders rekommendationer utan evidens?
GillaGillad av 1 person